måndag 26 december 2011

Bära barn på sidan - underskattat?

Att bära barn, i famnen, på höften eller i bärhjälpmedel som bärselar och bärsjalar är smidigare än att ha dem i vagn och ger en annan närhet. Behöver man ha med sig mycket saker är det bättre att ha sakerna i vagnen och bära på barnet. Med bärhjälpmedel kan man bära barn både framtill och på ryggen. Men jag vill slå ett slag för att bära på sidan.





  • Att bli buren på bärarens sida är flexibelt för barnet. Det kan vända sig utåt och kolla in omvärlden om det vill det. Det kan vända sig inåt bärarens kropp om det vill vara i fred.


  • När man bär barn på sidan möter man världen tillsammans, man ser samma saker och delar samma upplevelse. Att rikta uppmärksamheten åt samma håll är ett viktigt led i all kommunikation och en milstolpe i barns utveckling.


  • Enligt en föresläsning jag var på bar jägare/samlare på sidan, medan jordbrukande folk införde bärande på ryggen. Det är i sig inget argument för någontring och jag vågar mig inte på en förklaring till varför det är så men det är intressant tycker jag.

söndag 25 december 2011

Mer om jordärtskockor

Ett av de mest lästa inläggen här på bloggen är Leve jordärtskockan. I år blev det bra skörd igen. Eftersom jag hade chans att få hela grönsakslandet höstplöjt grävde jag upp alla jordsärtskockor jag kunde hitta för ett par veckor sedan.

Jag vet att de är rätt knepiga att förvara om man tar upp dem ur jorden, i kyl antingen ruttnar eller torkar de eller bådadera. Förra året lät jag dem stå kvar i jorden men då blev det ju tjäle och jag kom inte åt dem på hela vintern. Lena Israelssions Kökträdgården – det gröna arvet berättade om att lagra jordärtskockor i fuktig sand.

Jag skurade en trasig zinkbalja (30 liter) som jag satte i källaren. Sen varvade jag sand och jordärtskockor – ja och palsternackor som jag också hade några kvar av. Hela sommaren ser de ut som sytrådar men sen slutar man titta så ofta och åtminstone om hösten är varm som i år kan man få palsternackor som kan mäta sig med sockerbetor i storlek. Över alltihop made jag en gammal vaxduk, för att inte katterna skulle missuppfatta det hela. Än så länge är de fina.

Jag gillar jordärtskockor för den goda smaken och för att de sägs ha en utjämnande effekt på blodsockret och det behöver jag. Dessutom lär de vara lösande för magen.

Alla barnen gillar jordärtskockor. Här är några favoriter:

Soppa med 1 hackad lök, ¼ kg potatis och ½ kg jordärtskocka. Koka den gärna på 1 l hemkokt buljong mosa eller purea den och tillsätt en burk creme fraiche. Tillsätt timjan, salta och peppra. Vill du höja soppan ännu ett snäpp så gör som Jamie Oliver föreslår och servera den med ett strössel av hasselnötter som rostats i ugnen och hackats. Men det är väldigt gott utan också.

Potatisgratäng med potatis och några jordärtskockor – jag vet faktiskt inte hur mycket exakt. Stek löken lätt innan den läggs i gratängen och följ i övrigt receptet till en god potatisgratäng, t ex ur pålitliga Vår kokbok. Ät gratängen med vad som helst som du tycker passar till.

Janssons frestelse med jordärtskockor är en höjdare. Byt ut så mycket som du vågar av potatisen mot jordärtskockor. Det ska jag bjuda på idag.

Kokt jordärtskocka au naturel är bra mat för den som precis börjar intressera sig för fast föda eller den som får tänka på vad han äter på av andra
anledningar. När distriktssjuksköterska hörde att jag gav jordärtskocka till min yngsta sken hon upp och påpekade att det var lösande för magen. "När det kommer äldre från gårdarna häromkring med trög mage frågar jag alltid om de har jordärtskockor i trädgården", sa hon.

lördag 24 december 2011

Barn är heliga

För kristna är julens budskap att Gud kommer till oss som ett litet barn. Och även som vuxen månade Jesus om barns persperspektiv. Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig ditin, eller hur det är.

Vare sig man är kristen eller ej kan bilden av det heliga Jesusbarnet tjäna som en påminnelse om att barn är heliga. För jag tror vi behöver det ibland. Man lämnar inte en helig att skrika ensam i ett rum. Man tar inte hårt i och man skakar inte den som är helig. Man ordnar det så bra man kan och följer dess minsta vink om det är hungrigt törstigt, varmt, kallt, ensamt, trött eller nyfiket. Man säger inte nej på slentrian. Man gör sitt bästa i sin mänskliga ofullkomlighet.

Vi kan hjälpas åt. Stötta nyblivna föräldrar att lita på sin förmåga att vårda sitt barn och se sitt barn som vägvisare. Låta bli att fördöma andras val och verkaa för ett barnvänligt samhälle.

Ett barnvänligt samhälle är riktigt bra även för vuxna.

fredag 23 december 2011

Sten och släktled

Jag tänker på sten.

Jag bor i en trakt där det inte är särskilt mycket sten i jorden, inte så att man kan bygga kilometervis med kallmur, som på andra håll.

Jag bor i samma trakt som många generationer före mig. Ända bak mot 1600-talet. tanken hisnar. Ju äldre jag själv blir desto mer spejsat känns det. Särskilt märkbart är det nu när bägge mina föräldrar är döda.

Min farfars mor, mina barns morfars farmor, kom från grannbyn från en släkt av fiskare och bönder. Jag har inte mycket gemensamt med de människorna, men byarna låg där de fortfarande ligger. Några av kyrkorna var sig lika. Stendösarna var gamla redan på deras tid.

Jag ser på hennes namn som är inhugget på en gravsten. Ser på alla de andra bekanta gravstenarna på bykyrkogårdarna häromkring, min farfar och farmor. Min farfars ogifta syskon. Tänker på deras livsöden. Mina föräldrars gravstenar på var sin kyrkogård, eftersom de var skilda.

Jag tänker på min mormors och morfars gravsten i Stockholm. Jag har vairt där en enda gång, för nästna 20 år sedan. Skulle jag hitta dit igen om jag försökte? Varför blir det inte av att försöka trots att jag har varit i Stockholm så många gånger de senaste åren?

Jag tänker på hur det är att bo där man har sina rötter, en länk bakåt i tiden. undrar hur det är att bo på en plats där man inte har den förankringen. Tänker på hur lite värd den förankringen är i dagens samhälle. Världen över ska man flytta till jobben. Världen över lämnar bönder och fiskare sin hembygd och blir en del i det moderna, samhället, kuggar i den globala byns maskineri. Ibland frivilligt, ibland motvilligt, ibland för att överleva. Alienationen är en omättlig människoätare.

Jag tänker på hur det skulle vara om jag hade slagit mig ner för gott på en främmande plats. Det som var så lockande när jag var 19 blir jag mer och mer likgiltig inför. När fan blir gammal blir han religiös. Och hemkär.

Men jag tänker också på stenpartier. Låga kullar med spännande formade stenar är vanliga på i böndernas trädgårdar här i trakten. En stor sten i mitten på kullens topp. Mindrer stenar runt omkring. säreget formade stenar. Särskilt är en storts sten vanlig. Den är svart - eller mörkgrå, snarare, och har liksom tvärgående räfflor. Står det inte en sån i stenpartiet kan det stå en sån i en hörna av trädgården eller som grinstolpe vid infarten till gården. Det finns en inmurad i kyrkogårdsmuren här i byn.

Jag ärvde en sån sten efter min far.

lördag 17 december 2011

Med en god buljong kan man slå världen med häpnad







Buljongtärningar är något av det mest meningslösa som finns. I tider när folk ratar margarin för smör, högprocentig mörk choklad ersätter blockchoklad och godis utan konstgjorda smakämnen och andra ämnen är en stark bubblare tycks buljongtärningarna konstigt nog ohotade i recepten.


Att buljongtärningar är så vanliga i recept är normbildande. Men ska vafra väldigt van vid matlagning för att skippa buljongtärnignarna och ersätta med hemkokt buljong. Det är buljongtärningar eller små flaskor med färdigköpt "fond" som gäller.


Det är så synd. För hemkokt buljong på kött, ben, rotsaker, salt och örter är så väldigt mycket godare.


Ta chansen och koka egen julskinka. Koka den, stek den inte i ugnen, så får du flera liter god buljong till soppor av olika slag. Alla soppor som man kan ha baconströssel på blir goda att koka på skinkspad.


Eller köp hel färsk kyckling och koka skrovet med lök, morot, selleri, persilja, svartpeppar, salt och vad du nu tycker om och har hemma. Kycklingbuljong är fantastiskt användbart i soppor, grytor och risotto.


Eller koka framdelsbitar av lamm möra. Ät dem i en gryta och spara kokspadet. Lammbuljong kan lyfta en ordinär soppa på gröna linser till oanade höjder. Det går inte att jämföra med buljorn på tärning eller pulver.


Natulrigtvis kan man också koka god buljong på räkskal, fiskskrov eller bara grönsaker. Go for it, även om inte jag har kommit så långt i mitt buljonkokande.


Om det är de vanliga buljongträrningarna med natriumglutamat eller finare buljongpulver från t ex hälsokosten spelar mindre roll, smakskillanden jämfört med hemkokt buljong är större.


Därför vill jag uppmana dig att våga nu. Ta en stor gryta (4-5 liter eller mer). Lägg i det du vill koka, häll på vatten och en del salt kanske en matsked til att börja med, smaka av för jag är inte säker. Låt det stå på spisen både länge och väl. Blir det ett grumligt skum när det kokar upp kan du skumma bort det med en hålslev. När det är klart silar du ifrån grönsakerna och det andra i ett annat stort kärl, t ex en annan gryta eller en rostfri skål. Kyl buljonbgen så fort du kan och portionsfrys det du inte använder med en gång, t ex i halvlitersburkar som det har varit gräddfil i.