Audhumble skriver om hur lite saker man egnetligen behöver till ett spädbarn och Vilda barn påpekade hur lätt det ändå är att fastna i konsumismens garn. Det är saker jag har också tänkt på.
I onsdags var jag på Bauhaus, ett jättelikt byggvaruhus vid shoppingstadsdelen Svågertorp i Malmö. Jag känner mig inte alls hemma med att svänga av från motorvägen mot en vit skylt med en kundvagn på, vill hellre göra saker själv än köpa dem, men ibland blir det ändå som det blir när man bor i Sverige. Så vi var på Bauhaus, på lampavdelningen.
Det fanns flera hyllmeter med lampor för små barn, lampor i milda färger och fantasifulla designer, lampor med Blixten McQueen och Disneyprinsessor på, lampor med milt milt ljus som ska stävja mörkerrädsla.
Det slog mig att dessa lampor köpslår med familjerna. Till föräldrarna säger de "Ge ditt barn eget rum med många fina barnsaker i!" till far- och morföräldrarna säger de: "Se här vilka fina presenter du kan ge ditt barnbarn och visa hur mycket du älskar det!" Och till barnen säger det: "Du kan sova på ditt eget rum och låta dina föräldrar sova tillsammans, utan dig. För vi är så fina och spännande att du inte kommer att bli rädd eller känna dig ensam på natten!"
Det är en stor sak att som barn sova ensam på natten. Alla däggsjur sover tillsammans med sina ungar. Att vara rädd för att vara ensam på natten är lika biologiskt grundläggande som att vara rädd för spindlar och ormar, något som antalgien har räddat livet på våra förfäder.
På 1900-talet kom många skruvade ideer om hur de minsta barnen skulle tas om hand. Allt det som människor visste intuitivt och levde efter skåpades ut som omodernt och ovetenskapligt. I stället skulle den nya tidens människa formas, en individ som ersatte beroendet av andra människor med beroendet av saker.
Konsumismen tjänar på att hålla isär föräldrar och barn. Banr som sovier intill sina föräldrar kanske ändå har ne sänglampa med disneyprinsessor på, men de har inte fem lampor till och inte inredning till ett helt rum. Och det tjänar miljön på. Det dröjer inte särskilt länge förrän lamporna på Bauhaus ligger i soporna.
3 kommentarer:
Word!
Har inte riktigt fattat grejen med att "försöka få barnet att sova själv". Det är ju supermysigt att sova tillsammans och känns inte som att min nattsömn skulle bli bättre av att behöva kliva upp varje gång mitt barn behöver mig.
Håller inte riktigt med... Bara för att man väljer att köpa söta lampor så betyder det väl knappast att ens barn behöver sova ensamma. Har köpt många söta lampor till mitt barn, men han har ändå aldrig sovit ensam en enda natt. Aldrig tänkt tanken att det finns en koppling mellan söt mysbelysning och att sova i eget rum! Man kan väl inte vara så avtrubbad att man väljer att inte sova med sitt barn pga söta lampor.
Nej det är klart att man som förälder inte behöver dela de värderingarna men jag tror att konsumismen tjänar på att banr och förädklrar hålls isär. Lamporna var bara ett exempel. ;) det finns många fler, och värre.
Skicka en kommentar