Tankar kring en grönsakssoppa

Visst är det livets under att små små frön kan växa upp och bli de mest skiftande växter.

I går sken höstsolen över slätten. Jag grävde blivande vitlökslandet, och bönderna plöjde eller tog upp betor på fälten runt omkring.

När solen började gå ner plockade jag ihop en soppa - majrovor, kvarglömda morötter som inte hade spruckit, purjolök tjock som en barnarm, palsternacka, rotselleri (som såddes först, i början av februari, och har de minsta fröna av alla), jordärtskocka och vitlök. Ja de två sistnämnda kommer ju inte från frö, men de får vara med ändå.

Och jag känner sån tacksamhet.

Tack för att jag får leva i fred och odla min jord.

Tack för att jag får vara med om detta livets under gång på gång.