När samvaro med barn styrs av "metoder" II

Här kommer lite fler tankar kring Lars H Gustafssons och Marie Köhlers föreläsning igår om skamvråns återkomst.

Time out

Jag har aldrig sett ett endaste nannyprogram på teve. Det jag har hört andra berätta om det har inte lockat till tittning, jag tror bara jag skulle få svårt att sova då. Både i nannyprogram och i de föräldraskapskurser som erbjuds i svenska kommuner ingår time out som en metod att få barnet att göra som man vill. Funkar det inte att ignorera barnets beteende ignorerar man hela barnet och de försök till kontakt som barnet kommer att ta med föräldern, hjälper inte det heller så blir det time out vilket här betyder att barnet stängs in på sitt rum, bort från familjegemenskapen. I en artikel påpekar Lars H Gustafsson att föräldrabalken med förbudet mot barnaga också omfattar rumsarrest. Lars H Gustafsson nämner i sina böcker då och då ords ursprung och i vilka fler sammanhang t ex termer inom barnuppfostran används. Han påpekade att time out kan ha flera olika betydelser, men det gemensamma är att time out är något som man tar själv. Man kan inte ålägga någon annan time out. Och en treåring kan inte lugna ner sig på egen hand, tänka på vad hon/han har gjort och fundera ut en bättre strategi till nästa gång. Det funkar inte så. Som någon bland åhörarna sa så är metoderna först och främst till för föräldrarna, inte för barnen.

Att fråga varför

Enligt Gustafsson och Köhler går metoder ut på att det barnets beteende som ska korrigeras, och det snabbt. Köhler var en varm förespråkare för att se på barnfamiljers hela livssituation och kanske börja ändra på något i en helt annan ände än barnets beteende, (som kanske är en sund reaktion på situationen, vilket hon i och för sig inte sa). Lars Gustafsson hänvisade till barnkonventionen, som i en artikel tar upp barnets rätt att behandlas med värdighet. Och då måste barnet få ge sin syn på en viss sak och inte bara få ett helt godtyckligt straff utifrån vad den vuxne har uppfattat eller trott sig uppfatta.

Föräldrakurser =  valpkurser?

Positiv förstärkning är uttrycket på modet, och detta kan ske med hjälp av att dela ut guldstjärnor för önskat beteende. Jag är själv skeptisk mot det, jag tror att det barn lär sig av ett guldstjärnesystem är att förställa sig, att göra är viktigare än att vara och att ställa in sig hos auktoriteter är viktigare än att lyssna på sitt eget hjärta.

Hundar och deras vilda förfäder vargarna är precis som människor sociala djur och det finns stora likheter mellan hur en vargflock lever och ett band med jägare/samlare, vilket Bergljot Børresen har åskådliggjort i boken Husdjuren och deras människor. Men man kan inte jämföra valpkurser rakt av med föräldrakurser. Skillnaden är förstås att valpen uppfostrar man till att acceptera en som ledare livet igenom, medan barnen förhoppningsvis ska bli oberoende av föräldrarna och flytta hemifrån så småningom.

Vad ska man göra då?

Jesper Juul har sagt: Man kan få barn att göra vad som helst, bara man använder en tillräckligt hård metod. Men är det det vi vill? Vilka blir de långsiktiga konsekvenserna?

Vad gäller sovmetoder för spädbarn lyser dess verkliga effekt fram i föräldrafora: Det blir bakslag. En tids sjukdom eller andra avbräck från vardagen så är många tillbaka på ruta noll igen, eller nästan i alla fall.

Om man inte ska använda maktmedel som skamvrån, timeouten och det andra, hur ska man då göra när det hettar till?

Ja si det ville föreläsarna inte riktigt svara på. Lars Gustafsson sa till slut att han trodde att där fick man diskutera sig fram till lösningar med den unika familjen i den unika situationen. Det är klokt tänkt - men å andra sidan riskerar det lämna en del i sticket, de som inte har någon att prata om föräldraskap med, som de känner förtroende för. Men en grundregel är i alla fall att förebygga konflikter, t ex så här:

• Se till att både vuxna och barn är utsövda.
  
• Försök hålla en jämn blodsockernivå (undvik snabba kolhydrater, som läsk, kakor, godis, vitt mjöl, ris och pasta).
  
• Försök att komma ut varje dag, t ex genom att gå en runda eller gå till lekplatsen så att det inte kryllar i kroppen av oförlöst energi.
  
• Maximera oxytocinet. Lugn och ro-hormonet oxytocin utsöndras vid all välkommen kroppskontakt. Kramas, sitt nära varandra, bär barnet.
• Kärlekens matematik. En negativ händelse - konflikter, hårda ord, handgripligheter - vägs inte upp av en positiv händelse - en kram, uppskattande ord, ett varmt leende. Det behövs fem positiva händelser för att väga upp en negativ. Därför kan det vara bra att sätta in positiva händelser på sina banrs konton om utiall att - och att reparera efteråt, om skadan ändå är skedd.
• Skaffa förebilder. Det kan vara mer erfarna föräldrar eller t ex någon på förskolan. Hur undviker hon eller han konflikter? Hur pratar han eller hon till barnet? Hur går konfliktlösningen till?

Men hur ska man göra när man väl står där? Ja, det är mycket olika från person till person hur väl man lyckas hantera sina impulser. Men är man på väg att slå, då är det dags att ta time out.

Och lämna rummet själv.