En gång mediaexpert, alltid mediaexpert?

I går hade Rapport ett inslag om att Anna Wahlgrens Barnaboken hade sålts i betydligt större upplagor än mer vetenskapligt grundade böcker om barnuppfostran. En känd barnläkare, som ofta syns i media men som jag inte vill bjuda på ännu mer cred genom att skriva ut namnet på, tog tillfälllet i akt att kritisera Anna Wahlgren och påtala att barnläkarna avråder föräldrar att lägga spädbarn att sova på mage (vilket ökar risken för plötslig spädbarnsdöd betydligt) och att trycka ner barnet i liggande ställning.

Det här är osmakligt på flera sätt.

För det första vill jag än en gång skriva om hur frustrerad och ledsen jag blir över att Felicia måste skriva en bok som lämnar ut henne själv och andra runt omkring henne för att media ska vakna och ta uppståndelsen kring Anna Wahlgrens råd på allvar, med Felicias ord bryta monologen, ställa lite motfrågor. Många medier uppmärksammade visserligen Barnläkarförbundets anmälan till Barnombudsmannen om filmklippen där barn bland annat trycks ner, men samtidigt i slutet av maj 2009, på Mors dag närmare bestämt, hade Sydsvenskan ett uppslag om mammor i söndagsbilagan, och vem fanns med som expertmamma eller supermamma, vilket det nu var, om inte - ja naturligtvis.

Då hörde jag av mig till redaktionen och föreslog att de i stället kunde valt Katerina Janouch om de ville ha en känd mångbarnsmamma som skrivit om barnuppfostran, nämligen boken Barnliv som är helt okej (och faktagrandskad), men jag tycker egentligen inte att det är mitt jobb att hålla efter dem. Bilden och den gulliga texten i Sydsvenskan var emellertid ännu ett utslag av den monolog som Felicia menar att hennes mamma har hållit i media i alla år - och media har låtit henne hållas med.

Och förlaget, Bonniers, som har tryckt denna bok om och om igen, och medverkat till att sprida rådet om sömn i magläge, vad har de för ansvar?

För det andra önskar jag en lite mer ödmjuk inställning hos den barnläkare som Rapport intervjuade. Han är tillräckligt gammal för att ha kunnat vara verksam på den tiden då barnläkarna gav rådet att barnen skulle sova på mage för att de då sov "bättre", det vill säga mer sammanhängande. Det kan mycket väl ha stått i de vetenskapliga böckerna på låt säga 1970-talet.

För ett får man inte glömma vad gäller Anna Wahlgren: mycket av det hon lär ut är gammal skåpmat från barnhälsovårdens rådgivning, vid ungefär den tiden då Anna fick sina barn. Förvrängda in absurdum ibland, men kopplingen finns. Att inte ta upp och byta på ett barn som har bajsat nattetid med förklaringen att det då kan lära sig att bajsa för att bli upptaget är som klippt och skuret ur behaviorismens tankar om positiv och negativ förstärkning. Amning enligt fyratimmarsschemat funkar inte bättre för att det döps om till standardprogrammet.

Jag tycker de stora redaktionerna ska lyssna lite mer på oss gräsrötter. Jag vet att det finns många pålästa, välformulerade föräldrar som hör av sig till redaktioner om konstigheter som borde utredas mer i media, men som det inte görs något åt. Många gånger vet vi mer om själva ämnet för dagen (om det rör små barn i alla fall) än medieglada experter i mormors- och farfarsåldern.