tag:blogger.com,1999:blog-18319857866686367072024-03-13T17:51:22.882+01:00Soilkitchensweden (f d Mirandas have)Recept från mitt instagramkonto Soilkitchensweden
Tidigare inlägg om barn, föräldraskap, mat, odling och och miljö bland annat.Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.comBlogger52125tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-25881011195643773342021-08-02T09:33:00.004+02:002021-08-02T09:33:36.057+02:00Focaccia for beginners<p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-4t3uhbHICTU/YQefheD5oWI/AAAAAAAAEDk/sEs71JX8Ra4e22pyVkpHY8dp9D0sf2Z-gCLcBGAsYHQ/s838/IMG_4084.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="838" data-original-width="828" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-4t3uhbHICTU/YQefheD5oWI/AAAAAAAAEDk/sEs71JX8Ra4e22pyVkpHY8dp9D0sf2Z-gCLcBGAsYHQ/s320/IMG_4084.jpg" width="316" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><p><br /></p><p>Så som jag bakar focaccia är det ett bröd i långpanna som är smaksatt med olivolja, flingsalt och kanske oliver eller soltorkade tomater. Sen kan man variera med olika sorters mjöl, och lite surdeg om man har det men det här är en enkel grund:</p><h3 style="text-align: left;">Focaccia</h3><p><b>Ugn: 225°</b></p><p><b>Det här behövs till 1 bröd:</b></p><p>25 g jäst (ett halvt paket)</p><p>5 dl vatten</p><p>2 msk/en skvätt olivolja</p><p>1 tsk salt</p><p>ca 13 dl mjöl, eventuellt mer, tills du har en smidig deg. Ta mest vetemjöl special men om du vill kan du variera med några dl durumvetemjöl och/eller några dl fullkornsdinkelmjöl.</p><p>Till utbakning:</p><p>Olivolja</p><p>Flingsalt</p><p>Eventuellt Oliver (urkärnade), soltorkade tomater, kronärtskockor i bitar, rosmarin ...</p><p><b>Gör så här:</b></p><p>Smula sönder jästen i en degskål. Ljumma vattnet i en kastrull till fingervarmt. Häll det över jästen. Tillsätt saltet och oljan och rör eller vispa lätt tills jästen har löst sig.</p><p>Rör ner mjölet och rör tills degen känns smidig och släpper från skålens kanter.</p><p>Ta upp degen på en mjölad arbetsbänk och knåda den tills den känns riktigt smidig. Tillsätt mer mjöl lite i taget om degen klibbar fast vid händerna men tänk på att om du tar för mycket mjöl blir brödet stabbigt och torrt så försök känna dig fram.</p><p>När degen är färdigknådad så lägger du tillbaka den i degskålen, strör lite vetemjöl på ytan, lägger på en bakduk/handduk och låter degen jäsa till dubbel storlek. Det tar en stund eftersom mängden jäst är ganska liten.</p><p>Olja in en långpanna med olivolja. När degen har jäst färdigt tar du upp den på arbetsbänken igen och arbetar snabbt ihop den. Kavla ut den till en tjock degkaka och flytta över till långpannan. Tryck ut degen så gott det går i hörnen och låt den jäsa upp igen. Här sätter du också på ugnen på 225°. </p><p><a href="https://1.bp.blogspot.com/-tx3OER1cK4A/YQefhbJ8SdI/AAAAAAAAEDo/tHIR5D8K4XEnKx_I_42CpFKUb-8fpu5MQCLcBGAsYHQ/s828/IMG_4085.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="824" data-original-width="828" height="398" src="https://1.bp.blogspot.com/-tx3OER1cK4A/YQefhbJ8SdI/AAAAAAAAEDo/tHIR5D8K4XEnKx_I_42CpFKUb-8fpu5MQCLcBGAsYHQ/w400-h398/IMG_4085.jpg" width="400" /></a></p><p>När degen har jäst och ugnen är tillräckligt varm penslar du mer olivolja uppe på degen och strösslar över flingsalt. Placera eventuellt ut topping i form av oliver eller något annat gott. </p><p>Sätt in plåten i ugnen och grädda i ca 20 minuter eller tills brödet har fått färg och känns ihligt när man knackar på det. </p><p>Flytta över till ett galler med hjälp av en stekspade till exempel och låt svalna.</p><p><br /></p>Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-69068095693214786772021-04-04T10:31:00.004+02:002021-04-04T10:33:35.087+02:00KIKÄRTSGRYTA MED CURRY<p>Det här är ett ödmjukt enkelt recept som går snabbt att laga.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-sPs6_LUQXOg/YGl50TOLL3I/AAAAAAAADtQ/LDKrXp71ZmUR3_rv96EgT_zuucw2yrk_QCLcBGAsYHQ/s2048/207B8824-1484-4405-894B-582D9CAE20E8.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="2048" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-sPs6_LUQXOg/YGl50TOLL3I/AAAAAAAADtQ/LDKrXp71ZmUR3_rv96EgT_zuucw2yrk_QCLcBGAsYHQ/w400-h400/207B8824-1484-4405-894B-582D9CAE20E8.JPG" width="400" /></a></div><br /><p><br /></p><p><b>Det här behövs till 3-4 portioner</b></p><p>1 gul lök</p><p>1-2 vitlöksklyftor</p><p>1 msk vanlig gul curry</p><p>2 msk rapsolja</p><p>1 stor sötpotatis</p><p>1 röd paprika</p><p>3 dl/1 förpackning kokta kikärter, avrunna</p><p>2 msk tomatpuré</p><p>5 dl grönsaksbuljong (från tärning)</p><p>En näve bladspenat, färsk eller fryst</p><p><br /></p><p><b>Gör så här:</b></p><p>Fräs lök och vitlök mjukt tillsammans med curryn. Skala och tärna sötpotatisen, och tärna paprikan. Tillsätt dem och rör runt. Tillsätt kikärterna, tomatpurén och bulhjonen eller vatten + tärning. Låt allt koka ca 15 minuter. Rör om då och då. Tillsätt mot slutet av kokningen spenaten och låt allt bli varmt. Ät grytan tillsammans med ris, quinoa eller andra gryn.</p><p><br /></p>Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-28942119180498353362021-04-04T10:20:00.001+02:002021-04-04T10:20:18.839+02:00VEGANSK MOUSSAKA<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-sjh7e7sT4ZM/YGly4ZRCa0I/AAAAAAAADtA/P3NhviCXpQ8Fw6gHwrbfVXQMAbg0YzoLQCLcBGAsYHQ/s2048/IMG_1893.HEIC" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-sjh7e7sT4ZM/YGly4ZRCa0I/AAAAAAAADtA/P3NhviCXpQ8Fw6gHwrbfVXQMAbg0YzoLQCLcBGAsYHQ/w300-h400/IMG_1893.HEIC" width="300" /></a></div><br /><p><br /></p><p>Den här moussakan har potatis i botten, sedan en smakrik köttfärsröra, auberginer, béchamelsåsoch överst riven ost. Det är flera olika moment och jag har beskrivit dem i den ordning jag gör dem. </p><p>Medan potatis och auberginer blir klara gör man köttfärsröra och bechamelsås. När man har fått upp takten är auberginerna lagom färdigstekta när bechamelsåsen är klar och allt är färdigt för ugnen.</p><p><b> Det här behövs till en stor eller två mindre formar</b></p><p>1 kg potatis</p><p>Olivolja och salt till formen</p><p>_________________</p><p>2 stora auberginer</p><p>_________________</p><p><b>Köttfärssås</b></p><p>2 gula lökar</p><p>1 vitlöksklyfta (eller fler)</p><p>1 dl olivolja</p><p>500 g färs, t ex sojafärs</p><p>1, 25 dl vitt matlagningsvin</p><p>1 burk krossade tomater</p><p>2 msk tomatpuré</p><p>1 bunt bladpersilja</p><p>2 krm muskot</p><p>2 krm kanel</p><p>1 tsk salt</p><p>några varv nymald svartpeppar</p><p>_____________________</p><p><b>Béchamelsås</b></p><p>3 msk rapsolja</p><p>1 dl vetemjöl</p><p>6 dl växtbaserad mjölk</p><p>0,5 tsk salt</p><p>lite riven muskot</p><p>2 dl riven vegoost</p><p>_______________________</p><p><b>Topping</b></p><p>mer riven ost</p><p>ströbröd</p><p><b>Ugn: 200°</b></p><p><b>Gör så här:</b></p><p>Auberginerna: Skiva auberginerna i 1 cm tjocka skivor. Lägg skivorna i ett durkslag och strö salt mellan varven. Låt saltet dra ut en del av den beska smaken och vätskan ur auberginerna medan du fortsätter med andra moment.</p><p>Potatisen: Börja med att skala och skiva potatisen tunt, gärna i matberedare. Häll olivolja i en långpanna, bre ut potatiskivorna och strössla över en nypa salt. Baka i ugnen i 15-20 minuter tills de är genomstekta. Vänd runt i potatisskivorna med en stekspade då och då.</p><p><a href="https://1.bp.blogspot.com/-UpFtWyh784c/YGly3xdC8MI/AAAAAAAADs4/dskIYua4uT4sjtx8NjNEaAg82eem6G7GwCLcBGAsYHQ/s2048/IMG_1889.HEIC" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-UpFtWyh784c/YGly3xdC8MI/AAAAAAAADs4/dskIYua4uT4sjtx8NjNEaAg82eem6G7GwCLcBGAsYHQ/s320/IMG_1889.HEIC" /></a></p><p>Lägg auberginerna i ett lager på en annan ugnsplåt och sätt in i ugnen 10-15 minuter när potatisen är klar.</p><p><br /></p><p><a href="https://1.bp.blogspot.com/-UwbKoQUPzW8/YGly3jrX0wI/AAAAAAAADs0/Z7NdRdYkw-Ao8EBLS-1OL0xqSjUrCgKJwCLcBGAsYHQ/s2048/IMG_1891.HEIC" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-UwbKoQUPzW8/YGly3jrX0wI/AAAAAAAADs0/Z7NdRdYkw-Ao8EBLS-1OL0xqSjUrCgKJwCLcBGAsYHQ/s320/IMG_1891.HEIC" /></a></p><p>Köttfärssåsen: Hacka lök och vitlök och fräs dem i olivoljan utan att de tar färg. Tillsätt alla övriga ingredienser och rör runt.</p><p><a href="https://1.bp.blogspot.com/-vPHEtgOYj7c/YGly30ziE9I/AAAAAAAADs8/lxusV18xcKM2djL4SpV9yXNpHs5qFSO_gCLcBGAsYHQ/s2048/IMG_1890.HEIC" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-vPHEtgOYj7c/YGly30ziE9I/AAAAAAAADs8/lxusV18xcKM2djL4SpV9yXNpHs5qFSO_gCLcBGAsYHQ/s320/IMG_1890.HEIC" /></a></p><p>Bechamelsås: Vispa ihop rapsolja och mjöl i en kastrull och värm upp. Häll i mjölken och fortsätt vispa då och då. Tillsätt muskot och salt. När det kokar och redningen tjocknar, rör ner den rivna osten och ställ åt sedan.</p><p>Nu är det dags att lägga ihop alltihop. Ta en form som är ca 25x35 cm eller två mindre. Lägg först i potatisen, därefter köttfärsen och ovanpå den auberginerna. Häll såsen över och strössla mer ost överst. Man kan ta på lite ströbröd också. Låt det gratinera tills osten har smält och det har fått lite färg. </p><p><br /></p>Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-66709169705696831542021-03-31T21:13:00.003+02:002021-03-31T21:13:28.257+02:00MANGOSALSA<p><br /></p><p>90 % av all mango i det här hushållet ätes i form av mangosalsa. Man kan göra på många olika sätt, det är svårt att misslyckas.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-l-UDQsYLTU8/YGTJwWXshXI/AAAAAAAADrU/5juYxJVq_3sXCu1dcy6DlFxVqhQfhDalQCLcBGAsYHQ/s1440/B434A5DB-9D5D-4AAA-A9E6-DD1A47D89771.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1440" data-original-width="1440" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-l-UDQsYLTU8/YGTJwWXshXI/AAAAAAAADrU/5juYxJVq_3sXCu1dcy6DlFxVqhQfhDalQCLcBGAsYHQ/s320/B434A5DB-9D5D-4AAA-A9E6-DD1A47D89771.JPG" /></a></div><br />Jag gillar mangosalsa med mycket lime och lite heta bett av chili.<p></p><p><b>Det här behövs</b>:</p><p>1 mogen mango</p><p>1 tomat</p><p>1 chili, hetta efter smak men jg tycker vanlig spansk peppar blir bra</p><p>1 lime (2 om de är små)</p><p>1 bunt koriander</p><p><b>Gör så här:</b></p><p>Tärna mangon och tomaten. Strimla chilin tunt. Jag gör synliga bitar så att de som så önskar kan peta bort den. Lägg allt i en vid skål. Dela limen och pressa över saften. Blanda allt. Hacka till sist koriandern och strö över.</p>Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-71886006365913604342021-03-31T21:02:00.003+02:002021-03-31T21:02:29.540+02:00GRÖNKÅL TRICOLOR<p> <a href="https://1.bp.blogspot.com/-tOfPeNrRgEc/YGTEcirDEzI/AAAAAAAADrI/QyKkjkmsus4j1zUSjisd9MJXu09UX3xegCLcBGAsYHQ/s1440/6C5CD797-B909-4B9F-B307-21D5149B1B51.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1440" data-original-width="1440" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-tOfPeNrRgEc/YGTEcirDEzI/AAAAAAAADrI/QyKkjkmsus4j1zUSjisd9MJXu09UX3xegCLcBGAsYHQ/s320/6C5CD797-B909-4B9F-B307-21D5149B1B51.JPG" /></a></p><p>Den här pastarätten lärde jag mig laga ur Sanna Töringes bok Sannas köksträdgård. Sanna ger i sin tur Marie Mandelmann cred för receptet. Boken kom ut 1999, långt innan grönkål blev trendigt. Mangosalsan får ni på köpet på denna länk. Förutom grön av grönkål är rätten orange av morötter och vit eller ljusgul eller något, beroende på vilken pasta man använder. Nu är inte receptet likadant som förlagorna för jag har slutat titta i boken och kör på fri hand.</p><p><br /></p><p>GRÖNKÅL TRICOLOR</p><p><b>Det här behövs till 3-4 portioner:</b></p><p>1 gul lök</p><p>1-2 vitlöksklyftor</p><p>1 bunt grönkålskvistar</p><p>1 dl vatten</p><p>3-4 morötter</p><p>1 tsk salt</p><p>1 burk vegofraiche</p><p>en näve riven vegoparmesan</p><p>300 g fusillipasta</p><p>Gör så här: </p><p>Hacka lök och vitlök och fräs dem mjuka och genomskinliga i en stor stekpanna eller gryta.</p><p>Skölj grönkålen och repa och grovhacka bladen och tillsätt dem till löken. Slå på 1 dl vatten. Låt det mesta av vattnet koka bort, det här är bara för att få grönkålen att mjukna. </p><p>Medan grönkålen puttrar och det mesta vattnet avdunstar, skala och riv morötterna grovt. Tillsätt dem också. </p><p>Salta och tillsätt vegofraichen. Låt allt koka mjukt. Koka under tiden pastan. </p><p>Tillsätt vegofraichen och låt allt bli varmt. När pastan är klar, rör ner grönkålsröran i pastan.</p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><p><br /></p>Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-85979771030502299242021-01-09T10:41:00.003+01:002021-01-09T10:41:48.223+01:00Surdegsbakning måste inte vara en prylhobby<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-K6iwVT6dUPY/X_l5ZJ_mV9I/AAAAAAAADeY/C9CTCOoYk2MVxSiqCB6TYBsNYIz3e7aagCLcBGAsYHQ/s2048/IMG_0621.HEIC" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-K6iwVT6dUPY/X_l5ZJ_mV9I/AAAAAAAADeY/C9CTCOoYk2MVxSiqCB6TYBsNYIz3e7aagCLcBGAsYHQ/w300-h400/IMG_0621.HEIC" width="300" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>I början av 2000-talet blev surdegsbakning en fluga. Surdegsbagerier blev vanligare i storstäderna, och även i hemmen bakades det en del. Det blev snabbt en prylhobby. Åtminstone fick jag intrycket av att speciellt medelklassmän, som aldrig bakat till vardags tidigare, gick all in med trendiga köksmaskiner, dyra specialgjorda brödkorgar, bakstenar och andra pryttlar. Och det är väl bra, egentligen, att kunna baka. Att kunna få fram smakligt bröd utan att använda industrijäst kan vara en nyttig kunskap när apokalypsen kommer. </p><p>Jag har bakat mitt eget bröd i hela mitt vuxna liv, framför allt för att jag tycker butikernas plastpåseförpackade bröd är så stentråkigt. När jag växte upp köptes allt familjens bröd i byns lokala bageri. Det var en helt annan upplevelse än industribakat färdigskivat bröd. Men jag har bakat med jäst från affären. När surdegsboomen kom hängde jag på, jag fick en bok med recept i julklapp av min man och testade mig fram.</p><p>Intresset lyfte aldrig riktigt. Det blev för mycket tvång över att stå där och väga mjöl och salt (havssalt skulle det tvunget vara i vissa recept) på grammet när. Jag hade en köksmaskin, en otrendig en från 90-talet som fungerade lika bra, men det var ingen vidare tjusning med att låta den knåda degen med timern ställd på rätt antal minuter. Jag skaffade aldrig någon plastlåda med lock för degen att jäsa i, vilket man skulle ha enligt recepten.</p><p>Så småningom började jag urskilja principerna med surdegsbakning från alla prylar, exakta vikter och tider. Då drabbade mig insikten att hallå, det är ju det här som är det ursprungliga sättet att baka, surdeg är ju det som har funnits till hands, långt innan det fanns små gula paket till salu i kyldisken i affären. Det står ju i bland annat <a href="https://www.alltombibeln.se/bibelfragan/osyrade.htm" target="_blank">Bibeln </a>om det osyrade brödets högtid. Det betyder ju att det vanliga bröd de hade var syrat. Alltså surdegsbröd. </p><p>Jag vågade gå utanför receptböckernas trånga normer, jag slängde ner en klick surdegsgrund i en bröddeg som också innehöll lite jäst och så fick det bli vad det blev.</p><p><a href="https://1.bp.blogspot.com/-OSP8SaTznck/X_l42b0p-bI/AAAAAAAADeI/PWMIy56j0jAXW3MlQ8CZEl9NbmLUKhvoQCLcBGAsYHQ/s1440/D6A02896-76AF-4E88-B9F9-E496FAC7D76E.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1440" data-original-width="1440" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-OSP8SaTznck/X_l42b0p-bI/AAAAAAAADeI/PWMIy56j0jAXW3MlQ8CZEl9NbmLUKhvoQCLcBGAsYHQ/w400-h400/D6A02896-76AF-4E88-B9F9-E496FAC7D76E.JPG" width="400" /></a></p><p>En surdegsgrund startar man genom att röra ihop mjöl (rågmjöl använder jag) och vatten som får stå i en glasburk några dagar. Efter hand kan man mata på mer mjöl och vatten. Det är en levande bakteriekultur i burken som man har lyckats, och den behöver underhållas om den inte ska mögla. Ta ifrån surdegsgrund, använd i brödbak, och tillsätt nytt vatten och rågmjöl. Martin Johansson, som har bloggat och skrivit om surdegsbakning, jämför det med att ha en häst i stallet: Man måste ge den mat. Den liknelsen gick in. Sen är det inte hela världen om tiden springer ifrån en och surdegsgrunden ändå möglar. Då gör man bara en ny.</p><p>Principerna med själva bakningen är enkel. Har man en surdegsgrund som innehåller mjölksyrebakterier kan man starta en deg med den. En klick surdegsgrund, vatten, mjöl och tid. Mjölksyrabakterierna kommer att starta en jäsprocess i degen med kolhydraterna i mjölet som näring. De kommer att bilda alkohol, koldioxid och mjölksyra och ättiksyra. Alkoholen dunstar bort, den är en biprodukt i detta sammanhang. Koldioxiden gör att degen häver sig och blir stor, och gör små bubblor i degen (som blir "hålen" i det färdiga brödet) och mjölksyran och ättiksyran ger det färdiga brödet dess syrliga smak.</p><p><a href="https://1.bp.blogspot.com/-favaUqcnX6c/X_l49oEma4I/AAAAAAAADeM/k365M0oysFQfDYZUaNQIbI2OHPT3yYVIgCLcBGAsYHQ/s2048/IMG_0627.HEIC" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-favaUqcnX6c/X_l49oEma4I/AAAAAAAADeM/k365M0oysFQfDYZUaNQIbI2OHPT3yYVIgCLcBGAsYHQ/s320/IMG_0627.HEIC" /></a></p><p>Ofta låter man degen stå över natten för att den ska bli genomsyrad. Nästa dag tillsätter man mer mjöl och vatten samt salt så får den jäsa upp igen. Därefter bakar man ut och gräddar den. Principen har varit densamma i tusentals år. Det har gått utmärkt utan köksmaskiner, specialdesignade korgar och inoljade plastlådor med lock.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-XoEkVo8Gp1U/X_l5shRATKI/AAAAAAAADeo/tFKaXsyP3fwSAcYDwM38V_pXndowGhmzQCLcBGAsYHQ/s2048/IMG_0629.HEIC" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-XoEkVo8Gp1U/X_l5shRATKI/AAAAAAAADeo/tFKaXsyP3fwSAcYDwM38V_pXndowGhmzQCLcBGAsYHQ/w300-h400/IMG_0629.HEIC" width="300" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-Qb6uwvaQCLc/X_l5tXCkE1I/AAAAAAAADes/mc2-BeGQe4wR1tS68xnJKDYEIPo8y0fkACLcBGAsYHQ/s2048/IMG_0630.HEIC" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-Qb6uwvaQCLc/X_l5tXCkE1I/AAAAAAAADes/mc2-BeGQe4wR1tS68xnJKDYEIPo8y0fkACLcBGAsYHQ/w300-h400/IMG_0630.HEIC" width="300" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br /><p><br /></p><p>Knådningen gör degen elastisk och luftig. En maskin är stark och uthållig, men den har noll känsla för degen. Man kan se degen bara åka runt runt varv efter varv utan att särskilt mycket händer med den. När jag knådar själv ser och känner jag precis hur jag ska knåda, var degen behöver arbetas ihop och hur jag ska göra. Så idag testar jag att skippa maskinen och knåda för hand. Vad kan egentligen hända? </p><p><a href="https://1.bp.blogspot.com/-P6ZYA03oPHk/X_l5tol55mI/AAAAAAAADew/asAf2SNTmLwzhg6m-Hoo-p4U0NBroyfsACLcBGAsYHQ/s2048/IMG_0631.HEIC" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-P6ZYA03oPHk/X_l5tol55mI/AAAAAAAADew/asAf2SNTmLwzhg6m-Hoo-p4U0NBroyfsACLcBGAsYHQ/s320/IMG_0631.HEIC" /></a></p><p>Jag behöver mer mjöl när jag knådar för hand, så brödet blir inte exakt lika saftigt, men hur stor blir skillnaden? När jag skriver detta vet jag inte än. </p><p><br /></p><p><br /></p>Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-5251637205757534252020-12-07T08:39:00.005+01:002020-12-07T08:52:45.352+01:00Annas fantastiska bröd<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-bBc3UpKqaRQ/X83cZZwavXI/AAAAAAAADVg/6AfaqRfae6QqVSWCQTzDRkdxSZc7f0tmACLcBGAsYHQ/s2048/IMG_4327.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-bBc3UpKqaRQ/X83cZZwavXI/AAAAAAAADVg/6AfaqRfae6QqVSWCQTzDRkdxSZc7f0tmACLcBGAsYHQ/s320/IMG_4327.JPG" /></a></div><br /> Kokboksförfattaren Anna Bergenström är den som har lärt mig allra mest om matlagning. Hon har raka, okomplicerade recept som ändå har finess i sina böcker, och framför allt beskriver hon tydligt hur man ska göra. Många av hennes recept är standard i mitt kök. Det fantastiska brödet (det heter så!) är ett av dem. Nu bakar jag det fritt ur minnet så det kanske inte blir exakt som Annas.<p></p><p><b>Det här behövs</b></p><p>25 g jäst</p><p>5 dl vatten</p><p>1 dl (växtbaserad) mjölk</p><p>1 tsk salt</p><p>12 dl mjöl (jag tog 0,5 dl havrekli, 4 dl dinkelfullkonsmjöl och resten specialvetemjöl)</p><p>0,5 dl surdegsgrund om du har (tillsätt då lite extra mjöl också)</p><p><b>Ugn</b>: 225°</p><p><b>Gör så här</b></p><p>Värm vattnet till fingervarmt. Smula sönder jästen, tillsätt vattnet, mjölken och saltet. Vispa lätt tills jästen lösts upp. Tillsätt mjölet och rör med träslev till en lös men slät deg. Mjöla ytan, täck över med en bakduk och låt degen jäsa länge, minst en timme.</p><p><a href="https://1.bp.blogspot.com/-lGytu5DH9dM/X83cY84wRwI/AAAAAAAADVc/atAaHjpYswg0BM1uOvvH77OAnI1b5uYTQCLcBGAsYHQ/s2048/IMG_4320.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-lGytu5DH9dM/X83cY84wRwI/AAAAAAAADVc/atAaHjpYswg0BM1uOvvH77OAnI1b5uYTQCLcBGAsYHQ/s320/IMG_4320.JPG" /></a><a href="https://1.bp.blogspot.com/-s6nLe_B8L3E/X83cYyVSvBI/AAAAAAAADVY/zFZldG0ZnOYsNNbWagf8kTeLtcTwV2EJACLcBGAsYHQ/s2048/IMG_4323.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-s6nLe_B8L3E/X83cYyVSvBI/AAAAAAAADVY/zFZldG0ZnOYsNNbWagf8kTeLtcTwV2EJACLcBGAsYHQ/s320/IMG_4323.JPG" /></a></p><p>Strö ut ganska tjockt med mjöl på en arbetsbänk och häll ut degen. Det måste vara ganska tjockt så att den lösa degen inte klibbar fast. Mjöla ovanpå degen också och släta ut den med lätta tag med händerna. </p><p>Skär degen i 7 remsor och sedan i lagom bitar med en degskrapa. För över på två mjölade, smorda eller bakpapperklädda plåtar.</p><p><a href="https://1.bp.blogspot.com/-j-UXvhiS8hI/X83cYjTG9II/AAAAAAAADVU/jfvxplt_4_sIf6ambD069eNW3W5BFtN-gCLcBGAsYHQ/s2048/IMG_4325.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="2048" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-j-UXvhiS8hI/X83cYjTG9II/AAAAAAAADVU/jfvxplt_4_sIf6ambD069eNW3W5BFtN-gCLcBGAsYHQ/s320/IMG_4325.JPG" /></a></p><p>Så fort ugnen är varm kan man sätta in den första plåten. Grädda tills bröden känns torra och lätta, cirka 20 minuter. Låt dem svalna på galler.</p><p>Dessa bröd är supergoda färska och helt ok nästa dag men de har inte så lång hållbarhet eftersom de har jäst så kort tid.</p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-1866129274809898802020-12-07T08:17:00.003+01:002020-12-07T08:18:50.289+01:00Pumpasoppa med ingefära<p><b> </b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b><a href="https://1.bp.blogspot.com/-IuPMBl4DQPA/X83WWs51ikI/AAAAAAAADUo/4EGFm76rEdEjb8aiKV-HRu3K7Wx8-e1VACLcBGAsYHQ/s2048/IMG_4328.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-IuPMBl4DQPA/X83WWs51ikI/AAAAAAAADUo/4EGFm76rEdEjb8aiKV-HRu3K7Wx8-e1VACLcBGAsYHQ/s320/IMG_4328.JPG" /></a></b></div><b><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><br />Det här behövs </b><p></p><p>2 gula lökar</p><p>2-3 vitlöksklyftor</p><p>1 chili</p><p>2 cm färsk ingefära</p><p>Ev 1 kanelstång</p><p>Rapsolja</p><p>800 g pumpa</p><p>1 dl röda linser</p><p>1 l grönsaksbuljong (alternativt vatten + tärningar)</p><p>1 dl havregrädde eller liknande</p><p>Koriander</p><p>Creme fraiche eller liknande växtbaserad</p><p><b>Gör så här</b></p><p>Hacka löken. Hacka vitlök och ingefära fint. Strimla chilin (jag behåller ganska stora bitar som syns så att de som vill kan pilla bort dem). Tillsätt kanelstången. Fräs det mjukt utan att brännas i rapsoljan. </p><p>Förbered under tiden pumpan, skala den och ta bort kärnorna och det trådiga innanmätet. Dela den i bitar, ca 3x5 cm och låt fräsa med en stund.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-JYNBtEWawng/X83WsWh-iLI/AAAAAAAADU8/BTYBR1ztNZoBQpppzJdw-5iACquL35ylQCLcBGAsYHQ/s2048/IMG_4318.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-JYNBtEWawng/X83WsWh-iLI/AAAAAAAADU8/BTYBR1ztNZoBQpppzJdw-5iACquL35ylQCLcBGAsYHQ/s320/IMG_4318.JPG" /></a><a href="https://1.bp.blogspot.com/-Yxqo9SVS2-s/X83WsQQv0rI/AAAAAAAADU4/cHOvRaCcuWkwe_wL1kIGR6BLYmr-qOTlQCLcBGAsYHQ/s2048/IMG_4317.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-Yxqo9SVS2-s/X83WsQQv0rI/AAAAAAAADU4/cHOvRaCcuWkwe_wL1kIGR6BLYmr-qOTlQCLcBGAsYHQ/s320/IMG_4317.JPG" /></a></div><p>Tillsätt buljongen/vatten + tärningar och koka upp. Tillsätt linserna. Låt det koka tills allt är mjukt. </p><p><a href="https://1.bp.blogspot.com/-CGT8YXsWJW4/X83WsRfntoI/AAAAAAAADVA/HKILzJ4lADMt-7NCoPEXo9e_sO3A_JZlgCLcBGAsYHQ/s2048/IMG_4319.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-CGT8YXsWJW4/X83WsRfntoI/AAAAAAAADVA/HKILzJ4lADMt-7NCoPEXo9e_sO3A_JZlgCLcBGAsYHQ/s320/IMG_4319.JPG" /></a></p><p>Mosa sönder pumpabitarna med en potatisstöt eller mixa soppan. Tillsätt havregrädden och värm den.</p><p>Klipp koriander över och servera med en klick fraiche av något slag. Servera gärna med Annas fantastiska bröd.</p><p><br /></p>Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-23330724056747983232020-12-06T20:57:00.004+01:002020-12-07T08:22:18.800+01:00Kalljäst frukostbröd<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-ALxOxnIJ6zM/X803hEA2CEI/AAAAAAAADUQ/maSMuqnpViMIRn5firaK0b0glk1OEJ0jQCLcBGAsYHQ/s2048/IMG_4181.HEIC" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-ALxOxnIJ6zM/X803hEA2CEI/AAAAAAAADUQ/maSMuqnpViMIRn5firaK0b0glk1OEJ0jQCLcBGAsYHQ/s320/IMG_4181.HEIC" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p><br /></p>Kalljäst frukostbröd<p></p><p>25 g jäst</p><p>5 dl vatten, kallt går bra</p><p>1 tsk salt</p><p>1 tsk något sött, jag tog lönnsirap</p><p>ca 11 dl mjöl, jag hade lite havrekli, lite dinkel fullkornsmjöl och resten vetemjöl men vad som helst går bra.</p><p>Bara rör ihop alltihop på kvällen och låt tiden göra jobbet. Ingen knådning. Sätt in degskålen i kylen under natten. Ta ut på morgonen, sätt ugnen på 225°, forma två bröd och sätt in i kall ugn. Tror det tar ungefär en halvtimme.</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-qOmN6ZguxDc/X801nvcVddI/AAAAAAAADUA/-PJnpVopBnoTlPHl_f-14u3t9rs_E5J4gCLcBGAsYHQ/s2048/IMG_4180.HEIC" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" src="https://1.bp.blogspot.com/-qOmN6ZguxDc/X801nvcVddI/AAAAAAAADUA/-PJnpVopBnoTlPHl_f-14u3t9rs_E5J4gCLcBGAsYHQ/s320/IMG_4180.HEIC" width="320" /></a></div><p></p>Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-42549285587615140742019-05-01T09:56:00.004+02:002020-02-29T16:51:01.240+01:0010 sätt att minska stressen och få ordning på sitt liv<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b>1. Sov.<o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b>2. Rör på dig.<o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b>3. Ät mat.<o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b>4. Ha sällskap.<o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b>5. Undvik falska tröstare.<o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b>6. Var snäll mot dig själv.<o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b>7. Upplev natur och konst.<o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b>8. Gör goda gärningar.<o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b>9. Skriv listor som funkar.<o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "book antiqua" , serif;"><b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">10. Ha kul.</span></b><span style="font-family: "calibri" , sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "book antiqua" , serif;"><b><br /></b></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/--N1XuIJipAs/XMlQp3FM5UI/AAAAAAAABjM/FYVjkYau0IwlIwmut31NCHwkVOyhpJVtACLcBGAs/s1600/DSC_0017%2B5.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1060" data-original-width="1600" height="263" src="https://1.bp.blogspot.com/--N1XuIJipAs/XMlQp3FM5UI/AAAAAAAABjM/FYVjkYau0IwlIwmut31NCHwkVOyhpJVtACLcBGAs/s400/DSC_0017%2B5.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "book antiqua" , serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "book antiqua" , serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "book antiqua" , serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "book antiqua" , serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "book antiqua" , serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "book antiqua" , serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "book antiqua" , serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "book antiqua" , serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "book antiqua" , serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "book antiqua" , serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "book antiqua" , serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "book antiqua" , serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "book antiqua" , serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "book antiqua" , serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "book antiqua" , serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "book antiqua" , serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><i>Inspiration till denna text var en annan punktlista på att minska stress som en vän lade ut på instagram. Jag, tyckte inte den var så bra. Hur skulle min lista se ut? Jag insåg snart att jag blir stressad av att ha oordning i livet så min punktlista handlar om att skapa ordning i livet.</i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">1. Sov. </span></b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">Gör plats till sömn i ditt liv, både fysiskt och mentalt. Undvik att kolla på klocka och telefon om nätterna. Jag vill ha det mörkt, tyst och svalt och mitt bästa sovrum var i en källare.<b></b>Jag sover så mycket jag kan, vilket inte säger så mycket eftersom jag är lättväckt. Sover jag för lite någon eller några nätter vet jag att jag behöver ta igen sömn sen. Jag lägger mig gärna tidigt, och sover länge. Båda behövs eftersom jag tyvärr kan ligga vaken om nätterna. Jag sover på dagen om jag kan och behöver. Hemma. På lunchrasten på jobbet. På tåg eller buss. Skapa plats för sömnen. Sov.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">2. Rör på dig. </span></b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">Träna. Motionera. Det finns hundratals olika sätt som kräver mer eller mindre förberedelse och prylar. Men rör på dig. Bli andfådd och svettig. Svett är blött och luktar illa, men det är inte hela världen och kroppen tycker om det. Den behöver det. En miljon fördelar, men att träning minskar stress är centralt. Anders Hansen förklarar det bra och entusiasmerande i sin bok Hjärnstark.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">3. Ät mat. </span></b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">Ät sånt som du tycker om, som du mår bra av och som ger energi på sikt. Det är inte nödvändigtvis samma som är gott för stunden. Ät inte en frukt, ät tre. Ta berg med sallad på tallriken.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">Dessa tre är de mest centrala delarna för att få ordning på sitt liv, åtminstone för mig. Och de samverkar med varandra. Behöver jag verkligen sova går det före allt annat. Men träning kommer också högt. Jag kan gå långt i att planera mitt liv för att gå på min simträning sena kvällar och tidiga morgnar och ändå få tillräckligt med sömn. Som tur är sover jag bättre när jag tränar. I alla år har jag hört att man skulle lyssna på sin kropp på vad den ville äta men när jag började träna hårt flera dagar i veckan förstod jag äntligen hur det skulle kännas, vad alla hade pratat om. Nu känner jag tydlig skillnad på när jag äter för att stilla hunger och när jag tröstäter, vilket jag har blivit mycket bättre på att undvika. Jag försöker också undvika att äta något energitätt (tänk chokladbit på kvällen) och i stället gå och lägga mig när suget kommer.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">4. Ha sällskap. </span></b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">Familj, kollegor, släkt, vänner, grannar. I riktiga livet eller på sociala medier. Husdjur. Människan är det mest sociala djuret av alla och hjärnan vilar faktiskt inte som mest effektivt när man är ensam i ett mörkt rum, utan när man är med sin flock – människor man känner och litar på.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">5. Undvik falska tröstare och uppmuntrare.</span></b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">Samlingsrubrik för alkohol, tobak, socker, tröstätning, shopping, spel, droger … och koffein. Ofta kommer de in i bilden när man skulle behöva något av de fyra ovanstående. Äkta tröst, uppmuntran och vila. Själv gick jag från lite alkohol till ingen alls när jag började träna allt mer. Nu har jag varit helt utan alkohol i ett år och saknar ingenting.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">6. Var snäll mot dig själv.</span></b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">Förlåt dig själv. Gör ditt bästa och var tillfreds med det. Skriv av onödig skuld. Håll på dina gränser och säg Nej när det behövs. Reflektera: Skriv dagbok, meditera eller be.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">7. Ge dig själv natur- och konstupplevelser.</span></b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">Stranden. Skogen. Musik, live, i högtalare eller lurar. Böcker. Offentlig konst. Film, scenkonst … Och/eller skapa själv. Sjung. Rita. Odla din trädgård. Det spelar ingen roll om det inte blir ”bra”, se #6. Men det finns en stor helande kraft både i naturen och i konsten i vid bemärkelse.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">8. Gör gott.</span></b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">Att göra andra människor glada gör en själv glad. Det är grunden för vår sociala flockgemenskap och det kallas för reciprok altruism. Jag gör dig något gott och bra och någon annan gör något gott och bra för mig. Alla blir glada(re). Men lägg märke till att denna punkt kommer efter #6 och här får man hålla två tankar i huvudet samtidigt. Dels måste man ta hand om sig själv, för att klara att hjälpa någon annan. Men man kan inte bara kategoriskt utesluta ”energitjuvar” ur sitt liv. Ibland måste vi helt enkelt ta hand om varandra. Då får man försöka hitta ett sätt att göra det som är långsiktigt hållbart, för en själv såväl som för den man behöver hjälpa.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">9. Organisera ditt liv.</span></b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b>Skriv listor</b>på ett konstruktivt sätt, som stärker dig. Jag kan inte skriva listor där punkter är kvar när dagen är slut, då stressar listorna mer än de hjälper. Fler har funderat på det här. Jag hittade Bullet Journal, som har skapats av Ryder Carroll, och den har varit till stor hjälp för mig. Det finns säkert flera.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 18.399999618530273px; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">10. Ha kul. Lek.</span></b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">Livet borde gå ut på att ha kul mer. Alla kan inte det, men om det vore mer accepterat i samhället att ha kul skulle vi kunna hjälpa varandra att ha kul. Och lek är stressens fiende, likväl som stress är lekens fiende. Men i ett liv med lek har stressen svårare att få plats.<o:p></o:p></span></div>
</div>
Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-27454290135596152312017-06-14T09:53:00.002+02:002020-02-29T16:51:01.192+01:00När jag odlade Tre systrarThree sisters, de tre systrarna, är majs, (stör)bönor och pumpa eller squash. Det lär vara en odlingsteknik som Amerikas ursprungsbefolkning tillämpade. Man odlar alla tre grödorna intill varandra och låter dem dra nytta av varandra. Bönorna fixerar kväve ur luften och gödslar jorden, majsen bildrå växtstöd till bönorna och pumparna/squashen skuggar jorden.<br />
Jag hade läst om Three sister-odling lite varstans, och också testat det lite halvhjärtat tidigare. 2014 hade jag läst på mer, framför allt i boken Gaia's Garden av Toby Hemenway, och då bestämde jag mig för att pröva seriöst.<br />
Här är bilder från min odling. Jag bor på en gård i sydligaste Skåne, zon 0-1 men mitt på slätten och mycket blåsigt.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-K5AprX_5L5k/WUDkGSwipiI/AAAAAAAABEo/NB_LRuIt3v4_NEZcH4XKmj8oXVR1f51MACLcBGAs/s1600/IMG_0288.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><br /></a><a href="https://1.bp.blogspot.com/-K5AprX_5L5k/WUDkGSwipiI/AAAAAAAABEo/NB_LRuIt3v4_NEZcH4XKmj8oXVR1f51MACLcBGAs/s1600/IMG_0288.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://1.bp.blogspot.com/-K5AprX_5L5k/WUDkGSwipiI/AAAAAAAABEo/NB_LRuIt3v4_NEZcH4XKmj8oXVR1f51MACLcBGAs/s640/IMG_0288.JPG" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
27 april är fotot här ovanför taget. Hemenway skriver att man ska göra små kullar av jord till majsen, 20-30 cm i diameter och 5 cm höga om jag minns rätt (kolla själv i Hemenways bok, den är bra!), och så 3-4 majskorn på varje kulle. Krukorna markerar var majsen ska stå på lämpliga avstånd från varandra. Sen så småningom sår man bönor i en krans runt kullarna och pumpor/squash mitt emellan kullarna.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-sURD4ye2sgQ/WUDm8TnB4zI/AAAAAAAABFE/_tWWd0IhVv4IbOEY9hlITbJ_gNF_n7r1QCLcBGAs/s1600/IMG_0291.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://2.bp.blogspot.com/-sURD4ye2sgQ/WUDm8TnB4zI/AAAAAAAABFE/_tWWd0IhVv4IbOEY9hlITbJ_gNF_n7r1QCLcBGAs/s640/IMG_0291.JPG" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: left;">
11 maj såg det ut så här. Man kan skönja kullarna undret fiberduken och vita stenar som markerar kullarnas gränser. Jag minns inte om jag redan hade sått bönorna då.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-Y3axPkycfas/WUDioDy5NfI/AAAAAAAABEU/by_BhVfVxVAR_-SXjslSkKHYNtv5MueWACLcBGAs/s1600/IMG_0337.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://3.bp.blogspot.com/-Y3axPkycfas/WUDioDy5NfI/AAAAAAAABEU/by_BhVfVxVAR_-SXjslSkKHYNtv5MueWACLcBGAs/s640/IMG_0337.JPG" width="480" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
8 juni ville jag fortfarande ha fiberduk över alltihop och hade gjort en tunnel av elrör för att inte knäcka plantorna. Man ser tydligt kullarna med sin majs och bönorna runt dem, och längst uppe till vänster ett par Cucurbita-plantor. </div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-xSjMk4JulLI/WUDkF_Vd40I/AAAAAAAABEg/Qtyy9eRCH1AWqvvnGI5XDfz9XgbYfcVxQCLcBGAs/s1600/IMG_0383.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://4.bp.blogspot.com/-xSjMk4JulLI/WUDkF_Vd40I/AAAAAAAABEg/Qtyy9eRCH1AWqvvnGI5XDfz9XgbYfcVxQCLcBGAs/s640/IMG_0383.JPG" width="640" /></a></div>
Nu är vi på den 22 juni och som ni ser har bönorna dragit iväg så jag måste sätta ut pinnar till dem att klättra på. Majsen räcker inte alls till sin klätterstöd. Om jag minns rätt har jag pumpan Rouge vif D'Etampes samt även en sorts butternutpumpa i bildens nederkant, som jag hade köpt frö till i England och hoppades på det bästa.<br />
Det har också kommit upp en mur bakom trädgårdslandet, som ni kanske ser.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-kk6JunMTovY/WUDkGJwrlxI/AAAAAAAABEk/VK3kFUM9ivEDdALw2Ea4oRfl3F8bR2mUgCLcBGAs/s1600/IMG_0388.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://2.bp.blogspot.com/-kk6JunMTovY/WUDkGJwrlxI/AAAAAAAABEk/VK3kFUM9ivEDdALw2Ea4oRfl3F8bR2mUgCLcBGAs/s640/IMG_0388.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
5 juli. Majsen jag har är en av de få icke F1-hybrider som det säljs frö till. Kanske en F1 hade vuxit bättre (det är ju därför man har hybrider) men jag vill ha min trädgård fredad från hybrider. Men som ni ser har majsen inte en chans att vara klätterstöd till bönorna.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-k2ndoVaENVU/WUDkIARGsvI/AAAAAAAABEs/7VR9qLbDGd4iB-27PbeHTb0cf7nWAcFDQCLcBGAs/s1600/IMG_0420.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://3.bp.blogspot.com/-k2ndoVaENVU/WUDkIARGsvI/AAAAAAAABEs/7VR9qLbDGd4iB-27PbeHTb0cf7nWAcFDQCLcBGAs/s640/IMG_0420.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
Nu har det blivit den 28 juli och vid det här laget bågnar klätterpinnarna till bönorna. Med facit i hand borde jag ha spettar ner mina högsta klätterpinnar till dem men jag trodde ju att de skulle kunna klättra på majsen. Pumporna revar iväg ut på plattorna framför odlingen.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-9grDOcPd2Lw/WUDkwazKZeI/AAAAAAAABE4/2uZWIbg9wgoElszmkU0Gv_Z7N8qwozE-ACLcBGAs/s1600/IMG_0501.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://2.bp.blogspot.com/-9grDOcPd2Lw/WUDkwazKZeI/AAAAAAAABE4/2uZWIbg9wgoElszmkU0Gv_Z7N8qwozE-ACLcBGAs/s640/IMG_0501.JPG" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
De två sista bilderna är från den 6 augusti, och nu har pumparna tagit över helt. det var inte helt lätt att skörda majsen! </div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-odsxQ3OUU5M/WUDkwB-1tBI/AAAAAAAABE0/RWtPvB-TizITbZkN5vtThAnmHB3LkDfzgCLcBGAs/s1600/IMG_0502.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://1.bp.blogspot.com/-odsxQ3OUU5M/WUDkwB-1tBI/AAAAAAAABE0/RWtPvB-TizITbZkN5vtThAnmHB3LkDfzgCLcBGAs/s640/IMG_0502.JPG" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Det jag lärde mig av att ha en 3 sisters-odling var att man får välja majs-sort med omsorg, kanske ta en fodermajs och/eller F1-hybrid om man vill ha en hög majs som bönorna verkligen kan klättra på. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Bönorna gödslade nog jorden, men det eventuella extra kväve som de kunde bidra med, förbrukades direkt av pumpor och majs och nästa år var jorden ganska utarmad. Jag hasse vitlök där då och den blev ganska liten trots att jag naturligtvis gödslade både vid grävningen på hösten och när den började växa nästa vår:</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-O5-dn0VlXLw/WUDrVp_jhRI/AAAAAAAABFQ/d2mKE9pF8qAZfI1GFVRCrjmS5sX8Lz66wCLcBGAs/s1600/IMG_1247.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://4.bp.blogspot.com/-O5-dn0VlXLw/WUDrVp_jhRI/AAAAAAAABFQ/d2mKE9pF8qAZfI1GFVRCrjmS5sX8Lz66wCLcBGAs/s640/IMG_1247.JPG" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-92184043891561768922016-05-28T10:59:00.000+02:002020-02-29T16:51:01.337+01:00Därför är termen "nära förälder" så olycklig<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-A8BxzmG-5EA/V0ldG4lXYJI/AAAAAAAAA78/9EDOQ09JBo0AvmuHm2wPCB567xyMIvgwwCLcB/s1600/IMG_1914-2.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="300" src="https://1.bp.blogspot.com/-A8BxzmG-5EA/V0ldG4lXYJI/AAAAAAAAA78/9EDOQ09JBo0AvmuHm2wPCB567xyMIvgwwCLcB/s400/IMG_1914-2.JPG" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>Här har dottern, då 14 månader, varit på promenad utanför vår gård</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>och ramlat i en lerpöl, </i><i>vilket tydligen var roligt.</i></div>
<br />
"Nära föräldraskap" har kommit att bli den svenska översättningen av "attachment parenting". Jag tycker att det är olyckligt. Ska man hårdra det är det en lika intetsägande term som "curlingförälder", som jag har diskuterat <a href="http://mirandashave.blogspot.se/2014/10/curlingbegreppet-nej-tack.html" target="_blank">i detta inlägg</a>.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-ziNOfpEb-5I/V0ldaFXc4kI/AAAAAAAAA8A/30Pf3H9O7-MhD1pXJSkc5ie8rrNIeKTIgCLcB/s1600/IMG_1913.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-ziNOfpEb-5I/V0ldaFXc4kI/AAAAAAAAA8A/30Pf3H9O7-MhD1pXJSkc5ie8rrNIeKTIgCLcB/s320/IMG_1913.JPG" width="240" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>Fortfarande var det skönt att somna i bärselen hos pappa.</i></div>
<br />
<br />
Fysisk närhet är ett behov för små barn. Det är absolut inte skadligt att bära barnet i famnen och amma på minsta pip. Att sova tillsammans på samma underlag är inte skadligt om det görs under säkra förhållanden - om föräldern inte röker, har druckit eller tagit läkemedel som ger dåsighet, det inte finns fall- eller klämrisk eller risk att hamna långt in under ett tungt, varmt täcke. Se kriterier för säker samsovning <a href="http://amningsbloggen.blogspot.se/2009/10/vad-ar-saker-samsovning.html" target="_blank">i detta inlägg</a>.<br />
<br />
<br />
Hypotetiskt kan man vara en "nära förälder" och ge sitt lilla barn massor med fysisk närhet, och inte tillåta det att utforska, hålla det intill sig jämt och och säga att allt som verkar roligt är farligt. Jag har skrivit om hur man kan låta barn ta risker<a href="http://mirandashave.blogspot.se/2015/11/om-barns-behov-av-faror-och-vuxnas.html" target="_blank"> i det här inlägget.</a><br />
<br />
Eller man kan ge närheten och även stor rörelsefrihet och tillit. Anknytningssystemet är bara ena sidan av myntet. Utforskarsystemet, som står för lek och lärande (som ofta är samma sak för små barn), är den andra. Båda är lika viktiga, och jag anser att de borde betonas lika mycket.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-J0xgcTEyhUI/V0ldDKJ4u3I/AAAAAAAAA74/WyCs4dU4GokMVrWiwaKqxiY6cUOOLgLkQCLcB/s1600/IMG_1912.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://2.bp.blogspot.com/-J0xgcTEyhUI/V0ldDKJ4u3I/AAAAAAAAA74/WyCs4dU4GokMVrWiwaKqxiY6cUOOLgLkQCLcB/s320/IMG_1912.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
V<i>i bor fritt så hon hade möjligheten att låta henne gå iväg själv, </i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>utan risk för trafik, och komma tillbaka.</i></div>
<br />
Hur vet man om man hindrar sitt barn från att röra sig fritt? Man kan fråga sig själv: Hur gör jag när mitt barn vill utforska något. Låter jag hen krypa/gå dit och utforska/leka med det hen vill? Eller säger jag rutinmässigt Nej? Litar jag på att jag är mitt barns säkra hamn, och att hen kommer tillbaka när hen är klar, eller går jag dit och hämtar hen? (Barn är olika. en del kan behöva påminnas om var de hör hemma, vilket jag också diskuterar i länken här närmast ovanför. )<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-qIpHHAbwo1Q/V0ldiVk_XaI/AAAAAAAAA8E/TampcQfB3NoF3oy-PNDq5NmgtwHbj2ywQCLcB/s1600/IMG_1915-2.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-qIpHHAbwo1Q/V0ldiVk_XaI/AAAAAAAAA8E/TampcQfB3NoF3oy-PNDq5NmgtwHbj2ywQCLcB/s320/IMG_1915-2.JPG" width="240" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>Här har hon klättrat upp och ställt sig på en stol. Vi litade på att hon visste</i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i>vad hon gjorde o</i><i>ch fotograferade i stället för att lyfta ner henne.</i></div>
<br />
<br />
Vet man med sig att man har svårt att släppa sin egen oro när ens barn vill göra något utforskande kan man behöva göra något åt sina egna, oreflekterade föreställningar. Cecilia Moen var inne på det <a href="http://web.archive.org/web/20100812045750/http://www.abctidning.se/x0701f.html" target="_blank">i sin nättidning.</a><br />
<br />
Så "nära förälder" - ja, absolut. Ibland. Och "förälder som bejakar utforskande och ger sitt barn rörelsefrihet" - lika obetingat ja.Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-41489166353893707182016-04-12T17:02:00.001+02:002020-02-29T16:52:18.623+01:00Låt spädbarn delta i familjens måltider!Fram till sex månaders ålder bör barn få endast bröstmjölk och/eller modersmjölksersättning (samt D-droppar och eventuella läkemedel). Barn <i>kan</i> från 4 månader också erbjudas små smakprov från förälderns mat, kryddmåttsstora mängder som just bara är smaksensationer och bara om barnet uttryckligen visar intresse. Så ser <a href="http://www.livsmedelsverket.se/matvanor-halsa--miljo/kostrad-och-matvanor/barn-och-ungdomar/spadbarn/?_t_id=1B2M2Y8AsgTpgAmY7PhCfg%3d%3d&_t_q=sp%C3%A4dbarn&_t_tags=language%3asv%2csiteid%3a67f9c486-281d-4765-ba72-ba3914739e3b&_t_ip=83.182.98.31&_t_hit.id=Livs_Common_Model_PageTypes_ArticlePage/_7b73b49e-8d54-4ec9-bace-801b715dea4b_sv&_t_hit.pos=1#De%20f%C3%B6rsta%20sex%20m%C3%A5naderna" target="_blank">de svenska rekommendationerna</a> av idag ut. Men från sex månader bör barn också erbjudas annan mat.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Varför? undrar en del. Det finns flera skäl, beroende på vilket perspektiv man ser ätandet ifrån, det näringsmässiga eller det sociala.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-YVssTdY2c9o/Vw0NpZPFZtI/AAAAAAAAA7Y/sc0yMHfacNUoeTYG9NgZQVcaeZGuQlzRwCLcB/s1600/IMG_1835.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-YVssTdY2c9o/Vw0NpZPFZtI/AAAAAAAAA7Y/sc0yMHfacNUoeTYG9NgZQVcaeZGuQlzRwCLcB/s320/IMG_1835.JPG" width="240" /></a></div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<b>Näringsmässigt ätande</b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
Vi är vana vid att tänka på amning och ätande som just intag av näring, näringsämne X för att utveckla funktionen Y i kroppen. Här finns en gammal myt om att bröstmjölk tappar all näring efter sexmånadersdagen, och att det är därför man ska "byta ut mål". Det stämmer inte. Bröstmjölken fortsätter att vara finfin kost så länge man ammar, om det så är i flera år. Det är vanligt att ammade barn på 6-24 månader är lite slankare än barn som inte ammas, men lika långa. Det är normalt och förväntat. På WHO:s viktkurvor finns ingen amningspuckel som planar ut eftersom de till skillnad från de svenska kurvorna är baserade på ammade barn.<a href="http://www.who.int/childgrowth/standards/en/" target="_blank"> Läs mer här.</a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det går utmärkt att kombinera annan mat med amning. Man fortsätter att amma fritt, på barnets minsta pip, och kommer annat ätande till. Ibland får föräldrar till äldre barn som fortfarande ammas frågan "men hen äter väl annat också?" Ja, absolut. Amningen ändrar så småningom karaktär och handlar mer om ett sätt att vara tillsammans, ge och få tröst, skänka ro och bli sams.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det man befarar kan hända näringsmässigt om man fortsätter helamma efter 6 månader är att järnet inte räcker till. Järn finns i små mängder i bröstmjölk, men i en form som kroppen kan utnyttja väl. Det stämmer att barn förr eller senare behöver äta andra, mer järnrika livsmedel, men har barnet dessutom avnavlats först efter mer än tre minuter, så kallad sen avnavling, får det med sig större depåer av järn. <a href="http://www.unt.se/uppland/uppsala/darfor-ar-sen-avnavling-bra-3741296.aspx" target="_blank">Mer om det här.</a> </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Motiverar man matintroduktionen med näringsmässiga skäl hamnar fokus på matens näringsvärde, vilket kan göra att själva maten blir tråkig - vem har inte hört att barn ska börja med potatis mosad med bröstmjölk, eller mosad banan (som ger svarta fläckar som aldrig går bort)? Även "måltiden" blir tråkig - föräldern äter inte själv utan ägnar sig åt att mata barnet.</div>
<div>
<br />
Om man bara betraktar ätande som något vetenskapligt som ska tillföras barnets kropp i vissa proportioner missar man det roliga, det lustfyllda och njutningsfullo. Och, inte minst, det sociala.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<b>Socialt ätande</b></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Ofta framställs matning av spädbarn som en del av "skötseln" av barnet, lite som ett jobb för föräldern. Men mat, måltider och ätande är så mycket mer än intag av näring. I alla tider och över hela världen har måltider och ätande varit en grundläggande del av kulturen. Vi människor är sociala från födseln. Med öppna ögon följer vi med vad som händer runt om oss. Vi imiterar och vill vara med, dela den kultur som vi har hamnat i.<br />
<br />
Vid sex månader börjar barn kunna sitta upp själva, i förälderns knä eller i barnstol. En del har fått några tänder, men man behöver inte tänder för att börja äta. Har man sitt barn med sig i det man gör följer barnet självklart med vid matbordet också. Barn kan då koordinera sina rörelser, ta tag i mat, stoppa den i munnen och hantera den inne i munnen. Och då öppnar sig en helt ny värld av färg, form, doft, smak, textur och konsistens. Ser man på mat som något att utforska tillsammans med familjen hamnar helt andra aspekter på mat och ätande i centrum. Då blir måltiden ett tillfälle att umgås och samtidigt njuta med alla sinnen. När föräldrarna äter själva också och visar att de uppskattar maten blir de roll-modeller för hur man beter sig vid matbordet och är inspirationskällor för det lilla barnet.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Då blir det också tydligt att mat och ätande kan vara så mycket mer och roligare än mosad potatis eller palsternackspuré på burk. Barn som själva får ta initiativet till att börja äta väljer ofta riktiga godsaker. Något barn väljer benet som är kvar efter en lammstek. Ett annat kastar sig över förälderns glass. Mitt yngsta barn (som slapp vuxenstyrd matintroduktion med grönsaksmos) tog min macka ur min hand och tog ett eget bett. (Det gäller förstås att man har sunda matvanor själv också, men vi är många som märker att vi skärper upp våra vanor när vi får barn och det är bra för en själv också.)</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Växer barnet och utvecklas som förväntat är det ingen brådska att öka portionerna. Om man vill kan lusten att smaka och utforska mat få dominera och den sociala samvaron vid måltiderna få styra. Näringsinnehållet får man liksom på köpet.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<i>Läs mer om amning efter matintroduktionen i min bok <a href="http://karnevalforlag.se/bocker/amning-i-vardagen" target="_blank">Amning i vardagen.</a></i></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-7939664584009054082015-11-06T09:55:00.002+01:002020-02-29T16:51:01.318+01:00Om barns behov av faror och vuxnas rädslaHär sitter två av mina barn, då 2,5 respektive 4 år, och tärnar squash med vassa knivar (ber om ursäkt för blänket, återkommer eventuellt med en scannad bild).<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-cVNmB5XJsu0/VjxqyY75jkI/AAAAAAAAAzY/89Ww0iW2Jvw/s1600/IMG_1010.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://3.bp.blogspot.com/-cVNmB5XJsu0/VjxqyY75jkI/AAAAAAAAAzY/89Ww0iW2Jvw/s640/IMG_1010.jpg" width="480" /></a></div>
<br />
<br />
De ville vara med och laga mat, så de fick sitta vid bordet på var sin barnstol, de fick varsin liten skärbräda och liten kniv och jag förklarade att de skulle skära ner mot skärbrädan.<br />
<br />
Men jag sa inte "TÄNK på att knivar är FARLIGA" eller "AKTA er nu så ni inte SKÄR er". Jag tror verkligen att ordet "inte" riskerar försvinna och att man uppfattar det som en uppmaning att upptäcka vad det är att skära sig om man får en sådan uppmaning.<br />
<br />
Och jag lät dem inte försöka skära med plastknivar. Det här är the real thing, samma knivar som jag själv använde. De var koncentrerade och gjorde ett bra jobb.<br />
<br />
Jag är övertygad om att barn behöver prova på och göra potentiellt farliga saker. Inte där det finns en reell fara för liv och lem, förstås. De fick inte springa hur de ville på exempelvis parkeringsplatser eller längs trafikerade vägar. Där tog jag deras händer eller lyfte upp dem på höften eller i vagnen. Som Cecilia Moen skrev i sin bok <a href="http://jenevall.se/?page_id=22" target="_blank">Trygga barn, trygga föräldrar </a>(ungefär, har inte boken framför mig nu) ger det att bli upplyft i verkligt farliga situationer en signal till barnet att just den här situationen är så farlig att det är upp till den vuxne att avgöra hur man ska bete sig.<br />
<br />
I närheten av öppet vatten, alltifrån pooler av olika slag till sjöar, diken, dammar och stora vattenpölar gäller maximal vaksamhet från de vuxnas sida. Kan man inte ha det, om man exempelvis behöver använda telefonen, så håller man barnet intill sig den stunden. Eller går därifrån.<br />
<br />
Med få undantag lever vi dock i en ganska skyddad värld där man inte svävar i livsfara. Visst kan barn fortfarande skada sig, men det kanske det kan vara värt ibland för att lära sig något nytt, bejaka deras utforskarlusta, kreativitet och känsla av att världen är en fri och härlig plats! Barndomen är den tid man har för att lära sig hur världen fungerar, och en viktig del i det är att lära sig hantera faror. Jag tror att man som människa har ett behov av att konfronteras med faror, verkliga eller fiktiva, under en trygg vuxens närvaro eller beskydd. Tänk bara på hur Ronja Rövardotter aktar sig för stup och forsar.<br />
<br />
Det är schysst att visa noga hur man gör, exempelvis att man skär mot en skärbräda och inte mot tummen. Olyckor händer ändå trots allt ibland, och det kanske ändå är värt det så länge det handlar om omplåstring, eller kanske till och med något enstaka stygn eller en gipsskena. För när jag visar barnen förtroende för att de klarar av något, växer deras självförtroende och tilltro till sin egen förmåga. Och omvänt, om jag låter min rädsla skina igenom förstärker jag barnets osäkerhet och berövar det chansen att lära sig behärska något. Jesper Juul har skrivit bra om oro och rädsla, <a href="http://www.family-lab.se/oro__karlekens_depressiva_uttryck_.asp" target="_blank">länk här</a>, med det förbehållet att jag inte delar hans könsrollscementerade uppfattning att kvinnor generellt oroar sig mer än män.<br />
<br />
Barn har, som alla människor, både självbevarelsedrift och utforskarlust som behöver näring för att utvecklas. Man kan se dem som två motstående drivkrafter, som det gäller att finna en balans mellan. I väntrummet på en röntgenavdelning där jag satt med ett av mina barn träffade vi en flicka som till synes oberört berättade att hon var en olycksfågel och ofta råkade ut för skador. Vissa barn behöver övertygas om att de är värdefulla, och att de inte ska behöva ha ont eller skada sig. Andra behöver uppmuntran i att klättra upp på den nedersta grenen i trädet.<br />
<br />
Som förälder gäller det att lita på sitt barn, men också att vara så tillgänglig att barnet kan lita på att du finns där när det behöver - att du är fysiskt och känslomässigt närvarande. När ditt barn ramlar pladask kan du stå kvar på håll och avvakta hur allvarligt det egentligen var. Har det inte skett en mycket allvarlig olycka kan barn resa sig upp själva, och det är inte farligt att få några sekunder på sig att känna efter hur rädd man blev, eller hur ont det egentligen gör. Kanske barnet bara reser sig upp, borstar av sig och springer vidare om man inte själv rusar fram och börjar oja sig och blåsa och sätta plåster. Men blev barnet å andra sidan riktigt ledset finns man där och tröstar och bekräftar. Och förstås, tvättar och sätter plåster om det behövs. Är det en riktigt allvarlig olycka står man förstås inte kvar och väntar!<br />
<br />
Lars H Gustafsson tar upp detta med vuxnas rädsla, och den förlamande inverkan den kan ha på barns lek i son bok Leka för livet (Norstedts 2013), som <a href="http://mirandashave.blogspot.se/2013/08/tankar-om-leka-for-livet-av-lars-h.html" target="_blank">jag skrev om</a> för ett tag sedan. Precis som Lars tycker jag mig ha träffart så många ängsliga vuxna, på nätet och i riktiga livet, som ser faror bakom varje krök. Lars tar i sin bok oron på allvar, med hela sin läkarauktoritet, men skriver han också: <b>"Genom att utsätta sig för risk under kontrollerade former klär sig också barnen att handskas med riskerna på ett kompetent och omdömesgillt sätt."</b> För så är det. Barn, som alla människor, lär sig mest av att lära med kroppen.<br />
<br />
Mina tre barn som snart är vuxna allihop har totalt varit gipsade fem gånger och sydda tre gånger, om jag räknar rätt. De hade och har alltjämt utforskarlust och självbevarelsedrift i olika proportioner. De inser också att de har haft ganska stor rörelsefrihet under sin uppväxt, och uppskattar det.<br />
<br />Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-69889062592325858122015-10-21T13:44:00.001+02:002020-12-04T11:41:13.360+01:00Mina örter 2Här kommer fortsättning på min trädgårdsrundvandring med örter. Jag har ingen avgränsad örtagård utan örterna växer lite här och var där där de passar. Framsidan av vårt hus vetter mot en grusgårdsplan i söder. Där växer vinstockar, blomsterlök och biväxter, som stora ruggar citronmeliss. Jag kallar den här delen för min bihave (have = trädgård på skånska, därav bloggens namn också) men allergier mot insektstick gör att motivationen att verkligen skaffa bin inte är särskilt hög.<br />
<br />
Intill köksdörren finns också örter till matlagningen. Som salvia, dragon och oregano.<br />
<br />
<b>Kryddsalvia - Salvia officinalis</b><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-qxmpGfGB_q4/VidqbpNbFtI/AAAAAAAAAxA/UIeg3zz461M/s1600/DSC_0184.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="263" src="http://3.bp.blogspot.com/-qxmpGfGB_q4/VidqbpNbFtI/AAAAAAAAAxA/UIeg3zz461M/s400/DSC_0184.JPG" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Salvia är ingen växt man äter i mängder. Det är inte heller särskilt nyttigt till vardags. Den innehåller ett östrogenliknande ämne och har använts som mjölkhämmande och till klimakteriebesvär. Men ibland är några blad goda i exempelvis fläskrätter eller köttbullar på fläskfärs. Och så är det ju den makalösa blomningen i juni som gör att salvian hamnar i blickfånget. Litegrann blommar den om nu på höstkanten.</div>
<br />
<b>Fransk dragon - Artemisia dranunculus</b><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-3yzKp4UcyFI/Vidqc6mq28I/AAAAAAAAAxI/Hwxd46Yx8Fw/s1600/DSC_0187.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="http://4.bp.blogspot.com/-3yzKp4UcyFI/Vidqc6mq28I/AAAAAAAAAxI/Hwxd46Yx8Fw/s400/DSC_0187.jpg" width="263" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Dragon köpte jag första våren jag kom hit, men den konkurrerades ut av en stockros som följde med i flytten. Jag kan klara mig utan egen dragon. Men varför köpa små torkade blad, om den nu inte är särskilt svår att hålla vid liv på rot utanför dörren? Jag köpte en ny och såg till att citronmelissen inte kvävde den så här är den. Som synes utanför den gamla, snålt tilltagna rabattgränsen i storgatsten.<br />
<br />
Men jag kände ändå att det var något som saknades i trädgården. något som jag hade såvare att klara mig utan.<br />
<br />
<br />
<b>Oregano - Origanum vulgare</b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-sXFwa5wNVew/VidqdHj7pDI/AAAAAAAAAxM/U7TeiXJnLaE/s1600/DSC_0188.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="263" src="http://4.bp.blogspot.com/-sXFwa5wNVew/VidqdHj7pDI/AAAAAAAAAxM/U7TeiXJnLaE/s400/DSC_0188.JPG" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="text-align: start;">Det tog tid innan jag lyckades övertyga min oregano från förra stället att flytta med mig. Fröna till oregano är pyttigt små. Den brukar inte vara kinkig, det brukar gå bra att bara lägga ut överblommade blommor och låta naturen sköta resten, men det ville sig inte riktigt, varken första sommaren eller den andra. Tredje sommaren såg jag den äntligen och då var det plötsligt ingen hejd, då ville den blomma också:</span></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-0lZxDYK3ylI/VidqeapmlyI/AAAAAAAAAxY/FRy4zqaTkbg/s1600/DSC_0190.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="263" src="http://3.bp.blogspot.com/-0lZxDYK3ylI/VidqeapmlyI/AAAAAAAAAxY/FRy4zqaTkbg/s400/DSC_0190.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
Så nu står den här.<br />
<br />
Plötsligt känns det mycket mer hemmastatt här.<br />
<br />
<b>Fröfänkål - Foeniculum vulgare</b><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-z8mtHN61Y0Q/VidvlMXaSCI/AAAAAAAAAxo/gDBFKsJ6eNE/s1600/DSC_0184.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="263" src="http://2.bp.blogspot.com/-z8mtHN61Y0Q/VidvlMXaSCI/AAAAAAAAAxo/gDBFKsJ6eNE/s400/DSC_0184.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
Och där jag är, där är tydligen min fröfänkål också. Jag vet inte riktigt hur den har tagit sig hit från förra stället, med trädgårdskompost kanske, men nu står den här lika självklart som om den alltid hade bott här och gror fram goda frön som man inte heller behöver köpa. Den sprider sig glatt, med dessa mycket lättgroende. Plantorna har djupa pålrötter så man får vara riktigt övertygad om man vill ha bort den. Men ofta får den stå kvar.<br />
<br />
<b>Basilika - Ocimum basilicum</b><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-DdsDv53_eho/VidxJgLZyrI/AAAAAAAAAx0/7NUAMGzMZpY/s1600/DSC_0179.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://3.bp.blogspot.com/-DdsDv53_eho/VidxJgLZyrI/AAAAAAAAAx0/7NUAMGzMZpY/s320/DSC_0179.jpg" width="211" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Jag har odlat många basilikasorter i mina dar, men en favorit är sorten Genovese som traditionellt används i pesto. Jag har den i ett soligt köksfönster, jag har försökt att plantera ut den men jag har inte lyckats få den att trivas och växa. Varmt och ljust vill den ha det, och vid fotograferingen är den en skugga av sig själv, den har tappat massor med blad, som den alltid gör efter höstdagjämningen. Jag blir lika överraskad varje år ställer genast in den under lysröret i köket när jag kommer på det och det stoppar förfallet till viss del. Nu får den stå kvar tills den har satt frö till nästa års odling.<br />
<br />
<br />
<b>Grönmynta - Mentha spicata</b><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-yFOsV9zmFf8/VidxZrVs35I/AAAAAAAAAyc/kqMVllezQrg/s1600/DSC_0202.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="http://1.bp.blogspot.com/-yFOsV9zmFf8/VidxZrVs35I/AAAAAAAAAyc/kqMVllezQrg/s400/DSC_0202.jpg" width="263" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag tittade på något som kallades grönmynta i en plantskola. Den såg inte alls ut som min gamla. "Så är det med myntor", sa mannen som jobbade där med en axelryckning. "Har du en du tycker om så håll dig till den."Så det blev inget köp. Jag letade fram min mynta på gamla stället, där jag hade satt den bland kirskålen för att den skulle få lite tufft motstånd och tog hit den. Nu har den gjort slut på näringen i sin kruka och ska planteras om. Kanske ska den få konkurrera med kirskålen här i stället?</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag använder mynta mer och mer i matlagning, tack vare Jamie Oliver faktiskt. Nu är den här plantan min standard. Det är så här mynta ska smaka enligt mig.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<b>Vattenkrasse - Nasturtium officinale</b><br />
<div>
<br /></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-697Fmp7dito/VidxYfM_L2I/AAAAAAAAAyA/WbRwT7niYdI/s1600/DSC_0181.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="263" src="http://4.bp.blogspot.com/-697Fmp7dito/VidxYfM_L2I/AAAAAAAAAyA/WbRwT7niYdI/s400/DSC_0181.JPG" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
Köpt som kruka i en livsmedelsaffär i våras och placerad under ett stuprör. Vattenkrasse vill ha det blött om rötterna jämt. Den var farligt nära att torka ut, i själva verket trodde jag att den hade dött i augusti, men så blev vädret lite svalare och blötare och så kom den igång igen. Den får vara med här eftersom det inte blir tal om några större skördar och för att smaken är fantastisk.</div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
<b>Äkta lager - Laurus nobilis</b></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-NboSvDkn82I/VidxZ188EQI/AAAAAAAAAyY/gp0baIONQgA/s1600/DSC_0203.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="http://4.bp.blogspot.com/-NboSvDkn82I/VidxZ188EQI/AAAAAAAAAyY/gp0baIONQgA/s400/DSC_0203.jpg" width="263" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Den är såå god. Och såå frostkänslig. Det här exemplaret är köpt på Tirups örtagård i somras. Vi får väl se om den lever om ett halvår.</div>
<br />
<b>Rosmarin - rosmarinus officinalis</b><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/--9WcSSxUA2c/Vidxat_eBNI/AAAAAAAAAyg/hjVWRTzf-v4/s1600/DSC_0215.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://1.bp.blogspot.com/--9WcSSxUA2c/Vidxat_eBNI/AAAAAAAAAyg/hjVWRTzf-v4/s320/DSC_0215.jpg" width="211" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Ännu en växt som borde planteras om i ny jord, men nu är det som det är och jag tycker det är en poäng i att visa upp att så här är det. Ingen trädgård är perfekt och man hinner så mycket man hinner. Att rosmarin är bra för minnet vet alla som kan sin Hamlet, och den är inte dum till lammstek eller klyftpotatis heller. Den ska vara svår att få att blomma men den här, som jag har fått i present av en god vän, blommar frikostigt. Då känner man sig utvald och älskad och speciell.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<b> Rucola - Eruca sativa</b><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-UfvKUwgwLRE/VidxYbBZDsI/AAAAAAAAAx8/CVXak3YZcZc/s1600/DSC_0180.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="263" src="http://2.bp.blogspot.com/-UfvKUwgwLRE/VidxYbBZDsI/AAAAAAAAAx8/CVXak3YZcZc/s400/DSC_0180.JPG" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Är rucola en allatsväxt eller ört? Nja, sallat kanske. Här några eftersläntrare blommor. Den tar jag också frö av själv. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Sommarkyndel - Satureja hortensis</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b><br /></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-MriVAzMmmCI/Vid3JyrgVKI/AAAAAAAAAy8/v_9i99O_La4/s1600/DSC_0212.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="211" src="http://1.bp.blogspot.com/-MriVAzMmmCI/Vid3JyrgVKI/AAAAAAAAAy8/v_9i99O_La4/s320/DSC_0212.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b><br /></b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Här är den enda plantan sommarkyndel som ville gro för mig. Men den är så välkommen! Påminner lite om timjan i lukt och smak, men är ändå något eget och tillför en egen dimension på t ex kalla såser.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<b>Brännässla - Urtica dioica</b></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-LuA7jDO8R8s/VidxYZUJW6I/AAAAAAAAAyE/fM55qpeJN2Q/s1600/DSC_0185.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="211" src="http://1.bp.blogspot.com/-LuA7jDO8R8s/VidxYZUJW6I/AAAAAAAAAyE/fM55qpeJN2Q/s320/DSC_0185.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
Det är väl en överdrift att påstå att jag odlar den. Men den finns här, och jag använder den. I soppa och paj, och torkad i bröd, müsli och soppa, den med. Och det är något av det mest näringstäta gröna man kan hitta. Ja, den bränns. Men det är det värt i de flesta fall.</div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<b>Dill - anethum graveolens</b></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-b17dvEAmbS8/VidxZoSzqxI/AAAAAAAAAyU/2y-eB55cpQk/s1600/DSC_0188.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="211" src="http://1.bp.blogspot.com/-b17dvEAmbS8/VidxZoSzqxI/AAAAAAAAAyU/2y-eB55cpQk/s320/DSC_0188.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Här är bara fröställningen kvar. Men fröna ligger i jorden så bara den grävs nästa vår så lär något avdäm titta upp.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-48834673160387367062015-10-21T12:05:00.000+02:002020-12-04T11:41:09.039+01:00Mina örter 1I<b>nspirerad av boken </b><i><a href="http://mirandashave.blogspot.se/2015/10/omlasning-av-harlig-ar-jorden.html" target="_blank"><b>Härlig är jorden </b>- en örtagårdsberättelse</a></i> gick jag ut för att möta mina egna örter, en dag i oktober i sydligaste Skåne. Det rasslade från bokarna av fallande löv, där jag gick, så när som på dagar ett halvår efter att de började spricka ut för övrigt.<br />
<br />
<b>Vad är en ört egentligen?</b> Många örtaböcker har jag läst, men jag minns inte på rak arm någon definition. Vad är en ört, i denna betydelse, vad är en blomma, en grönsak eller en buske? För mig är en ört örtartad, det vill säga mjuk som dör eller vissnar ner till vintern eller halvbuske. Den går ofta men inte nödvändigtvis att äta, den kan ge mycket smak men är inget man äter sig mätt på. Den kan ha fina blommor men dess funktion är inte bara att vara vacker utan ska gå att använda till något mer.<br />
<br />
Så jag reste mig från sjuksoffan, klev i gummistövlarna och tog en runda på tomten. Fotona visar verkligheten som den är, med ogräs och höstlöv.<br />
<br />
<b>Ringblomma - Calendula officinalis</b><br />
<b><br /></b>
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-21Rx5_wiScs/VidUJLFTQeI/AAAAAAAAAvY/UHrZcvRm-Vs/s1600/DSC_0195.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="263" src="http://3.bp.blogspot.com/-21Rx5_wiScs/VidUJLFTQeI/AAAAAAAAAvY/UHrZcvRm-Vs/s400/DSC_0195.JPG" width="400" /></a><br />
<br />
Så länge jag har trädgård vill jag ha ringblomma. Den har varit med mig det mesta av mitt liv, från de konstigt luktande buketterna med sina lite klibbiga blad som jag plockade och gav till räven (?) som jag trodde bodde i en kulverterad bäck som gick under markvägen i närheten av mitt barndomshem. Sommaren när jag skulle fylla tre var det en stor grej att "plocka blommor till räven".<br />
Jag beundrar den för dess växtkraft. I trädgården jag hamnade i som ung och nyförälskad kom den upp spontant när man började gräva jorden. Jag har aldrig köpt ringblommefrön. Jo det har jag, men jag hann ångra mig i tid och sådde aldrig ut dem. Mina ringblommor har alla brun mitt och de blommar sig igenom kalendern, månad efter månad från strax efter midsommar tills frosten tar dem. Bladen går att äta. Även om jag sällan utnyttjar det och står och dekorerar sallader med kronbladen så är det fullt möjligt. Däremot har jag den i bad och fotbad.<br />
<br />
<br />
<b>Lavendel - Lavandula angustifolia</b><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-HkYf0ZMXlFM/VidXm_onK-I/AAAAAAAAAvk/snuI7G1UvMY/s1600/DSC_0209.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="http://3.bp.blogspot.com/-HkYf0ZMXlFM/VidXm_onK-I/AAAAAAAAAvk/snuI7G1UvMY/s640/DSC_0209.jpg" width="420" /></a></div>
<br />
I min barndoms trädgård fanns också farmors lavendel. Jag tror att mina lavendel är ättlingar till dem. Min mamma var aldrig stormförtjust i lavendel så jag tror inte hon köpte den. Eftersom den ändå fanns i villan där jag växte upp tror jag berört på att mina föräldrar hade flyttat den med sig. Sen tog jag frön från de plantorna ett av de sista åren min pappa levde och nu växer de här hos mig, några kilometer bort.<br />
Det var min dotter som lärde mig äta lavendel. När hon var ett år och gärna stoppade saker i munnen hände det att hon tog sig en lavendel. Jag hittade ett recept på lavendelskorpor och sedan har jag bakat dem varje sommar. De blommorna följer förstås också med i badet.<br />
<br />
<b>Mattram - tanacetum parthenium</b><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-U0x0zH6SXSY/VidXsn0iTfI/AAAAAAAAAvs/xHTG6EpzJoI/s1600/DSC_0196.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="263" src="http://2.bp.blogspot.com/-U0x0zH6SXSY/VidXsn0iTfI/AAAAAAAAAvs/xHTG6EpzJoI/s400/DSC_0196.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
Mattram fanns också i mitt barndomshem, som ogräs. Som jag minns det växte den i häcken ut mot landsvägen i norr. Lukten är fantastisk, inte insmickrande och söt utan bara … speciell. Den sägs kurera huvudvärk men jag har sällan ont i huvudet och har inte prövat. Det räcker så bra att ha den inom räckhåll och lukta lite på den.<br />
<br />
<b>Persilja - petroselinum crispum</b><br />
<b><br /></b>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-iJFqpLUOWos/VidayHO2GXI/AAAAAAAAAv4/7zbvOv8UeQM/s1600/DSC_0198.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="263" src="http://2.bp.blogspot.com/-iJFqpLUOWos/VidayHO2GXI/AAAAAAAAAv4/7zbvOv8UeQM/s400/DSC_0198.JPG" width="400" /></a></div>
<b><br /></b>
Permakultur är ett sätt att odla som är så långt som möjligt i enlighet med naturen. Utan att ha vetat om det har jag i alla år odlat persilja enligt permakulturens principer. Fröna kommer från fröpåsar från början, både med krusig och slät persilja, men med åren har min egen lokala sort, om det nu kan klassas som en sådan efter 20 år, rätat ut sina blad och är mestadels slätbladig. Den har fått ett område att sprida sig på efter förmåga, plantorna har gått i frö och kretsloppet har börjat om. Så för två år sedan flyttade vi - och här på det nya stället fanns ingen persilja. Förra hösten tog jag frö från vårt förra hus, och i vår högavkastande superjord blev den större än jag hade kunnat drömma om.<br />
<br />
<br />
<b>Timjan - Thymus</b><br />
<br />
Det var en sorg att lämna vårt förra hus och allt som växte där. Kryddväxter visste jag att jag måste ha med mig till vårt nuvarande hem, så i februari sådde jag timjan, salvia och oregano från fröpåsar i krukor i ett miniväxthus. Oreganon dukade under, men de andra klarade sig.<br />
<br />
<b>Trädgårdstimjan - tymus vulgaris</b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-tYgrogmUpKk/Vidcr4tc-nI/AAAAAAAAAwE/RYakSDkIgtI/s1600/DSC_0182.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="263" src="http://1.bp.blogspot.com/-tYgrogmUpKk/Vidcr4tc-nI/AAAAAAAAAwE/RYakSDkIgtI/s400/DSC_0182.JPG" width="400" /></a></div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
Precis intill förstutrappen har timjan fått sin plats. Den plockar jag blad av till vardagsmatlagning flera gånger i veckan och nu när det börjar bli mörkt på kvällarna är det bra att ha den nära dörren så man ser den i lampskenet. Jag bryr mig inte om att torka den, den går att plocka året om här. </div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-cjazD08QvZQ/VidcsBWhYLI/AAAAAAAAAwI/hDe3Oi1Kk6M/s1600/DSC_0183.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="263" src="http://3.bp.blogspot.com/-cjazD08QvZQ/VidcsBWhYLI/AAAAAAAAAwI/hDe3Oi1Kk6M/s400/DSC_0183.JPG" width="400" /></a></div>
<div class="" style="clear: both; text-align: left;">
Rabatterna växer sakta utåt. En bit av grusgårdsplanen ändrar långsamt karaktär till grusträdgård. Här står kryddväxterna intill köksdörren och längre ut andra torktåliga växter och örter. Här är en seglivad citrontimjan som försmäktat i en för liten kruka i över ett år tills den kom i jord för några månader sedan tillsammans med gråtimjan från ett garden center. </div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-hTTSss41bPM/VidcsDN1TTI/AAAAAAAAAwM/j_G11ljshZ0/s1600/DSC_0185.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="263" src="http://4.bp.blogspot.com/-hTTSss41bPM/VidcsDN1TTI/AAAAAAAAAwM/j_G11ljshZ0/s400/DSC_0185.JPG" width="400" /></a></div>
Här är ännu en sorts timjan, eller två. Backtimjan tror jag. Gräslöken vill också vara med.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
<b>Gräslök - Allium schoenoprasum</b><br />
<b><br /></b>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-8XF9yymuNEA/VidcvMOOlSI/AAAAAAAAAwc/L8eeojCZgio/s1600/DSC_0186.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" height="263" src="http://1.bp.blogspot.com/-8XF9yymuNEA/VidcvMOOlSI/AAAAAAAAAwc/L8eeojCZgio/s400/DSC_0186.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
Ja, gräslöken vill vara med. Till matjessill, potatis och gräddfil, i färskost och på soppa. Nu är det inte långt kvar innan den lägger sig platt på marken och går i vinterdvala. men den sover inte länge. I februari kan man sätta en glasbruk över en tuva och driva fram den extra tidigt. Sen gäller det att klippa bort blomställninganra om man vill få blad.<br />
<br />
<b>Citronmeliss - Melissa officinalis</b><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-8fPOO-vAcS0/VidiIm_FWhI/AAAAAAAAAww/U0v7W4_bjYY/s1600/DSC_0189.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="263" src="http://2.bp.blogspot.com/-8fPOO-vAcS0/VidiIm_FWhI/AAAAAAAAAww/U0v7W4_bjYY/s400/DSC_0189.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
Citronmeliss är en växt som inte är så pjallig, som det heter på min dialekt. Den är inte särskilt sjåpig alltså. Den växer och kommer igen långt efter att andra odlade växter har packat ihop och gett sig av. Här i bördig jord under ett söderfönster har den överlevt hela vintrar vad jag har kunnat se, och når upp till förnsterblecken som mest. De oansenliga blommorna, som älskas av insekterna, sätter massor med frön och nya plantor poppar upp överallt. Man kan ha den i te eller bad, den sägs vara lugnande, men. Det kan bli för mycket. Nu rycker jag upp citronmeliss för att den inte ska ta över herraväldet på södersidan helt och hållet.<br />
<br />
Fortsättning följer ...Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-35253710952156662622015-09-17T15:32:00.000+02:002020-02-29T16:51:01.221+01:00Bygga ett eget gymVi bor på landet med ganska dåliga bussförbindelser. Under sommarlovet passade bussarna dessutom inte ihop med gymmets öppettider. Då kläckte min ena gymmande tonåring idén att bygga ett eget gym i ett av uthusen. Det gjorde att saker som bara stod och tog plats äntligen fick åka till tippen. En vägg kalkades och sen var det dags att inreda.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-X8gV_jUx0PA/VfrAFoR5ZWI/AAAAAAAAAuY/ort3tPwZe50/s1600/IMG_1432.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-X8gV_jUx0PA/VfrAFoR5ZWI/AAAAAAAAAuY/ort3tPwZe50/s320/IMG_1432.jpg" width="240" /></a></div>
<br />
<br />
Vi köpte 10x10-reglar som sattes ihop med vinkeljärn. Borrade hål med jämna mellanrum till rören som skivstången ska ligga på. Bänken hade ena tonåringen byggt tidigare. Vi köpte själva stången till skivstången men som vikter använder vi ringar till en ringvält, som har precis rätt diameter, 50 mm. Tonåringarna har med hjälp av sin pappa även gjutit vikter av betong.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-FODhLkpxwvk/VfrAO3fCaUI/AAAAAAAAAug/03PU1OzNQFw/s1600/IMG_1430.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://3.bp.blogspot.com/-FODhLkpxwvk/VfrAO3fCaUI/AAAAAAAAAug/03PU1OzNQFw/s320/IMG_1430.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
En stor spegel och hög musik hör också hemma i ett gym. Bland gammal bråte hittade vi ett kylskåp med spegeldörr. På golvet gamla trasmattor, de duger bra.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-odC_8FM3qHY/VfrAidZ3NqI/AAAAAAAAAuo/xWKfGi47PxU/s1600/IMG_1429.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-odC_8FM3qHY/VfrAidZ3NqI/AAAAAAAAAuo/xWKfGi47PxU/s320/IMG_1429.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
Själv vann jag ett träningsgummiband i ett hälsobingo på jobbet i våras. Det är mitt bidrag till gymmet. Vårt gym har ingen uppvärmning och ingen isolering men än så länge funkar det fint.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-8WBSaWU_iPU/VfrAt2z_EhI/AAAAAAAAAuw/dVYl3oNDUBM/s1600/IMG_1433.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-8WBSaWU_iPU/VfrAt2z_EhI/AAAAAAAAAuw/dVYl3oNDUBM/s320/IMG_1433.JPG" width="320" /></a></div>
<br />Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-52004790126691324742015-07-10T10:05:00.000+02:002020-06-04T08:59:14.904+02:00Om att inte lämna skräp efter sig<a href="http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/de-bestamde-sig-for-att-sluta-bidra-till-sopberget/">Sydsvenskan</a> skrev i veckan om två personer som hade bestämt sig för att leva skräpfritt och handla mat utan engångsförpackningar. De tog med egna påsar och handlade frukt och grönsaker i lös vikt på torget. Jättebra, absolut, men av ett reportage om <a href="http://www.zerowaste.org/">Zero Waste</a> tillämpat i Sverige hade jag väntat mig mer. Det måste ju finnas mer!<br />
<br />
Jag själv gör absolut inte anspråk på att vara någon mästare i att inte slänga, och efter att på ha tömt tre hus på tio år (bägge mina föräldrars efter att de hade dött och ett eget eftersom vi flyttade) så har jag bidragit mängder till sopberget och koldioxidhalten, men jag har också hunnit tänka massor på det där med materiella ting, hållbarhet och konsumtion. Jag skrev om <a href="http://mirandashave.blogspot.se/2011/08/om-mitt-komplicerade-forhallande-till.html">mitt komplicerade förhållande till saker </a>för några år sedan.<br />
<br />
Senast igår skänkte jag ett lass kläder husgeråd och böcker till Pingstkyrkan i stan. Jag sparar gamla kläder och klipper matt-trasor av dem i stället för att slänga. Vi bor på gård och <a href="http://mirandashave.blogspot.se/2008/09/varfr-odla-sjlv.html">odlar</a> och producerar egen mat vilket innebär nästan noll förpackning (utom fröpåsar och nät till sättlök och sättpotatis och krukor till fruktträd och bärbuskar). På förskolan där jag jobbar har vi ett återvinningscentrum med material, förpackningar och prylar som barnen kan skapa nytt av, som jag skänker till. Mjöl hade personerna som intervjuades i Sydis svårt att hitta men jag vet flera som skaffar hel spannmål i lös vikt och maler själva. Och så kan man förstås återanvända plastpåsar, som sagt, något jag har gjort sedan jag skrev <a href="http://mirandashave.blogspot.se/2008/03/plastpse-nej-tack.html">detta blogginlägg</a> 2008.<br />
<br />
Men det måste ju finnas de som har gått mycket längre. Var är ni - vad gör du för att inte skräpa ner efter dig?Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-45080244989295372542015-04-22T11:36:00.000+02:002020-02-29T16:51:01.277+01:00Om att låta kroppen bära upp sig själv<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-XGsWHYnrwb0/VTdpZT-gROI/AAAAAAAAAqs/GX3nNNGrNlc/s1600/IMG_0939.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-XGsWHYnrwb0/VTdpZT-gROI/AAAAAAAAAqs/GX3nNNGrNlc/s1600/IMG_0939.JPG" height="240" width="320" /></a></div>
<br />
Efter att ha läst Svenska Dagbladets artikel om att spädbarn (som jag bloggade om <a href="http://mirandashave.blogspot.se/2015/04/for-mycket-rygglage-ar-inte-bra-men-att.html">här</a>) ligger för mycket på rygg fick jag många tankar och läste även på mer om ryggläge. I papperstidningen SvD finns en del material som jag inte hittar på nätet, där reportern påpekar att spädbarn inte bör sova på mage eftersom det ökar risken för plötslig spädbarnsdöd, och även nämner att sittvagnar med vinklad sits.<br />
<br />
"Vagnar där sitsen lutar lätt bakåt kallas ergonomiska men är det inte", säger en intervjuad barnfysioterapeut. Sitter barnet på ett plant underlag sitter det med rak rygg och hen kallar det att "få nackträning på köpet". Kanske kan man hellre se upprätt position som en normal och naturlig ställning även för spädbarn och satt det inte då blir särskild "nackträning". Utan snarare att frånvaron av tillfällen att hålla upp huvudet fråntar barnet möjligheten att utveckla en normal hållning.<br />
<br />
På nätet får jag tips om sajten Childrens MD, där barnläkaren <a href="http://childrensmd.org/browse-by-age-group/newborn-infants/should-you-wear-a-baby-sling/#">Kathleen Berchelmann skriver</a> om att bära barn i sjal snarare än att ha det i vagn. I slutet finns en rad vetenskapliga referenser om bärande, halvsittande och liggande Där hittar jag <a href="http://www.oandp.org/jpo/library/2003_03_102.asp">en artikel </a>om barn som tillbringat mycket stor del av dagarna i bilbarnstolar och babygungor och som fått deformerad skalle - platt bakhuvud och en skallform som i profil är parallellogramformad. Artikelförfattarna slår visserligen fast att inte alla barn hade platt bakhuvud tillbringade lång tid i dessa hjälpmedel men för en mindre grupp barn fanns ändå en association. De råder föräldrar att använda dessa hjälpmedel med måtta.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-DkLTxMaY3WA/VTdpkyrpqtI/AAAAAAAAAq0/mxPVL4k8Glc/s1600/IMG_0940.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-DkLTxMaY3WA/VTdpkyrpqtI/AAAAAAAAAq0/mxPVL4k8Glc/s1600/IMG_0940.JPG" height="240" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
I boken "Ein Baby will getragen sein" visar Eva Kirkilionis på hur spädbarn från tidig ålder är anpassade till att sitta på vårdarens höft, vänd in mot vårdaren. Då kan barnet tidigt hjälpa till att hålla sig upp genom att grensla med sina ben om vårdarens kropp, samtidigt som hela dess kropp följer bärarens kropp. Då får barnet också hålla upp huvudet själv, och som bärare stöttar man det intuitivt. Cecilia Moen skrev om höftbärande <a href="http://web.archive.org/web/20100812050434/http://www.abctidning.se/x01022h.html">här</a>.<br />
<br />
Jag tänker på att det inte verkar vara bra för kroppen att ha det för bekvämt. Att kroppen behöver bära upp sig själv. Att vi vuxna "sitter ihjäl oss" är det många som befarar - vi sitter för mycket så att stora muskelgrupper inte får den stimulans de egentligen behöver. Att stå eller sitta på huk med hela fotsulan i marken och benen dubbelvikta så att rumpan kanske befinner sig en decimeter från marken är egentligen bättre för oss. Här är ett <a href="http://4health.se/lar-dig-sitta-pa-huk-darfor-ar-det-sa-viktigt">blogginlägg</a> om huksittande.<br />
<br />
När mina barn var små försökte jag främja huksittande genom att inte ge dem barnmöbler utan i stället uppmuntra dem att leka på golvet. Alla var bra på att sitta på huk långt upp i åldern även om stolsittandet smög sig in mer och mer när de satt vid skrivbord med läxor hemma och på stolar även i skolan. Ändå sitter en av dem, nu fullvuxen i längd, fortfarande obehindrat på huk.<br />
<br />
De fick ett barnmöblemang i present någonstans från. Vi ställde det intill soffbordet vid TV:n och de satt där huvudsakligen när de såg på tv. Lekte gjorde de på golvet.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-Aq1NSBrckkI/VTdrPgiyIhI/AAAAAAAAArQ/uUFa2kRQuYs/s1600/IMG_0944.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-Aq1NSBrckkI/VTdrPgiyIhI/AAAAAAAAArQ/uUFa2kRQuYs/s1600/IMG_0944.jpg" height="320" width="180" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
Av samma anledning har jag undvikit vilfåtöljer i barnstorlek. De var födda ganska tätt, men vi skaffade aldrig någon ombonad tvillingvagn utan när tredje och sista barnet kom bar vi honom och hade de två äldre barnen i en skrinda som de själva kunde stiga i och ur efter behag. Den var dock i största laget för att ha med in i butiker. Vid sådana tillfällen fick ett barn, vanligtvis äldsta, gå, ett barn åka sittvagn och ett barn, vanligtvis yngsta, blev buret i bärsjal.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-VMKPREkoblA/VTdp3uGnvnI/AAAAAAAAArE/sEkXIXgQxig/s1600/IMG_0942.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-VMKPREkoblA/VTdp3uGnvnI/AAAAAAAAArE/sEkXIXgQxig/s1600/IMG_0942.jpg" height="320" width="240" /></a></div>
<br />
<br />
Nu har två av tre nått vuxen längd och även om det är omöjligt att avgöra om minimerandet av sittande har påverkat dem så har de bra fysik. De har aldrig haft systematisk "tummy time" för att träna nacken utan fått hålla upp huvudet i vardagen utan tanke på träning och det gick bra för oss i alla fall.Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-43140854379013097042015-04-20T20:54:00.000+02:002020-02-29T16:51:01.258+01:00För mycket ryggläge är inte bra - men att vara lyhörd är"För lite magläge kan försena barns utveckling" lyder en dyster rubrik i dagens <a href="http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/for-lite-maglage-kan-forsena-barns-utveckling_4500244.svd">Svenska Dagbladet</a>. Läser man artikeln ser man att det inte nödvändigtvis är för lite magläge som är felet, utan snarare för mycket ryggläge. Om det verkligen leder till senare motorisk utveckling är jag inte rätt person att bedöma. Men att svaret måste vara mer magläge håller jag inte med om.<br />
<br />
Det ligger närmare till hands att ha barnet upprätt större del av dygnet - genom att hålla det i famnen, bära det på höften eller i någon sorts bärdon. Då får barn och bärare den täta fysiska kontakt som barn också behöver, med n'ära ögonkontakt, delade upplevelsers och tät kontinuerlig kommunikation. Cecilia Moen skrev fint och intiterat om bärande i ABC Nättidning, som nu finns bevarad i ett <a href="http://web.archive.org/web/20100812050403/http://www.abctidning.se/x9904c.html">webbarkiv</a>.<br />
<br />
Det jag kanske vänder mig mest mot i artikeln i Svenska Dagbladet är att den implicit uppmuntrar föräldrar till att inte vara lyhörda mot sina barn. "[J]u tidigare barnet vänjer sig vid att tillbringa tid på mage desto naturligare blir det", påstår en sjukgymnast. Men det är inte naturligt för barn att ligga på mage. Snarare är det naturligt att bli buren av föräldrarna (eller ligga på mage på föräldrarnas bröstkorg förstås, men det kan man ju inte göra hela dagarna i längden). Jag hänger inte riktigt med på hur barn ska vänja sig vid något onaturligt och att det på så sätt ska bli naturligt bara sådär.<br />
<br />
Jag tror att barn behöver kroppskontakt. Jag tror att råd som separerar föräldrar och spädbarn fysiskt och dessutom bagatelliserar föräldrars önskan om att vara lyhörda mot sitt barn slår oerhört fel.<br />
<br />Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-89334855855014791422015-03-28T20:43:00.000+01:002020-06-04T08:59:14.936+02:00Människor har sina skäl att ha barnMan kan höra:<br />
"Jag undrar varför man skaffar barn när man …"<br />
<br />
Jag har ingen sådan undran. Att skaffa eller behålla ett barn i magen är ett av de största besluten man tar i livet. Jag är övertygad om att folk har sina skäl. Vi lever dessutom i ett land med en tillåtande abortlagstiftning.<br />
<br />
Ett besläktat påstående är:<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-43304643803969590172015-03-03T10:56:00.002+01:002020-07-09T10:06:31.421+02:00Några tankar om Wonder weeksNär jag fick mitt första barn för snart 20 år sedan ville jag veta allt om hens utveckling, jag läste på och sög till mig kunskap ganska brett och urskillningslöst. Jag hade älskat appen - eller boken - <a href="http://www.thewonderweeks.com/about-the-wonder-week-app/#">Wonder Weeks</a>. Här får föräldern en tidtabell som börjar vid befruktningen, om jag har förstått det rätt. Med denna tidtabell kan man inte bara känna igen sitt barns utvecklingssprång utan också förutsäga dem och vidta lämpliga åtgärder. En lång rad besvär kan förklaras med utvecklingssprång, enligt tillverkaren/försäljaren; dålig sömn, dålig aptit, skrikighet, klängighet och kinkighet.<br />
<br />
Att få barn är att kastas in i en helt ny värld, som de flesta av oss kan väldigt lite om på förhand. Och även om man har erfarenhet av spädbarn och småbarn är det ändå första gången man själv (tillsammans med sin partner) har det där totala ansvaret för en ny liten människa. Det kan kännas kaotiskt och det är helt i sin ordning. Man kan längta efter något som bringar ordning i kaoset, och det är också fult förståeligt. Vad kan då vara bättre än en tidtabell för när ens barn kan förväntas gå igenom olika perioder? <a href="http://www.rookiemoms.com/book-review-for-new-parents-the-wonder-weeks/">En recension</a> av Wonder weeks hyllar följdriktigt boken/appen för detta.<br />
<br />
Wonder weeks lutar sig på 35 års internationell vetenskaplig forskning, om barns utveckling. Men även denna till synes massiva bevisning kan man ifrågasätta, och den som söker vidare kan säkert hitta svaren. Vilken forskning? På vilka barn? Västerländska barn som har separerats från sina föräldrar vid födseln och lagts i barnsal, som har matats enligt schema och fått sova i egen sägn i eget rum från låg ålder och så vidare? Eller även barn i andra kulturer, som fötts in i helt andra omständigheter med andra vanor och rutiner?<br />
<br />
Människan skiljer sig från många andra däggdjur genom att hjärnan är så outvecklad vid födseln. Då väger hjärnan bara 25% av sin slutliga vikt, medan exempelvis gräsätares hjärnor väger 80% av sin slutliga vikt vid födelsen. Människans hjärna fortsätter att växa och utvecklas efter födelsen, i samspel med omgivningen. Det finns inga vattentäta skott mellan arv och miljö. De samverkar och samspelar hela tiden.<br />
<br />
Samma dag som jag läser på lite om Wonder weeks-appen läser jag <a href="http://www.apa.org/monitor/2014/06/neglect.aspx">en artikel från American Psychological Association</a> om vilka förödande konsekvenser vistelse på barnhem får för barn. Artikeln börjar med konstaterandet att det mest slående intrycket av att besöka ett barnhem i Rumänien var tystnaden - att barnen inte skrek, gnällde eller pockade på utan att de var tysta, uppgivna.<br />
<br />
Barn som bor på barnhem utan få, nära vårdgivare utvecklas inte på samma sätt som som barn som föds in i familjer. Deras kognitiva och motoriska utveckling samt språk går långsammare. Barn, särskilt om de är under under två år, som placeras i fungerande, det vill säga varma och älskande fosterfamiljer, kan ta igen denna utveckling senare.<br />
<br />
Det verkar med andra ord tveksamt om barnhemsbarns och andra försummade barns beteende går att förutsäga med hjälp av Wonder weeks-appen. Och det i sin tur stöder det jag skrev om att utveckling inte kommer inifrån på samma sätt som hos djur med mindre komplicerade hjärnor och mindre behov av att ingå i ett socialt sammanhang med artfränder.<br />
<br />
Många verkar ändå uppskatta Wonder weeks och tycker att deras barn stämmer till punkt och pricka på beskrivningen. Men har vi inte en benägenhet att se samband och gör tolkningar utifrån vad vi tror på? När jag var ung var det vanligt att "tro" på astrologi - att man kände till i vilket stjärntecken man var född och drog slutsatser om sina egenskaper utifrån det och att man kunde förutsäga vad som skulle hända en utifrån hur astrologer tolkade himlakropparnas rörelser. Många identifierade sig verkligen som lejon, vattumän eller skorpioner och förklarade också andras beteenden utifrån det "Jaha, du är tvilling, det är därför du inte gillar att vara ensam, du letar hela tiden efter din tvillingsjäl" eller "det är klart att du gillar ordning och reda, du är ju jungfru". Utan jämförelser i övrigt känns denna benägenhet att tolka mänskliga egenskaper och beteenden efter en given mall bekant.<br />
<br />
Vi behöver se system och göra tolkningar. Man kan inte leva helt förutsättningslöst. Men kanske ett tolkningsystem, som Wonder weeks, skjuter andra tolkningar i bakgrunden. Ett sådant tolkningssystem skulle kunna vara att ens egen vård om barnet spelar roll. Barn som får lyhörd vård och mycket kroppslig närhet gråter mycket mindre än barn som matas enligt schema och får ligga mycket för sig själva.<br />
<br />
Jag vet inte vad appen föreslår att man gör åt dessa perioder/utvecklingssprång. Jag ser dock att råden föräldrar emellan ofta handlar om att härda ut så kommer sprången att gå över av sig själv. En annan möjlighet hade kunnat vara att reflektera över sig själv och sitt eget beteende: Kan jag göra något för att underlätta för mitt barn? Behöver jag omvärdera saker i min egen bakgrund, vad som hände mig som liten och hur mina föräldrar tog hand om mig?<br />
<br />
Cecilia Moen skrev om fenomenet blinda fläckar i <a href="http://web.archive.org/web/20100812045750/http://www.abctidning.se/x0701f.html">ABC nättidning</a> - att man gör något (eller låter bli att göra något) för att man tror att det ska vara så, "men egentligen har man tappat kontakten med det som finns omkring en i nuet". Som att se på sitt barn och känna in med det i stället för på mobilskärmen (som du kanske läser även denna text på).<br />
<br />
Wonder weeks-appen lutar sig mot en tung auktoritet - 35 års vetenskaplig forskning. Det kan vara svårt att hävda att man själv ser något annat inför denna massiva expertis. Kanske bidrar det till att de blinda fläckarna i ens föräldraskap förbli blinda.<br />
<br />
<br />Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-64613953208636721102014-12-20T08:17:00.002+01:002020-02-29T16:51:01.298+01:00Råd om ensamsovning kan slå bakut<a href="http://commonhealth.wbur.org/2014/12/dire-warnings-against-infant-bed-sharing-backfired">Här är ett lästips</a> om spädbarn och sömn, en artikel av läkaren och forskaren Melissa Bartick som diskuterar underlaget för den amerikanska rekommendationen för hur spädbarn ska sova, som i sin tur kan antas ligga till grund för de svenska råden.<br />
<br />
Till skillnad från råden i Kanada, Storbritannien och Australien medger inte de amerikanska råden att de flesta barn samsover med sina föräldrar åtminstone ibland. Bartick har gått till källorna för<a href="http://pediatrics.aappublications.org/content/early/2011/10/12/peds.2011-2284.full.pdf"> den amerikanska rekommendationen</a> om egen säng till barnet och funnit att den bara lutar sig på fyra artiklar. Två av dem är feltolkade och visar ingen eller liten risk med att dela säng om föräldrarna inte röker eller rökte under graviditeten, och två av dem tar inte hänsyn till om mamman hade druckit alkohol, en känd riskfaktor.<br />
<br />
Det som kan hända - och tragiskt nog har hänt i USA - är att föräldrarna har barnet i egen säng men går och sätter sig i soffan med det när det vaknar om natten (och somnar om där) eftersom de har hört att det är så farligt att ha det hos sig i sängen - och barnet har dött i soffan.<br />
<br />
Melissa Bartick har tillsammans med Linda J Smith publicerat en egen analys av den amerikanska rekommendationen och tillgänglig litteratur. De kom fram till att det finns andra risker som är större än risken för samsovning, men som får mindre uppmärksamhet. Det enda vi säkert vet är att soffor är osäkra sovmiljöer, att risken ökar om föräldern röker eller är påverkad på något sätt.<br />
<br />
En stor risk innebär också att barnet får bröstmjölksersättning. Att stödja amning innebär att minska risken för plötslig spädbarnsdöd (på befolkningsnivå). Och amning gynnas av samsovning. I sjävla verket kan det hända att kvinnor slutar amma helt och hållet för att nattamningen inte fungerar när hon inte får samsova med sitt barn.<br />
<br />
Det finns ingen sovmiljö som är helt säker. Men att säga åt föräldrar att aldrig sova tillsammans med sina barn fungerar inte. Då är det bättre att upplysa dem om riskerna med osäkra miljöer och omständigheter för samsovning - de som inkluderar soffor, tobak och alkohol/läkemedel/droger - än att kategoriskt avråda från samsovning, vilket kan leda till andra risker.<br />
<br />
<br />Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-74101736214697564222014-10-15T11:48:00.001+02:002020-02-29T16:46:24.546+01:00Curlingbegreppet - nej tack!Det är tio år sedan uttrycket <b>curlingföräldrar</b> slog ner som en bomb och snabbt spreds och blev ett vedertaget begrepp, i alla fall i medelklasskretsar. Än idag kan man höra (medelklass)föräldrar oroa sig för att de curlar sina barn, och uttrycket används ofta nedsättande om föräldrar som i all välmening vill vara lyhörda mot sina barn.<br />
<br />
På <a href="https://varavexaleva.wordpress.com/2010/11/16/bojkotta-begreppet-curlingforaldrar/">min förskoleblogg</a> har jag skrivit om hur jag tar avstånd från den barnsyn som curling-begreppets skapare Bent Hougaard har gett uttryck för, nämligen att barn ska rätta sig efter alla vuxna bara för att de är vuxna. Jag menar också att den snutighet som Bent mötte hos ett barn på en dansk förskola faktiskt visade knappast kan ses som ett utslag av att han var för bortskämd. Jag har också skrivit<a href="https://varavexaleva.wordpress.com/2014/04/26/till-pastatt-mesiga-foraldrars-forsvar/"> ett försvar till påstått mesiga föräldrar </a>där jag tar upp begrepp som bortskämdhet, lydnad, respekt och trygg anknytning. På denna blogg har jag skrivit om <a href="http://mirandashave.blogspot.se/2009/01/krlek-och-maktfrhllanden.html">kärlek och maktförhållanden</a>, och vad det egentligen innebär med ovillkorlig kärlek.<br />
<br />
<b><u>Vad curlingbegreppet är</u></b><br />
<b><br /></b>
En curlingförälder är en som påstås sopa banan för sina barn så att de inte ska möta något motstånd. I sin bok <i>Sopa lagom! Bättre balans i curlingfamiljen</i> (Wahlström & Widstrand, 2005)<i> </i>skriver Maria Carling och Elisabet Cleve att överbeskyddade (det vill säga curlade) barn blir "kritikkänsliga, får magont eller huvudvärk, känner olust och stress inför skolan, kan ha problem med att tygla humöret, får utbrott när de inte får sin vilja igenom och förstår inte varför leken inte blir på deras villkor." Barnen kan ha dålig självkänsla och är inte intresserade av att tävla, eller prestera överhuvud taget. Vidare antyder de att lathet, passivitet, psykisk ohälsa och övervikt är resultat av curling.<br />
<b><br /></b>
<b><u>Varför curlingbegreppet inte funkar</u></b><br />
<b><u><br /></u></b>
<b>Barn får inte alls allt som de vill.</b><br />
<br />
Det verkar provocera många att barn har inflytande över vad de själva ska ha på sig, var man ska åka på semester och vad familjen ska äta till middag. Det är ändå ett ganska begränsat inflytande. Vuxna sätter ändå villkoren för barnens vardag i stort - hur de ska bo, hur ofta och länge amningen ska pågå (särskilt amning på natten är det många som vill avveckla när det är möjligt), att barnet ska sova i egen säng och så småningom eget rum, och om barnen ska gå på förskola och hur mycket. "Trotsåldern" är ett ofta använt begrep för när barn börjar yppa sin egen vilja, och den vanligaste responsen på så kallat trots är att slå dövörat till, säga nej och sätta gränser. Att små barn skulle styra hela familjen är en myt.<br />
<b><br /></b>
<b>Begreppet skiljer inte på lyhördhet och överbeskydd.</b><br />
<br />
Fri amning ses som ett gryende curlingbeteende. Själv ser jag ett unikt tillfälle för föräldrarna att öva upp sin lyhördhet och förmåga att svara på sitt barns behov. Att verkligen erbjuda bröstet, eller för den andra föräldern eller andra vuxna runt omkring, att lämna över barnet till mamman varje gång så fort det visar amningssignaler, är en övning i lyhördhet som är svårare än man kanske tror.<br />
<br />
Kvinnor kan berätta om hur det tog flera månader innan polletten verkligen trillade ner och de förstod hur det hängde ihop och kunde börja "amma med ryggraden". Då kan amning ske ofta, ofta och man kan som mamma ta fram bröstet och amma medan man håller på med annat utan att det blir så stor grej av det just i stunden. Amning upphör att vara mat eller måltider och blir en relation när man ammar utan att först fråga sig hur länge det var sedan förra gången, och om barnet verkligen kan vara hungrigt nu igen. Amning blir som att kramas, men mer, kraftfullare, något man gör när barnet har slagit sig, är rädd för främmande, för att somna och vakna och för att skiljas och återförenas.<br />
<br />
Carling och Cleve varnar för att man "fastnar i mönstret att omedelbart tillfredsställa barnets alla behov när amningsperioden är förbi" och de kopplar också amningen till mat - barn ska inte få småmål så fort de gnyr. Inom Amningshjälpen har jag träffat många barn som har varit ammade långt upp i åldrarna, förbi skolstarten i några fall. De är absolut inte några bortskämda, lata despoter utan varma och empatiska.<br />
<br />
Å andra sidan bakas även det som Jean Liedloff kallar för <i><a href="http://mirandashave.blogspot.se/2012/07/vadan-av-barncentrering.html">barncentrering</a></i> in i curlingbegreppet, nämligen att vuxna sätter barnet i centrum av tillvaron i stället för att det får hänga med i de vuxnas värld och iaktta och lära sig. Barncentrering enligt Liedloff handlar om att man som förälder servar barn med sådant barnet är fullt kapabelt att klara själv - att klä på sig, äta, göra sin egen macka, vara medo ch diska och dammsuga och så vidare. Och det håller jag med om att det är att göra sitt barn en björntjänst. Ofta vill ju i alla fall små barn pröva saker själva, men hindras av föräldrarna för att det går fortare om föräldern gör det. Sedna verkar det som om barnet kapitulerar och köper vuxenvärldens outtalade eller uttalade bedömning: Det här kan du inte. Det är med andra ord återigen att inte vara lyhörd.<br />
<br />
<b>Curlingbegreppet har inget anknytningsperspektiv.</b><br />
<br />
För tio år sedan, när curling begreppet kom, stod anknytning inte på agendan bland föräldrar, det har kommit senare. Nu är det mer känt att trygg anknytning är avgörande för barns socio-emotionella utveckling, gör barn benägna att samarbeta, gör det enklare att lyckas bra i skolan, med kompisar och i kärleksförhållanden.<br />
<br />
Barn värderar omedvetet den vård de får av sina närmaste och reagerar på den med att skapa ett anknytningsmönster (eller, i värsta fall, så kallad desorganiserad anknytning). Anknytningen kan vara trygg eller otrygg, där otrygg anknytning kan vara överdriven gnällighet och skrikighet eller vad som till synes är alltför stort oberoende av vårdarna. Barn som har trygg anknytning har bäst förutsättningar att må bra psykiskt. Lägger man ett raster av anknytningsteori över curlingbegreppet ser man att det är helt ologiskt.<br />
<br />
<br />
<b>Det är inte rutinerna som skapar tryggheten.</b><br />
<br />
Jag pratade med en tonårsmamma som var nöjd med att samspelet funkade bra i hennes familj. I enlighet med hur man pratar om barn, rådande diskurs om man så vill, sa hon att det var för att de hade fasta rutiner.<br />
<br />
- Nej, sa jag, Jag tror inte det är rutinerna som gör det. Jag tror att dina barn har en trygg anknytning till dig och sin pappa och det gör att rutinerna blir lätta att följa. Finns inte den trygga föräldraanknytningen där så har barnen mindre motivation att följa rutinerna.<br />
<br />
Det finns en enorm tilltro till rutiner efter klockan och scheman i vårt samhälle, något som bland annat Maria på <a href="http://hostlycka.blogspot.se/2010/12/riter-och-rutiner.html">Vilda barn</a> har ifrågasatt. Cecilia Moen problematiserade schemametoder i sin bok <i>Trygga barn, trygga föräldrar - de första 2-3 åren</i>. Hon menade att schematänkandet hindrar oss från att se barn som de unika individer de är, utan att vi ser någon som ska anpassas efter ett schema. Barnets protester mot behandlingen måste då tystas, ignoreras eller distraheras.<br />
<br />
<b><u>Curlingbegreppet missbrukas</u></b><br />
<br />
Curlingbegreppet ger negativa associationer och förlöjligar föräldrar som bara vill sina barn väl. Jag ser på föräldrafora hur föräldrar inte vågar lyssna på sina barn, och vara följsamma mot dem i rädsla för att uppfattas som curlingföräldrar. Även om författarna till Sopa lagom! visserligen skriver att de yngsta barnen ska servas, hur mycket som helst, så försvinner det i det offentliga samtalet och folks medvetanden. Och vad värre är: Curlingbegreppet har också sopat banan för mer hårdföra förespråkare för barns underordning, som David Eberhard. Det är kanske den mest förödande följden av lanseringen av curlingbegreppet.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1831985786668636707.post-60577560154978733712014-06-14T06:29:00.001+02:002020-12-04T11:42:23.877+01:00Cirkelodlingen växer<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-zfQNC4kTAiU/U5tKYG4FuSI/AAAAAAAAAgI/LW0MwjDdrbQ/s1600/IMG_0331.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-zfQNC4kTAiU/U5tKYG4FuSI/AAAAAAAAAgI/LW0MwjDdrbQ/s1600/IMG_0331.JPG" height="240" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-sFqyOjLItEE/U5tKcBUdD7I/AAAAAAAAAgQ/wJQO6SUIAQg/s1600/IMG_0333.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-sFqyOjLItEE/U5tKcBUdD7I/AAAAAAAAAgQ/wJQO6SUIAQg/s1600/IMG_0333.JPG" height="240" width="320" /></a></div>
<br />Marit Olandershttp://www.blogger.com/profile/05547487772863766680noreply@blogger.com1