För mycket ryggläge är inte bra - men att vara lyhörd är
"För lite magläge kan försena barns utveckling" lyder en dyster rubrik i dagens Svenska Dagbladet. Läser man artikeln ser man att det inte nödvändigtvis är för lite magläge som är felet, utan snarare för mycket ryggläge. Om det verkligen leder till senare motorisk utveckling är jag inte rätt person att bedöma. Men att svaret måste vara mer magläge håller jag inte med om.
Det ligger närmare till hands att ha barnet upprätt större del av dygnet - genom att hålla det i famnen, bära det på höften eller i någon sorts bärdon. Då får barn och bärare den täta fysiska kontakt som barn också behöver, med n'ära ögonkontakt, delade upplevelsers och tät kontinuerlig kommunikation. Cecilia Moen skrev fint och intiterat om bärande i ABC Nättidning, som nu finns bevarad i ett webbarkiv.
Det jag kanske vänder mig mest mot i artikeln i Svenska Dagbladet är att den implicit uppmuntrar föräldrar till att inte vara lyhörda mot sina barn. "[J]u tidigare barnet vänjer sig vid att tillbringa tid på mage desto naturligare blir det", påstår en sjukgymnast. Men det är inte naturligt för barn att ligga på mage. Snarare är det naturligt att bli buren av föräldrarna (eller ligga på mage på föräldrarnas bröstkorg förstås, men det kan man ju inte göra hela dagarna i längden). Jag hänger inte riktigt med på hur barn ska vänja sig vid något onaturligt och att det på så sätt ska bli naturligt bara sådär.
Jag tror att barn behöver kroppskontakt. Jag tror att råd som separerar föräldrar och spädbarn fysiskt och dessutom bagatelliserar föräldrars önskan om att vara lyhörda mot sitt barn slår oerhört fel.
Det ligger närmare till hands att ha barnet upprätt större del av dygnet - genom att hålla det i famnen, bära det på höften eller i någon sorts bärdon. Då får barn och bärare den täta fysiska kontakt som barn också behöver, med n'ära ögonkontakt, delade upplevelsers och tät kontinuerlig kommunikation. Cecilia Moen skrev fint och intiterat om bärande i ABC Nättidning, som nu finns bevarad i ett webbarkiv.
Det jag kanske vänder mig mest mot i artikeln i Svenska Dagbladet är att den implicit uppmuntrar föräldrar till att inte vara lyhörda mot sina barn. "[J]u tidigare barnet vänjer sig vid att tillbringa tid på mage desto naturligare blir det", påstår en sjukgymnast. Men det är inte naturligt för barn att ligga på mage. Snarare är det naturligt att bli buren av föräldrarna (eller ligga på mage på föräldrarnas bröstkorg förstås, men det kan man ju inte göra hela dagarna i längden). Jag hänger inte riktigt med på hur barn ska vänja sig vid något onaturligt och att det på så sätt ska bli naturligt bara sådär.
Jag tror att barn behöver kroppskontakt. Jag tror att råd som separerar föräldrar och spädbarn fysiskt och dessutom bagatelliserar föräldrars önskan om att vara lyhörda mot sitt barn slår oerhört fel.
Kommentarer