Köksland i cirkelform - genialiskt!
Det är tjugo år sedan jag först hörde talas om permakultur. Men det var inte förrän nu, i år, som tiden var mogen för att jag skulle börja nosa på permakulturens principer för egen del. På tips från en odlingskunnig vän köpte jag därför boken Gaia's Garden tidigare i år. Det är en oerhört informationstät bok, och jag kan absolut inte påstå att jag har läst den från pärm till pärm.
Det jag har snappat upp om permakultur är helt kort att man odlar med största möjliga hänsyn till de ekologiska förutsättningarna på platsen där man bor - inklusive att man gör trädgården lättarbetad och logisk uppbyggd för den som odlar den.
Min grönsaksodling är fortfarande högst traditionell, jag gräver min jord, vilket jag har uppfattat att man vill undvika inom permakultur. och visst känns det sorgligt att vända upp spad-blad med jord osm ser ut som ost, så genomgrävd av maskgångar som den är. Och ännu sorgligare när man inser att man dödar daggmaskar med sin spade. Men om jag någon gång ska överge grävandet, så är jag i alla fall inte alls på den punkten än.
En ny idé (ny för mig alltså) från Gaia's Garden som jag kunde genomföra var emellertid cirkelrunda köksland, som författaren pratade väldigt varmt om. Man skötte dem från en gång som ledde in till en öppen rund plats mitt i cirkeln, så att hela odlingsbädden fick formen av ett nyckelhål. Värt att prova, tyckte jag och mätte ut en cirkel. I dag var det dags att gräva.
När jag hade kommit nästan halvvägs insåg jag vilket stort land det här var, jämfört med de rektangulära land jag brukar gräva :P.
Som tur var för mig blev inte cirkeln komplett eftersom en knapp kvart av den upptas av en uteplats i betongplattor (som ska bort så småningom). I mitten av cirkeln sparade jag 70 cm i diameter till att sköta alltihop från. Närmast gångar har man lämpligen mindre växter som kräver mycket skötsel och längst bort från där man arbetar grödor som inte behöver mycket skötsel och som man bara skördar en gång, i mitt fall potatis.
När jag var klar och det var krattat och ganska fint (det hade börjat droppa vid det laget) ställde jag mig i mitten och drog upp de koncentriska cirklar där jag skulle ha sallat (55 cm från cirkelns mitt), lök (80 cm) och potatis (110 cm). Då insåg jag omedelbart det genialiska med nyckelhålsformade odlingsbäddar:
När jag var klar med potatisen insåg jag att jag hade plats över utanför igen till en smal frans med småfröiga köksväxter som behöver mycket skötsel. Eftersom det ska gå en gång runt hela cirkeln, som sedan ska leda vidare till andra nyckelhål, passade det bra där. Jag fick plats med en rad olika rotfrukter och bladgrönsaker.
När jag rätade på mig och var klar hade det regnat en stund och både jag och redskapen var alldeles jordiga. Bykyrkorna började ringa till helgsmål. Nu är det dags att vila och vänta.
Det jag har snappat upp om permakultur är helt kort att man odlar med största möjliga hänsyn till de ekologiska förutsättningarna på platsen där man bor - inklusive att man gör trädgården lättarbetad och logisk uppbyggd för den som odlar den.
Min grönsaksodling är fortfarande högst traditionell, jag gräver min jord, vilket jag har uppfattat att man vill undvika inom permakultur. och visst känns det sorgligt att vända upp spad-blad med jord osm ser ut som ost, så genomgrävd av maskgångar som den är. Och ännu sorgligare när man inser att man dödar daggmaskar med sin spade. Men om jag någon gång ska överge grävandet, så är jag i alla fall inte alls på den punkten än.
En ny idé (ny för mig alltså) från Gaia's Garden som jag kunde genomföra var emellertid cirkelrunda köksland, som författaren pratade väldigt varmt om. Man skötte dem från en gång som ledde in till en öppen rund plats mitt i cirkeln, så att hela odlingsbädden fick formen av ett nyckelhål. Värt att prova, tyckte jag och mätte ut en cirkel. I dag var det dags att gräva.
När jag hade kommit nästan halvvägs insåg jag vilket stort land det här var, jämfört med de rektangulära land jag brukar gräva :P.
Som tur var för mig blev inte cirkeln komplett eftersom en knapp kvart av den upptas av en uteplats i betongplattor (som ska bort så småningom). I mitten av cirkeln sparade jag 70 cm i diameter till att sköta alltihop från. Närmast gångar har man lämpligen mindre växter som kräver mycket skötsel och längst bort från där man arbetar grödor som inte behöver mycket skötsel och som man bara skördar en gång, i mitt fall potatis.
När jag var klar och det var krattat och ganska fint (det hade börjat droppa vid det laget) ställde jag mig i mitten och drog upp de koncentriska cirklar där jag skulle ha sallat (55 cm från cirkelns mitt), lök (80 cm) och potatis (110 cm). Då insåg jag omedelbart det genialiska med nyckelhålsformade odlingsbäddar:
- Man slipper förflytta sig. Man står på knä på samma ställe hela tiden och rör sig bara runt på mittplätten.
- Det är otroligt yteffektivt. Från en minimal gångyta kan man sköta en stor areal köksland. Man slipper gräva en massa jord som man sedan bara trampar ner till gångar igen.
Nere till höger ser man "hålet" i nyckelhålet som odlingsbädden sköts ifrån.
När jag var klar med potatisen insåg jag att jag hade plats över utanför igen till en smal frans med småfröiga köksväxter som behöver mycket skötsel. Eftersom det ska gå en gång runt hela cirkeln, som sedan ska leda vidare till andra nyckelhål, passade det bra där. Jag fick plats med en rad olika rotfrukter och bladgrönsaker.
När jag rätade på mig och var klar hade det regnat en stund och både jag och redskapen var alldeles jordiga. Bykyrkorna började ringa till helgsmål. Nu är det dags att vila och vänta.
Kommentarer
Jag tycker att det är jättesynd att det inte finns någon svensk läsning om PK. Det hade behövts!