Sommarhälsning från hyllebusken

... eller fläder som den heter på rikssvenska.

– Få bort det där skräpet, sa min svärfar om en hyllebuske som växte lite nära ett träd som skulle sågas ner. Jag trodde inte mina öron - skräp? Men det verkar vara en vanlig uppfattning bland äldre bönder här om hyllen, att den är en sorts ogräsbuske. Och den växer ju friskt som annat ogräs så så långt stämmer det.

Låt mig alltså presentera den äkta flädern, Sambucus nigra. Den är släkt med druvflädern som är giftig och jag sätter min lit till den virtuella floran för att förklara skillnaderna mellan dem, se här. Men låt mig fortsätta kalla den hylle.

Hos oss blommar hyllen i andra halvan av juni. Då plockar jag av dem till te och saft. Till saft går det också åt en del citroner och ett helt 2 kilospaket socker om man vill att saften ska klara sig utan djupfrysning. Te är enklare att göra. Då torkar man bara blomklasarna och lägger i en tät burk. Sen slår man över hett vatten och låter dra några minuter för ett finfint förklylningste som ska driva fram svettning. Det vet jag ju inte om det gör så väldigt men det lindrar gott att dricka vid förkylning ändå.

När hylleblommorna sitter på busken luktar de gott men om man plockar in dem och sätter i vas eller torkar dem så luktar de faktiskt kattpiss. Jag torkade många i år och jag är glad att jag sov över borta första natten sen jag börjat torka dem, för fortfarande när vi kom hem ett dygn senare luktade det kattpiss ut från de stängda dörrarna till vinden, i hela huset!

Nu är det en sån där snuvig vintermorgon (skånsk vinter med dimma och fukt och absolut ingen snö) så nu ska det blir gott med en kopp hyllete. Kattpisslukten är borta för länge sedan.