Vi är inte så svenniga som vi trodde!

Sydsvenskan publicerade i söndags en artikel om begreppet Svenne Banan, definierat som en helt vanlig svensk medborgare (mannen är normen även här ...). Jag och min man tycker själva att vi är otroligt svenniga och det kittlar ju alltid ens nyfikenhet att läsa om sig själv.

I artikeln finns också en lista över attribut som enligt tidningen hör till Svenne Banan-begreppet. Jag trodde det skulle komma bryggkaffe och limpmackor med ost och kaviar, men icke. Och kanske vi inte är så svenniga trots allt.

Här är listan:

Foppatofflor. Har vi inte.

Thailandssemestrar. Inte aktuellt.

Silikon. Menar de i fogarna i badrummet?

Skräpmat. Inte aktuellt.

Plasma-tv. Har vi inte.

Melodifestival. Mjo, 4/5 av familjen följer den noga (och jag håller ett öga på den för sällskaps skull).

Lådvin. Vi har fortfarande inte hunnit dricka ur en låda innan vinet har blivit dåligt. Vi har försökt tre gånger och nu har vi gett upp. Det blir flaskor hädanefter.

Groggar. En gång om året kanske ...

9-5-jobb. Neh.

Radhus. Har vi inte.

Lasse Åberg-tavlor. Har vi inte.

Så nej särskilt svenniga är vi inte enligt den definitionen. Men det som gör mig så ledsen är att Svenne-normen är så högt satt. Jag trodde svenne-attribut var något som en majoritet av befolknignen hade, men är det verkligen sååå vanligt med Thailandssemester och plasma-tv?