onsdag 9 juli 2008

Vem är det som moraliserar?

Den mediala sommartorkan har slagit till och P1-programmet Vetandets värld har dammat av Agnes Wold, numera professor i klinisk bakteriologi, som än en gång oemotsagd har fått hata svenska amningsrekommendationer.

Wold säger att hennes budskap är att amningsrekommendationer är moraliserande och syftar till att få kvinnor att underkasta sig något alldeles i onödan. Men sen går hon vidare och blir själv nog så moraliserande om att kvinnor INTE ska amma, i alla fall inte enbart ända till sex månaders ålder. Dessutom menar hon att kvinnor tvingas att amma av skälet att det förbättrar barns immunförsvar, vilket hon menar inte stämmer.

Det Agnes Wold inte säger, kanske inte förstår, är att amning för det mesta är något man bara gör, om det fungerar. Fungerar det inte försöker de flesta få hjälp att få det att fungera, av hälso-/sjukvården eller av ett av Agnes Wolds främsta hatobjekt, Amningshjälpen. Nästan alla i Sverige vill amma sina barn, men en stor andel tvingas lägga ner amningen när situationen blir ohållbar p g a bristande information och stöd. Om detta har jag skrivit ett tidigare blogginlägg, Vem tar ansvar?

Amningshetsen
Tyvärr är ibland kunskapen om amning så låg bland dem som har som jobb att informera och instruera om amning att det enda de kan säga är "fortsätt amma, fortsätt amma" och hänvisa till rekommendationen utan att berätta hur det ska gå till, vad som behöver göras. I kombination med brist på empati kan resultatet bli amningshets, ett fenomen som existerar och frodas i kunskapsluckor. Om detta handlar inlägget Kroppsdelen det hyschas om

Om att amma enbart i sex månader
Wold säger att helamningsrekommendationen om sex månader (i Amningsnytt 4/06 av Wold lurigt omformulerat till "WHO:s krav") inte har vetenskapligt stöd i i-länder.
- Har hon verkligen läst all forskning? Snarare borde hon säga att HON inte har läst någon forskning som stödjer rekommendationerna, kommenterar amningsrådgivaren Xana de Silva.
Dessutom finns det forskning som visar att det är förenat med vissa risker att börja med annan mat på bekostnad av bröstmjölken före sex månader, se här.
Mera aktuellt för enskilda familjer än några procents mer eller mindre risk för sjukdom är vad som funkar rent praktiskt. Här får många föräldrar höra att barn är mest mottagliga för att smaka annan mat vid fyra månaders ålder. Den svenska dietisten Agneta Hörnell har visat att det är precis tvärt om, det tar i regel mycket längre tid att vänja barn vid fast föda om man börjar vid fyra månaders ålder jämfört med om man väntar till sex månader, se här. Alla som förgäves stoppat in skedar med potatis-bröstmjölksblandning, mosad banan och annat som både barnmatsföretag och färgglada broschyrer tipsar om, i sitt barns mun förstår vad Hörnell menar. Envis ska man vara, och trots att barnet inte vill ha maten utan amma så ska man fortsätta. Det blir kladdigt, genererar disk och tar tid. Allt tjat om mat från fyra månader kan skapa omotiverad oro över att ha ett barn som "inte äter", som man helt felaktigt tror "är sent utvecklat". Helt i onödan.
Agnes Wolds ihärdiga kritik av helamningsrekommendationen riskerar alltså göra livet svårare för dem hon säger sig värna om - småbarnsföräldrarna.

Om att motivera till amning p g a att det förbättrar barns immunförsvar
Enligt Wolds historieskrivning började fler amma på 1970-talet eftersom det blev känt att amning skulle stärka barns immunförsvar. Kanske hon är lite hemmablind här eftersom det är hennes forskningsområde, tittar man i gamla nr av Amningsnytt hittar man inget om immunförsvaret, däremot kvinnors envisa längtan efter att få amma och glada berättelser av typen "Så gjorde vi".
Dessutom har Wold tidigare hävdat att amning inte skyddar barn mot allergier, vilket i sig är en sanning med modifikation eftersom amning skyddar mot astma och eksem, men inte mot allergisk sensibilisering mot födoämnen eller luftburna allergen, vilket visades i BAMSE-studien. Det är ju bra att bröstmjölksersättning inte ökar risken för allergisk sensibilisering!
Nu verkar Wold dock ha övergått till att skopa ut amningens påverkan på immunförsvaret i stort, vilket hon gör här
Här har vi alltså en överläkare och professor som i kraft av sitt ämbete menar att ett industriframställt halvfabrikat, framställt på en annan arts mjölk, är likvärdigt med den egna mammans mjölk, färsk direkt från bröstet, med immunglobuliner, levande vita blodkroppar, oligosackarider, hormoner och enzymer. Eller kan någon komma på någon annan tolkning av vad hon säger?

Många vill lägga sig i och tycka till om hur barn ska tas om hand, Agnes Wold inte minst. I hennes värld blir rekommendationer till krav om de handlar om amning. Annat som Livsmedelsverket har rekommendationer kring, som att äta ett halvt kilo frukt och grönt om dagen eller fisk tre gånger i veckan, har hon inget behov av att kritisera. Inte heller att Livsmedelsverket skriver rakt ut att barn bar borde äta hälften så mycket feta och söta livsmedel som de i genomsnitt gör i dag.

Varför är amning så farligt?


1 kommentar:

Lisa långtidsammerska sa...

Det verkar som om hon (Agnes Woldert) tror att amning alltid innebär en jobbig uppoffring för kvinnan i fråga. Det är ju helt fel! Att jag ammade i tre år var förstås väldigt mycket för barnets skull, men också för min egen.
Och då tänker jag verkligen inte någon sjuk form av "sexuell tillfredsställelse" eller liknande, för att amning skulle ha något med sex att göra är en patriarkal villfarelse.

Nej, det var helt enkelt väldigt bekvämt att halvt i sömnen kunna lyfta upp bebisen ( som sov med oss i en stor dubbelsäng) då den blev hungrig på nätterna istället för att behöva gå upp och värma ersättning. Jag fick säkert sova betydligt mer och bättre än vad många flaskmatande föräldrar gör, vilket påverkade mitt allmänna mående mycket i positiv riktning.

Det var också väldigt praktiskt under föräldraledigheten att alltid ha maten med sig och spontant kunna göra saker utan att behöva springa och köpa mer ersättning eller tänka på om det skulle
finnas möjlighet att värma ersättning .

När barnet blev lite större och en eller ett par gånger varje vinter blev sjukt med hög feber behövde jag tack vare amningen aldrig bekymra mig för att det inte fick sig vätska.

Dessutom är jag övertygad om att det var mycket tack vare amningen och samsovningen som dagisstarten vid 13 månaders ålder gick så bra. Det var inte tal om några utdragna gråtscener på morgnarna, mitt barn älskade sitt dagis från dag ett.

Det är varje kvinnas rätt att bestämma över sin kropp och självklart behöver man inte amma om man inte vill, men för den sakens skull ska det inte spridas dynga om amning alltid är en jobbig uppoffring för kvinnan. Det är helt enkelt inte sant!