Stå ut eller njuta?

 I gårdagens Sydsvenskan läser jag om föräldrautbildning i Staffanstorp enligt Komet, som programmet heter. Grannkommuner erbjuder utbildningar som heter Cope. Cope betyder att stå ut. Är det så vi vill se på föräldraskap och den intensiva tiden i livet då man är omgiven av uppväxande barn? Som en klok kvinna påpekade för mig för några år sedan, varför finns det ingen utbildning som heter NJUT?

Sydsvenskan har också intervjuat Jesper Juul. Jag hoppas många läser intervjun, trots att Juul uttrycker sig ganska omständligt. Hans slutsats är att det inte är utbildning föräldrar behöver, utan vägledning att utvecklas i sitt samspel med barnen. Och så är det ju.

Hela tanken med att uppfostra barn bygger på att den vuxne ska forma barnet till en god medborgare (eller vad man nu har för mål), med olika medel. En viktig aspekt som ofta inte nämns, är att alla möten med människor formar alla dem som medverkar i mötet. Den vuxne förblir inte statiskt densamma utan utvecklas också av mötet med barnet. Ser man barnet som en annan medmänniska, som man kan ha ett ömsesidigt utbyte med, så ser man hur orimligt det är att utsätta henne för en "metod" eller gå en "utbildning" för att kunna möta henne. Eller, för den delen, ge beröm för självklarheter.