Trendiga jag :-/

Enligt tidningen Allt om trädgård är jag trendig i år. Den bonniga rakt på sak-stilen i grönsaksodlandet blir inne och "vi syltar, saftar och drömmer om en jordkällare". Alltihop saker som jag har gjort sedan mitten av 90-talet, i efterdyningarna av den förra gröna vågen (om det är en ny på gång nu).

Bland personer under 55 år tokodlas det, och då inte minst jordärtskocka som jag har skrivit om här (och som jag får rättså många sökträffar på). Jag undrar var. Jag känner mig nämligen rätt ensam i mina ambitioner. Jag har ju Christina på Elins Trädgård som odlar- och konserveringskompis och förebild, och Stefan Sundström som förebild och idol, men just inga köksträdgårdskompisar i riktiga livet och jag kan inte påstå att jag ser så stora köksträdgårdar hos människor under 55 just. Jag bor väl i ett hopplöst otrendigt bakvatten men mina föräldrar var nog de i min bekantskapskrets som hade störst köksträdgårdar, förutom jag själv, tills de inte orkade längre.

Jag tror ju verkligen på det här med att odla. Jordklotet tillväxer inte och ju fler vi blir desto mer angeläget blir det att gräva där vi står. Maximalt fräsch mat, inga förpackningar och motion och frisk luft på köpet. Kan det bli bättre!

(Har man dessutom möjlighet att ha några höns så bidrar man till att motverka storskalig äggproduktion, något som inte är så jättetrevligt, ens om den är ekologisk. Höns trivs nämligen bäst i små flockar, där de får gå i lugn och ro och prata med varandra och ha lite kul med tuppen då och då. Äggen blir vackrast och godast om hönsen får gå fritt och picka grönt, insekter och mask. Fast det är egentligen ett eget inlägg.)

När jag fick syn på syrningskärl i min lokala köksshop och blev eld och lågor berättade innehavarna att de trodde att syrade grönsaker vare nästa stora trend efter surdegsbröd. Kan jag mycket väl tänka mig. Men vart tog surdegsbrödet vägen?

För något år sedan fick jag åtskilliga FB-uppdateringar med bilder och rapporter om folks surdegsbakande, inköp av bakstenar, sättning av ny deg, gräddning ... nu var det länge sedan jag såg någon. Det kan ju bero på att de blivit så vana vid att baka att det inte är en stor grej och något man måste berätta på fejan, men det kan också bero på att engagemanget har falnat igen. Det är nämligen rätt knepigt att göra plats för surdegsbakande i vårt stressade liv, det kräver planering och framförhållning. Startar jag en deg nu måste jag hinna baka ut dén då och då, och då går det mågnas timmar till jäsning, ihopbakning av degen och gräddning.

Där närmar vi oss faran med trender. Det som är inne idag blir ute i morgon. Så även om jag är inne i år så är jag ute i kylan igen 2013 eller så. Då, elelr året därpå eller året efter det, spelar det kanske ingen roll längre om tomaterna kommer från en hink på den egna balkongen eller har flugits hit långväga ifrån.

Trender ska liksom aldrig vara lagom heller, att baka vanligt bröd med jäst blir aldrig inne, det måste vara surdeg, liksom. Eller för att citera Allt om trädgård: "Och det ska inte bara vara lite tjusigt med tomater och italienska blad. Nej, rotfrukter som kålrot och palsternacka, morot och jordärtskocka ska det vara." Nu när jag tänker på det finns det en klasskillnad inbyggd här, tomaterna och bladen går lätt att odla i kruka, men för det senare måste du ha en tomt, åtminstone pallkragar men eftersom de inte heller nämns avser tidningen gissningsvis öppen jord.

Det kanske det som är det underliggande budskapet i trenden: Se till att vara med i jordägarklubben. Jordklotet tillväxer nämligen inte, men det gör dess befolkning.