Detta är faktiskt våld

I Sverige är det fullt lagligt att spärra in en medmänniska halva dygnet på en yta som inte är större än att hon får lagom plats när hon ligger ner och inte släppa ut henne hur mycket hon än gråtande ber om det.

Det är inte bara lagligt, myndigheter uppmuntrar till och med till det.

Till hösten drar barnhälsovården i Uppsala län igång ett handlingsprogram som går ut på att separera föräldrar och småbarn nattetid och förmå barnen (och föräldrarna) att somna "själv" i egen säng. För annars kommer barnet att fortsätta "att vakna på natten och skrika efter nappflaskan" skriver UNT som drar slutsatsen att detta kommer att göra de trötta föräldrarna ännu tröttare.

Vad det i klartext handlar om är den så kallade femminutersmetoden. När ett visst klockslag infaller ska barnet läggas i egen säng och somna där. Var femte minut ska sedan föräldrarna titta till barnet, men får absolut inte ta upp det.

Spädbarn som utsätts för detta protesterar på det enda sätt de kan, att skrika, tills de somnar av pur utmattning. Föräldrarna övertygas av BVC om att detta inte är farligt, barnet tar inte skada. Och mycket riktigt är barnet lika soligt och glatt när det vaknar nästa morgon vilket tas som bevis för att ingen skada är skedd.

Mot detta kan man ha flera invändningar. Måste det bli långsiktiga skador för att metoden ska förpassas till historens skamvrå? Räcker inte nuet? Räcker det inte att barnet skriker desperat, där det ligger ensamt i sängen? 

Och är det så säkert att barnet inte tar skada? Att man som människa sover mer sammanhängande om man från låg ålder tvingas somna och somna om utan kroppskontakt med en vuxen? Vi som är vuxna nu har i många fall tvingats sova ensamma och vi verkar vara den mest sömndepriverade vuxengenerationen någonsin. 75 % av alla amerikanska vuxna har svårigheter att somna eller somna om. Finns det ett samband mellan ensamsovande i tidig barndom och sömnmönster i vuxen ålder så är det inte positivt, skriver James McKenna i boken Sleeping with Your Baby.

I boken Kärlekens roll (på engelska Why Love Matters) förklarar Sue Gerhardt hur stressande det är för små barn att inte få sina behov mötta i den takt de uppstår. På sikt kan det påverka individens förmåga till självreglering, dvs att komma tillbaka  i balans efter att man blivit utsätt för (negativ) stress.

Att barn som utsatts för femminutersmetoden verkar vara precis som vanligt nästa dag kanske inte heller är så konstigt. Vad ska barnet göra? Kräva utträde ur familjen? Ringa Bris?

Det här är barn som är så små att de är helt utlämnade åt andras vård. Kanske har små barn utvecklats för att stå ut med omild behandling för att inte helt överges. Kanske till priset av något som vi inte ser, möjligen för att det är så vanligt.

De undersökningar som har gjorts om människor som fått sova intill en vuxen när de var små visar att de njuter mer av fysisk beröring, har bättre självkänsla, bättre sexliv och är underrepresenterade inom psykiatrin jämfört med människor som fått sova ensamma som små.

Men föräldrarna då - ska inte föräldrarna få sova? Jo det är klart att föräldrarna måste sova. Men vi måste göra upp med myten om det snälla barnet som somnar tidigt på kvällen och ger föräldrarna gott om vuxentid. Och vi måste göra upp med myten om det oberoende barnet, som tyr sig till döda ting för trygghet och hänsynsfullt låter föräldrarna ägna sig åt varandra. Andra landsting hanterar detta med småbarnsfamiljer och sömn på helt andra sätt, t ex genom att BVC och den enskilda familjen tillsammans kommer fram till en lösning. Det kan handla om så enkla åtgärder som att börja sova med öppet fönster.

Förväntar man sig inte åtta timmars sammanhängande nattsömn utan accepterar att bli väckt kan man inrätta sitt liv efter det och planera längre tid för vila och sömn.

När jag läste latin på gymnasiet lärde jag mig frasen Ista quidem vis est - det här är faktiskt våld, vilket Caesar ska ha yttrat när hans mördare gick till anfall. Jag tyckte det var absurt, det är väl klart man märker när våld utövas.

Nu vet jag bättre. 

Femminutersmetoden är faktiskt våld.