måndag 28 juli 2008

Detta är faktiskt våld

I Sverige är det fullt lagligt att spärra in en medmänniska halva dygnet på en yta som inte är större än att hon får lagom plats när hon ligger ner och inte släppa ut henne hur mycket hon än gråtande ber om det.
Det är inte bara lagligt, myndigheter uppmuntrar till och med till det.
Till hösten drar barnhälsovården i Uppsala län igång ett handlingsprogram som går ut på att separera föräldrar och småbarn nattetid och förmå barnen (och föräldrarna) att somna "själv" i egen säng. För annars kommer barnet att fortsätta "att vakna på natten och skrika efter nappflaskan" skriver UNT som drar slutsatsen att detta kommer att göra de trötta föräldrarna ännu tröttare.

Vad det i klartext handlar om är den så kallade femminutersmetoden. När ett visst klockslag infaller ska barnet läggas i egen säng och somna där. Var femte minut ska sedan föräldrarna titta till barnet, men får absolut inte ta upp det.
Spädbarn som utsätts för detta protesterar på det enda sätt de kan, att skrika, tills de somnar av pur utmattning. Föräldrarna övertygas av BVC om att detta inte är farligt, barnet tar inte skada. Och mycket riktigt är barnet lika soligt och glatt när det vaknar nästa morgon vilket tas som bevis för att ingen skada är skedd.
Mot detta kan man ha flera invändningar. Måste det bli långsiktiga skador för att metoden ska förpassas till historens skamvrå? Räcker inte nuet? Räcker det inte att barnet skriker desperat, där det ligger ensamt i sängen? 
Och är det så säkert att barnet inte tar skada? Att man som människa sover mer sammanhängande om man från låg ålder tvingas somna och somna om utan kroppskontakt med en vuxen? Vi som är vuxna nu har i många fall tvingats sova ensamma och vi verkar vara den mest sömndepriverade vuxengenerationen någonsin. 75 % av alla amerikanska vuxna har svårigheter att somna eller somna om. Finns det ett samband mellan ensamsovande i tidig barndom och sömnmönster i vuxen ålder så är det inte positivt, skriver James McKenna i boken Sleeping with Your Baby.
I boken Kärlekens roll (på engelska Why Love Matters) förklarar Sue Gerhardt hur stressande det är för små barn att inte få sina behov mötta i den takt de uppstår. På sikt kan det påverka individens förmåga till självreglering, dvs att komma tillbaka  i balans efter att man blivit utsätt för (negativ) stress.

Att barn som utsatts för femminutersmetoden verkar vara precis som vanligt nästa dag kanske inte heller är så konstigt. Vad ska barnet göra? Kräva utträde ur familjen? Ringa Bris?
Det här är barn som är så små att de är helt utlämnade åt andras vård. Kanske har små barn utvecklats för att stå ut med omild behandling för att inte helt överges. Kanske till priset av något som vi inte ser, möjligen för att det är så vanligt.
De undersökningar som har gjorts om människor som fått sova intill en vuxen när de var små visar att de njuter mer av fysisk beröring, har bättre självkänsla, bättre sexliv och är underrepresenterade inom psykiatrin jämfört med människor som fått sova ensamma som små.

Men föräldrarna då - ska inte föräldrarna få sova? Jo det är klart att föräldrarna måste sova. Men vi måste göra upp med myten om det snälla barnet som somnar tidigt på kvällen och ger föräldrarna gott om vuxentid. Och vi måste göra upp med myten om det oberoende barnet, som tyr sig till döda ting för trygghet och hänsynsfullt låter föräldrarna ägna sig åt varandra. Andra landsting hanterar detta med småbarnsfamiljer och sömn på helt andra sätt, t ex genom att BVC och den enskilda familjen tillsammans kommer fram till en lösning. Det kan handla om så enkla åtgärder som att börja sova med öppet fönster.
Förväntar man sig inte åtta timmars sammanhängande nattsömn utan accepterar att bli väckt kan man inrätta sitt liv efter det och planera längre tid för vila och sömn.
När jag läste latin på gymnasiet lärde jag mig frasen Ista quidem vis est - det här är faktiskt våld, vilket Caesar ska ha yttrat när hans mördare gick till anfall. Jag tyckte det var absurt, det är väl klart man märker när våld utövas.
Nu vet jag bättre. 
Femminutersmetoden är faktiskt våld.

onsdag 23 juli 2008

Några tips för bekväma småbarnsföräldrar

I Myten om bra mammor och snälla barn skrev jag att helt normala spädbarnsbeteenden, som att vilja amma ofta, vakna till på nätterna och kräva mycket närhet, inte är socialt accepterade utan ses som problem som man ska försöka få bukt med, åtminstone efter den allra första tiden. Att vara förälder kan vara mycket tröttsamt om man ska kämpa emot barns naturliga behov och försöka lära barn saker långt tidigare än deras utveckling egentligen medger.

Som småbarnsförälder behöver man mycket energi. Man vill ju vara på gott humör och ha trevligt tillsammans med sitt/sina barn. Man vill inte vara snäsig, trött, less. Här kommer därför mina bästa tips på hur man hushåller med sina krafter för att orka mer.

  • Ha kvar amningen om du ammar. Amning är mat, dryck, godis, mellanmål, värme, vila, smärtlindring, konfliktlösning, tröst samt in- och omsomningshjälp som man alltid har med sig.
  • Sov med barnet intill dig. Då slipper du gå upp på natten när det vaknar. För vakna till på natten  kommer han eller hon antagligen  att göra i många månader.
  • Nattamma, så kan både du och ditt barn snabbt somna om.
  • Förvänta dig inte vuxentid på kvällen utan var tillsammans hela familjen. Är ni två föräldrar kan ni bjuda varandrapå vuxentid/egentid dagtid.
  • Förvänta dig att barnet vill ha kroppskontakt och hellre blir buret än ligger eller sitter i vagn. Med en bärsjal eller en bra bärsele får du händerna fria om det behövs. Ett bra bärhjälpmedel fördelar vikten och gör det enkelt att bära. Läs mer i ABC nättidning.
  • Kramas ofta. Lugn och ro-hormonet oxytocin utsöndras vid all välkommen kropps- och hudkontakt, hos människor av bägge könen i alla åldrar. Oxytocin får en att känna sig lugn och avslappnad och gör det lättare att komma överens. Ta vara på oxytocinet, t ex genom att kramas, massera och låta barnet sitta i knät eller nära.
  • Bejaka barns behov av att röra sig och utforska. Ställ undan ömtåliga saker för en tid. Hitta utrymme - i tid och rum - för barnet att röra sig fritt, utan förmaningar och begränsningar.
  • Bejaka dina egna intressen. Barn som får vara i famnen och stilla iaktta vad som händer runt det är ofta helt nöjda med det. Blir det jobbigt för barnet märker man det och det man skulle göra blir mindre viktigt.
  • Öva dig på att säga ja, okej och javisst. Lita på att barnet vet hur mycket mat eller kläder det behöver och vad det klarar av att göra eller vill öva på. 
  • Sänk kraven på t ex undanplockning och städning.
  • Vänta om möjligt med syskon. Det är mycket lättare att ha ett småbarn än två eller tre.
  • Undvik att köpa hus och andra kostsamma förändringar så får du loss mer tid att vara tillsammans.

måndag 21 juli 2008

Huslighet och genus

I mitten av 90-talet träffade jag en gång ett par personer som hade varit i Albanien och rekat behovet av hjälpsändningar  - saker, kläder, sjukvårdsattiralj osv. Många albaners oförmåga att reda sig själv gjorde starkt intryck på dem. De berättade att under kommunisttiden lagade folk knappt någon mat i sina hem. Mer eller mindre alla åt i kantiner på kollektiv. I byn där de vistades fanns knappt några vuxna som kunde laga mat. Berättade de. Jag har tyvärr inga egna förstahandsuppgifter från Albanien så kanske man ska ta uppgiften med en nypa salt och inte generalisera.

När jag ser alla hyllmeter med färdigmat i livsmedelsbutikerna här i Sverige - sallader, konserverad gröt, djupfrysta rätter, tapastallrikar och sushitallrikar, något som (än så länge) är särskilt framträdande i storstäderna, undrar jag om vi är på väg mot samma utveckling som i Albanien, mot att allt färre kan laga mat och sköta ett hushåll. Det har jag varit inne på i ett tidigare inlägg. Det är kunskap som är bra att ha, inte minst om privatekonomin plötsligt skulle försämras. Bra, men sorgligt underskattad.

Huslighet har fått oförtjänt dåligt rykte på grund av att det av tradition varit kvinnokunskap. Matlagning från grunden, lappande och lagande blev överflödigt när slit- och slängsamhället och färdigmaten bredde ut sig efter andra världskriget. Förspilld kvinnokraft har jag föraktfullt hört fnysas om hemmavirkade grytlappar. Man kan ju köpa grytlappar för en tia var som helst! Men de billiga grytlapparna har ju sytts av någon - säkerligen mot en mycket låg lön. I värsta fall till priset av förspilld barndom.

Resultatet har blivit att varken män eller kvinnor  vill lägga tid eller energi på hushållandet. Samtidigt som FRA-lagen debatteras för fullt här i Sverige är det få av oss som reflekterar över hur mycket information vi beredvilligt  bjuder handeln på genom att låta dem registrera våra inköp på respektive kundkort, något som självscanningen drivit till sin spets (se tidigare inlägg här).

Kunskap är makt, och det gäller också husliga sysslor. Det finns inget, absolut inget, som säger att inte en man skulle kunna lära sig baka bröd, sy i knappar eller frosta av frysen.

Att inte kunna enkla saker gör oss beroende. Det tar ifrån oss möjligheten att klara oss själva och kanske även stolthet och värdighet.

Jag har tre barn och jag vill lära dem vad jag kan, både min flicka och mina pojkar. Inte kan jag låta mig styras av fördomar om manligt och kvinnligt och förvägra någon kunskap som jag ger till dess syster eller bror? Därför har jag gärna förklarat vad jag hållit på med för den som varit intresserad, vare sig det var flickan eller pojkarna. När de har velat har de förstås fått pröva själv, och ibland har det lett till att de helt har tagit över vad jag har gjort, som att steka pannkakor eller städa badrummet. Som vuxen kan man förstås inte förvänta sig perfekt resultat första (eller andra eller tredje...) gången, men en trasig pannkaka är också en pannkaka och ej helt perfekt diskad disk kan man diskret påpeka eller låta bli, allt efter hur sinnesstämningen är. I stället för att förundrat berömma att barnet varit duktigt kan man säga Vad bra - nu kan du det här till den dag du ska flytta hemifrån! 

Det nöjda leendet och den värdiga hållningen visar att barnen vet hur det är: Att vara vuxen är att klara sig själv.


tisdag 15 juli 2008

Granska hälsopåståendena om barnmat också!

Idag håller Konsumentföreningen Stockholm ett seminarium om hur livsmedel marknadsförs med hjälp av hälsopåståenden som kan vara vilseledande. Det handlar om juice som påstås innehålla kostfiber, när det i själva verket är en konsistensgivare med ett E-nummer som tillsatts, att det heter Smör- och rapsolja i den ordningen trots att flaskan bara innehåller 8 procent smör och 70 % rapsolja (och vad är de resterande 22%:en?) och Kantarellsoppa trots att den bara innehåller 0,5 % kantarellpulver.

Ett flaskvatten vid namn Vitamin Defence marknadsförs med påståenden som "för kroppens försvar", "bidrar till immunsystemets funktion" och "lägre glykemiskt index".

Ett knäckebröd marknadsförs med påståendet att det inte innehåller fett eller socker, vilket ju knäckebröd normalt aldrig gör. Dessutom vill Konsumentföreningen Stockholm att Livsmedelsverket tar fram regler för hur hälsopåståenden kring antioxidanter bör användas. Ett annat lurigt ord är "Omega 3" som kan komma både från växter och från fisk. Det är bara Omega 3 från fisk som visats förebygga hjärt- och kärlsjukdomar, och ändå marknadsförs olika livsmedel, som bröd och pasta, med argumentet att de innehåller Omega 3, som dock kommer från växtriket.

Livsmedelsbranschen känner sig nog hotad, för samtidigt skickar Livsmedelsföretagen ut ett pressmeddelande som att de nu tillsätter en ombudsman, som alltså ska granska sin egen branschs övertramp. Rådgivande är en annan organisation som också domineras av livsmedelsbranschen, Swedish Nutrition Foundation, med 41 medlemsföretag från livsmedelsbranschen i vid bemärkelse, bl a Coca-Cola och McDonald's.

Konsumentföreningen Stockholm gör ett viktigt arbete, det är en stor organisation och en av få påtryckningsgrupper som tillvaratar konsumenternas intressen i Sverige. I en omgivning med allt tuffare marknadsföring behövs de. Det finns en uppfattning om att dagens unga är så medievana, de genomskådar reklamens bluffar men jag tror faktiskt inte det. Reklambranschen har bättre koll på oss konsumenter än vi på dem och det måste vi inse.

Ett område som Konsumentföreningen Stockholm tycks ha missat, men som också skulle behöva granskas är barnmat. Även här marknadsförs produkter med argumentet att de innehåller Omega 3. "För barnets utveckling såväl som god hälsa senare i livet behöver de bra fett. Därför har vi låg halt mättat fett och bra balans mellan Omega 3-fettsyror (alfa-linolensyra) och Omega 6-fettsyror (linolsyra)", skriver Nestlé här.

Bland de märkligaste produkterna på den svenska barnmatsmarknaden är speciell gröt och välling för morgon respektive kväll. Inte bara riskerar småbarnsfamiljer fylla skåpen med ännu fler hyllvärmare som barnen inte vill ha, dessutom antyder bilder på sovande barn och påståenden som "håller magen lugn inför natten" och "förlängd mättnadskänsla" att barn sover mer sammanhängande efter att ha ätit dessa produkter. Barnet på Sempers förpackningar sover dessutom på mage vilket Socialstyrelsen avråder från att spädbarn gör på grund av risken för plötslig spädbarnsdöd. Kvällsvällingen innehåller pasta står det, och att pasta har lågt GI, vilket ger längre mättnadskänsla har väl alla som är lite intresserade snappat upp. Efter att ha smakat på vällingen, som har helt slät konsistens, inser jag att pastan i den är så finfördelad att den i princip måste ha återgått till att vara mjöl. Jag vet inte vad jag hade väntat mig - små bitar sopp-pasta kanske? Hur påverkar pastan i så fall mättnadskänslan? Gör den det?
Pasta är dessutom i de flesta fall ren vete. Vete innehåller stora mängder av proteinet gluten, som Livsmedelsverket råder föräldrar att ge sina barn i långsam takt under skydd av amning.

Hipp vill inte vara sämre, utan påstår att deras gröt "ger föräldrarna god natt" i ett pressmeddelande, som ivrigt flirtar med utvakade småbarnsföräldrar. Hipp proklamerar också att deras barnmat inte innehåller fisk, med motiveringen att de tycker det är för slappa regler för ekologisk fiskodling. Om det vet jag inget än, men ska ta reda på det. Vad jag vet är att Krav-märkt fisk är mycket dyrare än annan fisk och dessutom finns i mycket liten mängd. Hipp kanske inte har fått tag i någon fisk till ett pris de ville ge? 
Surt sa räven om rönnbären?



fredag 11 juli 2008

Mirandas hushållsskola, del 5

Om tvätt


Få ordning på smutstvätten
Fyll maskinen med tvätt, är en gammal god tumregel för resursbevarande. Då värms mindre mängd vatten upp per mängd tvättgods och värmning av vatten är en viktig del av energikonsumtionen. När vi köpte ny tvättmaskin för några år sedan stod det i bruksanvisningen att den kunde känna av om den bara var halvfull och fylla på mindre vatten, men jag undrar det egentligen. Är man inte en stor familj är det bättre att ha en tvättmaskin modell mindre.

Förutom att tvätta med fulla maskiner är det bra att tvätta liknande färger tillsammans, för att undvika missfärgning och olika material var för sig. Allt detta underlättas av översikt. Så fort man är fler än en-två personer i hushållet vill jag påstå att vanliga toppmatade tvättkorgar är för små. snart nog även de tvättsorteringsmöbler som finns i handeln, ni vet, tre trådbackar under en bänkskiva.

Vår lösning var ett system med trådbackar som hänger i kedjor från tak till golv. I sju trådbackar sorterar vi vittvätt, handtvätt, extra smutsiga arbetskläder, vit fintvätt, mörkt/svart, rött samt ljusa färger. När man ska tvätta får man sen ändå sortera ut det som ska gå i 40°, 60° eller 90°.

Läs tvättråden men lita på dig själv
Lappen med tvättråd sitter för det mesta på vänster sida i plagget, långt ner på överdelar, i linningen på byxor och i fodret på kjolar. De som utformar tvättråden i kläder och andra textilier verkar drivas av en rädsla för att bli stämda för att någon råkat tvätta sönder något plagg. Det är inte ovanligt att man ser att en skjorta innehåller 100 % bomull och ändå bara får tvättas i 30°. Ska den bli ren av det vågar man knappt använda den.
Tyg av 100 % bomull eller linne brukar alltid klara 60°. Löst stickade plagg körs förstås i fintvättprogram eller något annat "lätt-tvättprogram" beroende på vad som finns att välja på på tvättmaskinen.
En del plagg av syntetblandningar går att tvätta i 60 °, som arbetskläder.

Ta bort fläckar
När man lever med småbarn är det oundvikligt att man får fläckar på kläderna. Jag tror i alla fall att det är oundvikligt. Inte ens i 60 ° går fläckar som innehåller fett bort. Med en fläcktvål kan man gnugga bort fettfläckar innan man stoppar plagget i tvättmaskinen. Det finns gott om knep otips för att ta bort andra typer av fläckar, googla på fläckborttagning och kanske knep och se vad du hittar.
Andra sätt att hantera fläckar är att klä sig på ett sätt där fläckar är okej. Ett förkläde kan vara bra hjälp, även för vuxna.

Tvättmedel
Välj gärna ett miljömärkt tvättmedel. Här i huset tvättar vi med tvättnötter.

Behövs sköljmedel?
Sköljmedel är liksom många tvättmedel starkt parfymerade och många verkar använda sköljmedel för att tvätten ska lukta gott. En del sköljmedel är mycket starkt parfymerade, och parfymämnen har ofta ganska tvivelaktig bakgrund.
Lakan och handdukar kan behöva tvättas i hetare vatten än 60 ° för att bli riktigt rena och lukta gott efter tvätten. Det behövs en 90°-tvätt då och då för att hålla dem riktigt rena. Då behöver man inte sköljmedel för att dölja dålig lukt i alla fall. Om man gillar stela, prassliga lakan eller mjuka gossiga är en smaksak och något som man kan styra när man köper lakan (men tänk på att lakan kan vara stärkta i affären och falla ihop efter första tvätten). Här i familjen har vi underlakan av flanell de kalla månaderna.

Behövs torktumlare?
En torktumlare drar mycket energi för att avdunsta tvättvattnet ur tvätten. Torktumlare gör också tvätten mjukare men kan göra att trikåplagg tappar formen och blir bredare och bredare och kortare och kortare. Den som vill hushålla med energi kan välja att torka tvätt ute, på en ihopfällbar torkställning på balkongen, om inte annat. Blåser det mycket vid torktillfället blir tvätten mjuk av blåsten.

Sortera tvätt
Har man stor familj blir det mycket ren tvätt som ska läggas undan. Man behöver inte vika tvätt. Man kan ha mindre baljor för var och en i familjen och bara sortera upp tvätten så får var och en vika och stryka efter eget skön.
Vi är många gånger hårt uppfostrade till att han ordning och reda och snyggt vikta textilier men det behövs egentligen inte. Trikå och jeans slätar ut sig när man bär det.
Är man flera i familjen med samma skostorlek kan man ha en strump-pool, en korg eller något där man lägger alla strumpor.


onsdag 9 juli 2008

Vem är det som moraliserar?

Den mediala sommartorkan har slagit till och P1-programmet Vetandets värld har dammat av Agnes Wold, numera professor i klinisk bakteriologi, som än en gång oemotsagd har fått hata svenska amningsrekommendationer.

Wold säger att hennes budskap är att amningsrekommendationer är moraliserande och syftar till att få kvinnor att underkasta sig något alldeles i onödan. Men sen går hon vidare och blir själv nog så moraliserande om att kvinnor INTE ska amma, i alla fall inte enbart ända till sex månaders ålder. Dessutom menar hon att kvinnor tvingas att amma av skälet att det förbättrar barns immunförsvar, vilket hon menar inte stämmer.

Det Agnes Wold inte säger, kanske inte förstår, är att amning för det mesta är något man bara gör, om det fungerar. Fungerar det inte försöker de flesta få hjälp att få det att fungera, av hälso-/sjukvården eller av ett av Agnes Wolds främsta hatobjekt, Amningshjälpen. Nästan alla i Sverige vill amma sina barn, men en stor andel tvingas lägga ner amningen när situationen blir ohållbar p g a bristande information och stöd. Om detta har jag skrivit ett tidigare blogginlägg, Vem tar ansvar?

Amningshetsen
Tyvärr är ibland kunskapen om amning så låg bland dem som har som jobb att informera och instruera om amning att det enda de kan säga är "fortsätt amma, fortsätt amma" och hänvisa till rekommendationen utan att berätta hur det ska gå till, vad som behöver göras. I kombination med brist på empati kan resultatet bli amningshets, ett fenomen som existerar och frodas i kunskapsluckor. Om detta handlar inlägget Kroppsdelen det hyschas om

Om att amma enbart i sex månader
Wold säger att helamningsrekommendationen om sex månader (i Amningsnytt 4/06 av Wold lurigt omformulerat till "WHO:s krav") inte har vetenskapligt stöd i i-länder.
- Har hon verkligen läst all forskning? Snarare borde hon säga att HON inte har läst någon forskning som stödjer rekommendationerna, kommenterar amningsrådgivaren Xana de Silva.
Dessutom finns det forskning som visar att det är förenat med vissa risker att börja med annan mat på bekostnad av bröstmjölken före sex månader, se här.
Mera aktuellt för enskilda familjer än några procents mer eller mindre risk för sjukdom är vad som funkar rent praktiskt. Här får många föräldrar höra att barn är mest mottagliga för att smaka annan mat vid fyra månaders ålder. Den svenska dietisten Agneta Hörnell har visat att det är precis tvärt om, det tar i regel mycket längre tid att vänja barn vid fast föda om man börjar vid fyra månaders ålder jämfört med om man väntar till sex månader, se här. Alla som förgäves stoppat in skedar med potatis-bröstmjölksblandning, mosad banan och annat som både barnmatsföretag och färgglada broschyrer tipsar om, i sitt barns mun förstår vad Hörnell menar. Envis ska man vara, och trots att barnet inte vill ha maten utan amma så ska man fortsätta. Det blir kladdigt, genererar disk och tar tid. Allt tjat om mat från fyra månader kan skapa omotiverad oro över att ha ett barn som "inte äter", som man helt felaktigt tror "är sent utvecklat". Helt i onödan.
Agnes Wolds ihärdiga kritik av helamningsrekommendationen riskerar alltså göra livet svårare för dem hon säger sig värna om - småbarnsföräldrarna.

Om att motivera till amning p g a att det förbättrar barns immunförsvar
Enligt Wolds historieskrivning började fler amma på 1970-talet eftersom det blev känt att amning skulle stärka barns immunförsvar. Kanske hon är lite hemmablind här eftersom det är hennes forskningsområde, tittar man i gamla nr av Amningsnytt hittar man inget om immunförsvaret, däremot kvinnors envisa längtan efter att få amma och glada berättelser av typen "Så gjorde vi".
Dessutom har Wold tidigare hävdat att amning inte skyddar barn mot allergier, vilket i sig är en sanning med modifikation eftersom amning skyddar mot astma och eksem, men inte mot allergisk sensibilisering mot födoämnen eller luftburna allergen, vilket visades i BAMSE-studien. Det är ju bra att bröstmjölksersättning inte ökar risken för allergisk sensibilisering!
Nu verkar Wold dock ha övergått till att skopa ut amningens påverkan på immunförsvaret i stort, vilket hon gör här
Här har vi alltså en överläkare och professor som i kraft av sitt ämbete menar att ett industriframställt halvfabrikat, framställt på en annan arts mjölk, är likvärdigt med den egna mammans mjölk, färsk direkt från bröstet, med immunglobuliner, levande vita blodkroppar, oligosackarider, hormoner och enzymer. Eller kan någon komma på någon annan tolkning av vad hon säger?

Många vill lägga sig i och tycka till om hur barn ska tas om hand, Agnes Wold inte minst. I hennes värld blir rekommendationer till krav om de handlar om amning. Annat som Livsmedelsverket har rekommendationer kring, som att äta ett halvt kilo frukt och grönt om dagen eller fisk tre gånger i veckan, har hon inget behov av att kritisera. Inte heller att Livsmedelsverket skriver rakt ut att barn bar borde äta hälften så mycket feta och söta livsmedel som de i genomsnitt gör i dag.

Varför är amning så farligt?


lördag 5 juli 2008

Linnés Råshult och Mahatma Gandhi

Linnés Råshult är ett kulturreservat som vill återskapa en bit 1700-tal, med hus, inredning, djur, odlingar, äng och utmark. Jag går längs de klippta stigarna (man får inte gå hursom helst på ängarna eftersom en del blommor är väldigt känsliga och för övrigt tycker jag det är tilltalande att blommorna då och då får ha företräde) och blicken växlar mellan närkontakt med Jungfru Marie nycklar och svinrot och panoreringar över ängslandskapet med dess hamlade lindar och hasselbuskar.
Jag tänker på Gandhi, som jag håller på att läsa om i Zac O'Yeahs nyutkomna bok Mahatma! Småskalighet och lokal hantverksmässig produktion var för Gandhi det vettiga alternativet till kolonialismen. Gandhi hade en portabel spinnrock med sig och satte sig och spann på lediga stunder varhelst han befann sig. Med hemspunnen bomull i stället för textilier importerade från Storbritannien skulle Indien göra sig oberoende av Imperiet. I köket på mangårdsbyggnaden på Råshult står också en spinnrock, och i en korg ligger ull.

Södra stambanan mellan Stockholm och Malmö utgör gräns till reservatet och med täta mellanrum klyvs tystnaden av ett öronbedövande buller när X2000 eller 30 vagnar långa godståg drar förbi. Det är hemskt störande. Illusionen av 1700-tal försöker ta över men lyckas inte helt. Sen efter ett antal sekunder dör bullret hastigt bort och fåglar, gräshoppor och de egna fotstegen är åter det enda man hör. Tills nästa tåg kommer. Man påminns ständigt om nutiden, även om mobiltelefonen är avstängd och kameran ligger glömd på botten av ryggsäcken. Kanske bidrar också nutidsmänniskans förbannelse, oförmågan att leva i nuet till att det blir så störande. Men jag gör mitt bästa och funderar på hur det var att leva här. Det är ett välbärgat ställe och ändå tycks mig stugan så liten och mörk, åkrarna så små och rågen så mager. Jag ser hur förvaltarna spänner hästen för plogen med ett enda skär som drar upp en - i mina ögon mätt - grund fåra.

"Det var bättre förr" är förstås en omöjlighet att säga. Man kan inte lägga upp livet på 1700-talet i ena vågskålen och livet på 2000-talet i den andra och få ett enkelt utslag av vilket som väger tyngst. Men det är inte bara det. Så fort man börjar på att säga något om att vi skulle kunna ha något att lära av någon detalj i en annan tid eller en annan kultur (än den västerländska, postmoderna konsumtionskulturen) så tycks det alltid vara någon som genast måste inflika något om att allt inte var bättre förr - med svält, krig och ojämlikhet. Det går ju inte att säga emot.

När jag är på Råshult tänker jag att vi kanske är rädda för att inse vad vi har gått miste om. Tystnaden, inte minst. Rent vatten. Rent allting, när man tänker efter, när polardjuren långt ifrån allting också visar sig ha miljögifter lagrade i sitt kroppsfett. Jag vill inte heller vara utan modern sjukvård. Inte utbildningsväsendet heller när jag tänker efter och inte ens elen eller tågen. Men vi har betalat ett högt pris för dessa bekvämligheter. Och att kolonialismen finns kvar råder ingen tvekan om, även om den har bytt skepnad från att vara politikerstyrd till att ligga i den globaliserade ekonomins händer. På 1700-talet hade Indiens befolkning det bättre såtillvida att färre svalt, lär jag mig av boken.

Jag sätter mig i bilen och kör hem. Även om luftkonditioneringen är paj och man helst inte ska använda handbromsen så kommer man inte ifrån att det är en modern västerländsk bil och mina försök att klara mig utan kolonialismen går inget vidare. Jag odlar min trädgård och klipper mina mattrasor. Att spinna mer behövs inte just nu, så som vi översvämmas i billiga textilier från "låglöneländer", en moderniserad och förskönad omskrivning av kolonier.

Jag åker inte till Råshult för att låtsas leva några timmar i en förljugen värld utan för att stå ut.
Finna hopp.
Hämta kunskap.

tisdag 1 juli 2008

Hushållsskolan - mer stormarknadslogik

Mer om den "etniska" maten, olika kilopriser för samma vara, snarlika varor och att undvika tillsatsämnen

Etnisk mat är inte lika med all världens mat
I Uppdateringar i hushållsskolan skrev jag om att bönor och linser fanns för halva kilopriset på "etnisk mat"-hyllan på min stormarknad jämfört med på "hälskosthyllan". Jag noterade också att textmexmat, indisk chutney och thaimat inte fanns på etnisk mat-hyllan utan på ett helt annat ställe. "All världens mat" eller något snarlikt heter den avdelningen, och det känns lite sorgligt att inte Centraleuropa, Balkan och Mellanöstern inte får vara med där. Det har varit en ganska stor fråga de senaste åren varför svenska livsmedelsbutiker är så tröga med att ta in sortiment som passar (muslimska) invandrare, något som media brukar uppmärksamma vid tiden för Ramadan. Men med uppdelningen i "etnisk mat" från vanliga (utomnordiska) invandrarregioner och "all världens mat" från populära turistresmål fortsätter butiksplanerarna att göra skillnad på folk och folk. "Etnisk mat"-hyllan har ett ganska undanskymt och mörkt läge jämfört med den välbelysta "All världens mat".

Olika kilopriser för samma vara i samma butik
Nu har jag hittat fler varor som har helt olika kilopris på olika ställen. Nötter har ju blivit inne. De innehåller nyttiga fetter och har lågt GI. Jag hittade hassel- och valnötter på inte mindre än tre ställen, både i den välexponerade "nyttigt godis"-disken, i närheten av chipsen och bland bak-grejor. Jag börjar lära mig logiken och mycket riktigt var de billigast när de hade grannar som bakpulver, mandelmassa och annat man har när man bakar, 99,50 kr/kg för hasselnötter och 137 kr/kg för valnötter. I nyttigt godis-disken var kilopriset på hasselnötter betydligt över 100 kr och valnötter tror jag kom upp i 220 kr/kg. Pinjenötter nådde på nyttigt godis-hyllan toppnoteringen 298 kr/kg. På nöthyllan intill chipsen var det trångt och där fanns inga jämförpriser. Att pinjekärnorna kostade mindre där än vid det nyttiga godiset var det dock ingen tvekan om och när jag nu räknar ut kilopriset landar det på 166 kr/kg.

"Onyttigt godis" - vanligt plockgodis i lösvikt - kostar i samma affär 69 kr/kg.

Snarlika varor för väldigt olika pris 
Köpte två halvliterspaket glass till midsommaraftons jordgubbar och lite annat. En sommarvikarie i 20-årsåldern i kassan. Slutsumman blev så låg att jag trodde han glömt slå in något men nej - 12 kr per paket kostade glassen. En vanlig Magnumglass väger 84 gram och går på 17 kr om jag inte minns fel.  Tänker på senaste gången hela familjen köpte pinnglass på någon utflykt - fem glassar för 17 kr styck = 85 kr. Tänk om vi kunde rucka på vår bekvämlighet så mycket att vi lägger in fem teskedar, en kniv och några gamla assietter eller skålar i bilen och köper vanlig paketglass på utflykterna hädanefter.

Undvik tillsatsämnen - gör egen glass och glass-sås
Glass vågar man knappt läsa ingredienslistan på, så många konstiga ämnen som finns där som kommer ner i magen och som kroppen får att ta ställning till och hantera. 
Här kommer ett grundrecept på hemgjord glass:

3 ägg, separerade i gulor och vitor
1,5 dl siktat florsocker
3 dl vispgrädde
smaktillsats - vaniljstång, hackad choklad, nötter, bär ...

Du behöver också tre vispskålar och gärna en elvisp (men vill man bränna kalorier och träna armmusklerina går det förstås bra med handdrivna vispar) samt ett kärl att frysa glassen i, t ex en burk som det varit köpeglass i.
Vispa äggulorna tillsammans med florsockret till en ljus fluffig massa. Se till så att det inte följer någon äggula med ner i äggvitorna och vispa dem till hårt skum i ett rent kärl. Vispa även grädden. Blanda alla vispen med varandra och med smaktillsatsen och häll över i burken det ska frysas i. Ställ in i frysen t ex över natten.

Till polkaglass krossar man 100 g polkagrisar i en mortel och minskar ner florsockret till en halv deciliter eftersom polkarisarna är så söta. En av våra favoriter.

Att komma in i ett tänk där man har en så bra framförhållning att man gör egen glass är svårt och ofta kanske man ändå prioriterar att använda hjärnceller, tid och energi till annat. Har man köpt glass kan man i alla fall njuta den med en god sås till. Varma bär är gott. Eller nyslungad honung. Eller lönnsirap...

Köpt chokladsås består av glukossirap eller glukos-fruktossirap med vete som råvara, därutöver socker, vatten, kakao, någon slags fett, emulgeringsmedel, surhetsreglerande medel, stabilisatorer, aromämne ... Köpt kolasås har ungefär samma ingredienser, förutom kakaon och i stället flera aromämnen. Chokladsås gör man på några minuter. Kolasås tar lite längre tid men smaken är oslagbar.

Hemgjord chokladsås

1 dl vatten
1 dl strösocker
1 dl (siktad) kakao

Mät upp vatten och socker i en kastrull, blanda och koka upp. Koka så det riktigt bubblar i blandningen. Blanda eller vispa i kakaon tills såsen är slät. Servera den varm eller kall.

Smaskig chokladsås med smör

Ta lika delar smör, socker och kakao samt en mindre skvätt vispgrädde om det finns (det går utan grädde, men då blir såsen blir inte lika len). Smält ihop det under omröring och sjud på ganska låg värme någon minut. Häll den heta såsen över kall glass. Då stelnar såsen och blir knäckigt god.

Hemgjord kolasås
från kokboken Nya Annas mat

50 g smör
0,5 dl ljus sirap
0,5 dl socker
2 dl visp- eller mellangrädde

Mät upp allt i en liten tjockbottnad kastrull och koka på svag värme i ca 20 minuter. Rör om då och då. Servera såsen varm eller ljummen (men den går bra att spara i kylen också).