onsdag 22 april 2015

Om att låta kroppen bära upp sig själv


Efter att ha läst Svenska Dagbladets artikel om att spädbarn (som jag bloggade om här) ligger för mycket på rygg fick jag många tankar och läste även på mer om ryggläge. I papperstidningen SvD finns en del material som jag inte hittar på nätet, där reportern påpekar att spädbarn inte bör sova på mage eftersom det ökar risken för plötslig spädbarnsdöd, och även nämner att sittvagnar med vinklad sits.

"Vagnar där sitsen lutar lätt bakåt kallas ergonomiska men är det inte", säger en intervjuad barnfysioterapeut. Sitter barnet på ett plant underlag sitter det med rak rygg och hen kallar det att "få nackträning på köpet". Kanske kan man hellre se upprätt position som en normal och naturlig ställning även för spädbarn och satt det inte då blir särskild "nackträning". Utan snarare att frånvaron av tillfällen att hålla upp huvudet fråntar barnet möjligheten att utveckla en normal hållning.

På nätet får jag tips om sajten Childrens MD, där barnläkaren Kathleen Berchelmann skriver om att bära barn i sjal snarare än att ha det i vagn. I slutet finns en rad vetenskapliga referenser om bärande, halvsittande och liggande Där hittar jag en artikel om barn som tillbringat mycket stor del av dagarna i bilbarnstolar och babygungor och som fått deformerad skalle - platt bakhuvud och en skallform som i profil är parallellogramformad. Artikelförfattarna slår visserligen fast att inte alla barn hade platt bakhuvud tillbringade lång tid i dessa hjälpmedel men för en mindre grupp barn fanns ändå en association. De råder föräldrar att använda dessa hjälpmedel med måtta.



 I boken "Ein Baby will getragen sein" visar Eva Kirkilionis på hur spädbarn från tidig ålder är anpassade till att sitta på vårdarens höft, vänd in mot vårdaren. Då kan barnet tidigt hjälpa till att hålla sig upp genom att grensla med sina ben om vårdarens kropp, samtidigt som hela dess kropp följer bärarens kropp. Då får barnet också hålla upp huvudet själv, och som bärare stöttar man det intuitivt. Cecilia Moen skrev om höftbärande här.

Jag tänker på att det inte verkar vara bra för kroppen att ha det för bekvämt. Att kroppen behöver bära upp sig själv. Att vi vuxna "sitter ihjäl oss" är det många som befarar - vi sitter för mycket så att stora muskelgrupper inte får den stimulans de egentligen behöver. Att stå eller sitta på huk med hela fotsulan i marken och benen dubbelvikta så att rumpan kanske befinner sig en decimeter från marken är egentligen bättre för oss. Här är ett blogginlägg om huksittande.

När mina barn var små försökte jag främja huksittande genom att inte ge dem barnmöbler utan i stället uppmuntra dem att leka på golvet. Alla var bra på att sitta på huk långt upp i åldern även om stolsittandet smög sig in mer och mer när de satt vid skrivbord med läxor hemma och på stolar även i skolan. Ändå sitter en av dem, nu fullvuxen i längd, fortfarande obehindrat på huk.

De fick ett barnmöblemang i present någonstans från. Vi ställde det intill soffbordet vid TV:n och de satt där huvudsakligen när de såg på tv. Lekte gjorde de på golvet.



Av samma anledning har jag undvikit vilfåtöljer i barnstorlek. De var födda ganska tätt, men vi skaffade aldrig någon ombonad tvillingvagn utan när tredje och sista barnet kom bar vi honom och hade de två äldre barnen i en skrinda som de själva kunde stiga i och ur efter behag. Den var dock i största laget för att ha med in i butiker. Vid sådana tillfällen fick ett barn, vanligtvis äldsta, gå, ett barn åka sittvagn och ett barn, vanligtvis yngsta, blev buret i bärsjal.


Nu har två av tre nått vuxen längd och även om det är omöjligt att avgöra om minimerandet av sittande har påverkat dem så har de bra fysik. De har aldrig haft systematisk "tummy time" för att träna nacken utan fått hålla upp huvudet i vardagen utan tanke på träning och det gick bra för oss i alla fall.

måndag 20 april 2015

För mycket ryggläge är inte bra - men att vara lyhörd är

"För lite magläge kan försena barns utveckling" lyder en dyster rubrik i dagens Svenska Dagbladet. Läser man artikeln ser man att det inte nödvändigtvis är för lite magläge som är felet, utan snarare för mycket ryggläge. Om det verkligen leder till senare motorisk utveckling är jag inte rätt person att bedöma. Men att svaret måste vara mer magläge håller jag inte med om.

Det ligger närmare till hands att ha barnet upprätt större del av dygnet - genom att hålla det i famnen, bära det på höften eller i någon sorts bärdon. Då får barn och bärare den täta fysiska kontakt som barn också behöver, med n'ära ögonkontakt, delade upplevelsers och tät kontinuerlig kommunikation. Cecilia Moen skrev fint och intiterat om bärande i ABC Nättidning, som nu finns bevarad i ett webbarkiv.

Det jag kanske vänder mig mest mot i artikeln i Svenska Dagbladet är att den implicit uppmuntrar föräldrar till att inte vara lyhörda mot sina barn. "[J]u tidigare barnet vänjer sig vid att tillbringa tid på mage desto naturligare blir det", påstår en sjukgymnast. Men det är inte naturligt för barn att ligga på mage. Snarare är det naturligt att bli buren av föräldrarna (eller ligga på mage på föräldrarnas bröstkorg förstås, men det kan man ju inte göra hela dagarna i längden). Jag hänger inte riktigt med på hur barn ska vänja sig vid något onaturligt och att det på så sätt ska bli naturligt bara sådär.

Jag tror att barn behöver kroppskontakt. Jag tror att råd som separerar föräldrar och spädbarn fysiskt och dessutom bagatelliserar föräldrars önskan om att vara lyhörda mot sitt barn slår oerhört fel.

söndag 5 april 2015

Påskrevy i Anderslöv

Piggsvinsteaterns påskshow på Rosenhagen i Anderslöv innehåller allt man förväntar sig av en lokalrevy: aktualiteter, sång, dans och skratt.
Ensemblen är en säregen sammansättning av erfarna revyveteraner och ungdomar med nyväckt teaterintresse och glödande energi. Tillsammans utgör de en sammansvetsad helhet som bjuder på två timmars fartfylld underhållning, inklusive paus.

Här möter vi Stefan Löfvén, Jan Björklund och Annie Lööf och gänget skojar om den ryske militärpraktikanten Spijonas (uttalat på skånska förstås) och ett tajt ensemblenummer om Putin on the Ritz. 



Showens svartaste nummer handlar om betygsättningen på gymnasiet där en av eleverna förklarar att hon har slutat plugga till proven eftersom hon fick E på första provet och det därför inte är lönt att anstränga sig - det kan aldrig bli mer. Eleverna tågar in i provsalen till tonerna av Carmina Burana och kvar på scenen står den vansinnigt skrattande rektorn.

Det jag möjligen kan tycka är att numren är lite för snälla. De välsjungande hembiträdena i Rutavdrag (Minna Madsen och Liv Olanders) konstaterar visserligen att lönen tar slut illa kvickt, men de nämner inget om att de fortfarande får dubbelarbeta när medelklasskvinnorna tack vare Rutavdraget slipper.


En lyckad satir är numret Försäkringskassan där man så småningom förstår att försäkringskassans personal driver med dem som ringer och skickar runt dem i fiktiva köer. Numret får mig att tänka på en gammal sketch av Magnus & Brasse. Killar i drag är alltid ett tacksamt  ämne som finner sin plats i showen i det cathcy numret Haj på daj.


Lokala kändisar finns förstås med. Före detta oppositionsrådet Catherine Persson (Ulrika Christmar Stafström) som inte blir kommunalråd utan med illa dold sårad stolthet flyttar till Södertälje och nytt jobb får ett eget anthem. Bygget av en ny tågstation i Trelleborg vävs fyndigt ihop med vinterns smash & grab-kupper i stan och löses på snyggt revymanér upp i Sweet home Chicago som fått ny text på klingande skånska (Olanders/Stafström/Madsen).


Påskrevyn spelas även i morgon annandag påsk samt fredagen den 10 april, lördagen den 11 april och söndagen den 12 april. Ta chansen att skratta och gynna lokalt kulturliv i Trelleborg!

Disclaimer: Liv Olanders är min smarta, vackra och begåvade dotter.