När jag väntade mitt första barn kom det ut en CD som jag köpte direkt - To the Faithful Departed med Cranberries. CD:n har gömt sig i hyllan i 13 långa år men nu hittar jag den. Free to Decide heter en av låtarna. Den var inte min älsklingslåt på skivan nånsin, men textraden I’m free to decide etsade sig ändå fast. Jag har friheten att bestämma själv. Jag kan bestämma hur jag vill ha förlossningen, hur jag vill ta hand om mitt barn, hur jag vill amma. Det är MITT beslut, inte mina kompisars, mina föräldrars, inte de som skriver alla dessa böcker och tidningar om barneri.
Jag dansar med min stora fina mage till låten i vardagsrummet.
Jag ligger på trädgårdssoffan och tittar ut mot den frodiga juligrönskan och upp mot det röda parasolltaket med min dotter på bröstkorgen.
Nu känner jag vilken styrka den där låtraden gav mig. Styrka och mod.
Mod att ligga och sova med min nyfödda och skita i hushållsarbete. Styrka att stå emot idiotiska råd som ”Skäm inte bort henne”. Styrka och mod som jag kunde ge vidare till henne, min dotter. Nu är hon en gänglig snart-13-åring med stark integritet.
När jag har satt in CD:n i spelaren blir jag nyfiken på texthäftet och drar ut det.
Det är inget häfte. Det har jag aldrig sett
Det är ett pappersark, vikt i nio delar och lite större än ett gammaldags LP-konvolut.
På ena sidan omslagsbilden i mitten.
I centrum på andra sidan ett naket spädbarn, omgivet av en krans av blommor.
I believe it is a human impossibility to obtain complete peace of mind in this dimension, såtr det bland annat.
Må så vara. Men då var jag i en annan dimension, slappande där under det röda parasollet med min nyfödda på bröstkorgen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar