Luriga livsmedel

 Vispgrädde

Det finns vispgrädde och vispgrädde. En som har 40 % fetthalt och en som har 36 % fetthalt. Hos Arla har den förra traditionell förpackning och den senare flaska med skruvkork.

Vid en första blick på vispgräddarna på hyllan i kyldisken ser det ut som om det enda som skiljer är fyra procentenheters fetthalt och förpackningen. Tittar man lite närmare ser man att den med skruvkork har mycket längre hållbarhet än den i vanlig brikpack.

"Vår lättare Vispgrädde 36% är perfekt när man vill ha lägre fetthalt utan att ge avkall på kvalitet och smak." skriver Arla på sin hemsida. Då undrar jag vad det är att ge avkall på kvalitet enligt Arla. För det är inte bara vispgrädde i förpackningen. Det är även stabiliseringsmedel E407, karragenan. Karragenan framställs ur alger och är kemiskt sett polysackarider. I vispgrädden används den gissningsvis som förtjockningsmedel för att grädden ska gå och vispa, men vill man äta en kost utan några sammansatta sockerarter så går 36 %-grädden bort. Då är tillsättandet av E 407 ett viktigt kvalitetskrav. Men även om man inte följer någon särskild diet så tycker jag man har rätt att bli tydligt upplyst om att något har tillsatts grädden.

Tillsatsämnen sätts till för att man har tagit bort något annat, i detta fall fett.

Förtjockningsmedel i vispgrädde borde ju finnas där för att grädden ska gå och vispa. Även coop har en vispgrädde med 36% fetthalt och när jag var på kalas nyligen fick jag se hur svårvispad denna grädde var. Nu vet jag inte om just den vispgrädden innehöll E 407 men med eller utan E 407 tog det sanslöst lång tid att få grädden att bilda skum. En annan gäst kände till problemet och sa:

- Köp aldrig den sortens grädde. Den går ju inte att vispa!

- Jag vet, sa värdinnan. Men det var den enda som var kvar.

Vi som var på det kalaset tycker att det är att ge avkall på kvalitet att behöva vispa så sanslöst länge! Jag lovar att återkomma och berätta om coops vispgrädde 36 % innehåller E 407.

Skillnaden i fetthalt är försumbar för konsumenten. Mats-Eric Nilssons tes i boken Den hemlige kocken är att e-nummer tillsätts livsmedel för att göra dem billigare. Kan mejerierna kan tjäna mer på att använda fettet någon annanstans? Har mejerierna stora ekonomiska intressen av att styra över konsumenter på magrare produkter? Kanske är det därför den 36% grädden dessutom getts lång hållbarhet - för att den ska kunna stå kvar på butikshyllan längre och finnas där när den riktiga vispgrädden är slut?