Mirandas hushållsskola, del 4

Skurtrasor av mjukisbyxor och gammal reklamhandduk

Återvinning har blivit trendigt

Åtminstone enligt en svartklädd, skäggprydd pr-man i Hus & Hem 4/08. Ja han säger ju inte återvinning. Nej, pr-mannen har i stället återgett en brittisk webbtidnings namn, Reduce, Reuse, Recycle. 

På svenska blir det minska, återanvänd och återvinn. Och vem vill inte stoltsera med att vara trendig? Ärligt talat, det är kanske inte en så bra idé. för trender kommer och går. Trender är förutbestämda att förr eller senare bli ute, töntigt, något som de där tio år äldre var så förtjusta i men som vi bara tycker är pinsamt.

Så låt oss lämna trendgubben och hans trendsnack därhän.

Att återanvända är ändå en bra idé och betydligt allvarligare än en trend. Det här inlägget ska handla om att återanvända textilier. Bomull är den hårdast besprutade grödan av dem alla. Textilberedning är hårt påfrestande för miljön i flera led. Kan man använda textilierna längre så för det förhoppningsvis som effekt att nyproduktionen blir mindre.

Man behöver inte vara så jättekreativ för att återanvända textilier. En symaskin underlättar förstås men återanvändnign är inte för ett litet fåtal. Här visar sjätteklassare i Kävlinge vad de har gjort av gamla jeans.

Mina egna, trea-i-syslöjd återanvända prylar är bland annat:

- VuxenT-shirt blev omlottskjorta till nyfödd.

- Mammatrikåbyxor blev mjukisbyxor till lite större barn med nyköpta muddar.

- Gamla handdukar klipptes i rutor, sicksackades och blev mjuka sköna tvättlappar.

- Två tunna handdukar syddes ihop och fick en baksida av (nyköpt) flanell till babybadlakan.

- En lång jeanskjol som fallit ur mode räckte till en hel klänning i stl 120 cl.

- Badlakan som inte dög att torka sig på längre blev skurtrasor. 

- När barnen efterhand växte ur sina byxor i collegematerial blev de sköna tvättlappar och torktrasor.

- På håliga strumpor klipptes fötterna av. Två ärmhål i det ena skaftet och Barbie fick ny top och kjol.

- Urtvättad bomullströja blev grytlappar med baksida av jeans respektive överbliven bit lakansväv.

- Jeans, skjortor och andra större plagg kan leva länge som mattrasor.

Detta med gratisprover ...

I går var vår honkatt hos veterinären och steriliserades. Efter fyra timmar hämtade jag och två av barnen hem henne. När vi fick till bilen hade alla tre händerna fulla; med kattbur med yrvaken katt, recept på smärtstillande och hemgångsråd - bl a innevistelse och tratt i 10-12 dagar, och gratisprover och gratisprover. I samma veva som vi fick pappren om katten fick vi också en kartong märkt med ett djurmatsföretags logotyp.

– Är det här reklam eller något som ni rekommenderar? frågade den luttrade mamman, förlåt, matten.

Djurskötaren gav ett diplomatiskt svar om att steriliserade honor hade lätt att lägga på hullet och att kastrerade hannar hade lätt att få problem med njurar/urin av vanlig mat, så därför skulle vi fortsättningsvis köpa kattmat i djuarffären. Med andra ord hade kliniken inte alls gått igenom evidens och gjort någon oberoende bedömning av att JUST DEN sortens foder var "det allra bästa" för vår lilla katt. Men det hade vi inte fått klarhet i om jag inte hade tänk på att fråga där mitt i allt känslosvall kring vår ynkliga nyopererade katt med huvudet i tratt där också ena framtassen fastnat.

Kartongen hade ett finurligt handtag upptill och innehöll fem saker; torrfoder, blötfoder, påsklämma med företagets logotyp i en käck slogan, doseringsbägare och ett häfte med första hjälpen-råd för hundar och katter. Användbara grejor alltihop.

Min man har läst någonstans att antalet grejor i direktreklamutskick alltid är fem, det är lagom många för att man ska känna att man har fått mycket, men inte så mycket att man tappar översikten. Innan vi spärrade direktreklamutskick roade vi oss med att räkna innehållet i de kuvert som kom. Det stämde jämt - det var en larvig "rabatt"kupong, klistermärken, skraplotter där det var högsta vinsten på allt, svarskuvert och så själva brevet.

Fem grejor var det också i den andra gratispacken vi tog med oss från veterinären - tjusiga papperspåsar med axelrem på en hylla i väntrummet till dem som har valp eller kattunge. Där var också torrfoder, blötfoder, doseringsbägare (i huset finns fem till tre katter f n) en kupong att fylla i om man ville ha deras reklam fortsättningsvis, och så den intressanta 30-sidiga broschyren Ta hand om din kattunge med ett kattmatsföretags logga på bästa plats.

Broschyren påminner inte så lite om de reklamböcker man får som nybliven förälder, med korta texter om vad man ska tänka på när man har skaffat en kattunge och vackert belysta bilder på raskatter och fotomodeller.

Tioåringen läser att kattungar ska få pälsen kammad eller borstad åtminstone en gång i veckan och fast vi försäkrar honom om att ingen av våra katter nånsin har fått pälsen borstad och mått fint ändå, jagar han kattungen över halva huset med sina borstar tills kattungen av allt att döma ger upp och låter honom hållas tills han är nöjd.

Och jag tänker på hur sårbara vi människor är, djurägare såväl som nyblivna föräldrar, inför all denna förmenta expertinformation som bara gör oss osäkra och inför en massa jobbiga rutiner som vi inte har saknat och inte bett om.

Matkapitlet liksom de flesta visar först på ett problem, för att sedan ge lösningen - som i flera fall handlar om fodret. Här ett citat från inledningen: Kattungens första år är det viktigaste. Det gäller även det första fodret. Fodret du ger din kattunge har en direkt inverkan på dess tillväxt och utveckling. Därför är det viktigt att du ser till att fodret innehåller alla nödvändiga vitaminer, mineraler och näringsämnen. (Hur ska man veta det?) Kom ihåg att diskutera utfodring med veterinären, det är din bästa informationskälla. Jaha, men vår veterinär har ju själv försäljning av just den här sortens kattmat, så hur ska vi veta att v får ett tillförlitligt svar om just våra katters behov? Tänk om ett annat märke är bättre för just vår katt? Vår hona var dessutom fantastiskt flitig med att lära sina små att jaga. Ett tag smugglade hon in halv- och heldöda möss och fåglar dagligen. En gång kom hon t o m släpandes med en hel råtta mellan tänderna. Hur passar katters naturliga bytesdjur in i beskrivningen av denna kattmat, med ord som komplett, balanserat, kvalitet, utan onödiga tillsatser (hur vet man vilka som är nödvändiga eller onödiga?) samt berikat med antioxidanter och naturligt DHA för bättre utveckling av hjärna och syn. 

DHA är en omega 3-fettsyra som är essentiell för människor. Den finns i bröstmjölk och DHA framställd ur jästa alger och svamp tillsätts åtminstone i USA i bröstmjölkersättning. Nu visar det sig att det kanske inte alls var en bra idé, läs mer här. Så vad är det för DHA i kattmaten? Hur starkt evidens finns det för den? Behöver katter DHA? Varför finns den inte med i kattmaten från början i så fall?

Senaste Amningsnytt rapporterar att WHO-kodens framtid i Sverige är osäker. Många förstår inte vad WHO-koden gör för nytta. Titta på marknadsföringen av smådjursmat! Titta på de fina fina bilderna på förpackningar för kattmjölksersättningar om hur välanpassade denna variant på komjölk är för småkissar. Är det så vi vill ha det?

Uppdateringar i hushållsskolan

... eller rapport från en stormarknad

Kokosmjölken. Jodå, det finns fortfarande "lättkokosmjölk". De innehåller mindre kokos och mer vatten, än vanlig kokosmjölk samt även stabiliseringsmedel och emulgeringsmedel.

Leve kaffegrädden! 18procent fett, förpackningen innehåller högpastöriserad grädde. Bara! Så kallad matlagningsgrädde med ungefär samma fetthalt innehåller också tillsatsmedel. I går sålde de ut 3 dl kaffegrädde för en krona i min butik. Mums i såser, grytor och gratänger.

"Etnisk mat." Hittade en karta över butikens olika gångar och hyllor när jag letade efter mango chutney. Den fanns inte på grönsakskonserver och inte bland den "etniska maten" utan i ett annat hörn, långt borta från de två. Ankrar skeppet till kundvagn och går dit. Vad hittar jag där om inte en hylla med etnisk mat? Halvfabrikat med texmex, thaimat och indiskt. Tyvärr såg jag inte ens den hyllan på butikens karta, men jag undrar vad de kallar den. Turistmat? Semesterortsmat?

På hyllan för etnisk mat fanns mat från Polen, Balkan och Mellanöstern. Somligt är visst mer etniskt än annat ... Och var hamnar Bollnäsfilen som jag köpte på den etniska kartan?

Hur man hittar samma vara för halva priset i samma butik. På "Etnisk mat" hyllan! Det är sant! Lite större förpackningar med bönor, linser och bulgur än de välkända svenska märken men exakt samma produkt!

Vår guldgruva. Hö! Vi slog vägkanterna längs vår infartsväg och tog tillvara höet till barnens kaniner. Det blev väl en kubikmeter packat hö, barnen har provlegat vår lilla stack. Butikspriset för luftigt packat hö är 2:19 per liter. Vad sugen man blir på att lägga in tussar med hö i plastpåsar och kränga en del. Kaninerna lär inte äta upp allt.

Myten om bra mammor och snälla barn

Under späd- och småbarnstiden är det vanligt att känna sig bedömd och prata om sig själv (och kanske andra) i termer som "då kände jag mig som en bra/dålig mamma..." *

Bra mammor får snälla bebisar, en snäll bebis måste ju ha en bra mamma. Och omvänt, en bebis som är besvärlig är ju också ett resultat av moderskapet och måste ju ha en dålig mamma. Enligt den logiken är man en dålig mamma om ens barn vaknar ofta på nätterna, ammar ofta, är krävande osv. Beteenden som i själva verket är helt normala.

Ett sätt kvinnor tar till för att få sina barn att bli snälla, eller åtminstone snällare, är att sluta amma dem så att de äter mer sällan. Det kan få effekten att barnet blir snällt, eller åtminstone snällare. Men mammorna är fortfarande "dåliga" eftersom alla vet att "bra mammor" ammar under det första halvåret och "dåliga mammor" ger flaska. Det går med andra ord inte att bli "en bra mamma" enligt detta synsätt, annat än för en mycket liten skara kvinnor. Man kan ha "en snäll bebis" som flaskmatas och därmed vara en "dålig mamma" eller man kan ha "en besvärlig bebis" som ammas eftersom normalt spädbarnsbeteende inte är socialt accepterat - och därmed också vara en "dålig mamma".

Ett vanligt råd till ammande mammor vid allehanda frågeställningar är att glesa ut på amningarna, bara erbjuda bröstet när barnet är tillräckligt hungrigt, när det har gått en viss tid sedan förra amningen eller på vissa signaler, när "inget annat hjälper". Pratar man med mammor säger de saker som "jag vet att jag inte ska amma mitt barn till sömns, sova med mitt barn, amma stup i kvarten" etc. De säger det med en skuldmedveten ton, det är som om de bekänner något hemskt och förväntar sig bestraffning. Sorgligt nog får de ofta också bestraffningar i form av negativa kommentarer och blir bemötta med ogillande, inte bara från sin omgivning utan också från vården. Dessa mammor frågar också saker som "Hur ofta ska jag amma honom nu?" för att få reda på hur de ska göra för att det ska bli "rätt" och för att de ska kunna vara "bra mammor".

Både som vårdpersonal och privatperson kan det hjälpa att fundera över om de råd vi ger underblåser de kulturella - ofta orimliga - förväntningarna på "snälla barn" eftersom råden många gånger kan göra livet svårare för mamman genom att sänka hennes självförtroende eller bädda för misslyckande.

Tänk om barnkunskapen i nian, vårdutbildningar, föräldrautbildningar på MVC och BVC, böcker och tidningar kunde acceptera och föra ut kunskap om normalt spädbarnsbeteende - dvs att vakna till flera gånger per natt, att vilja amma ofta, en gång i timmen eller mer, att vilja ha kroppskontakt osv. Så att vi kommer ifrån den osynliga norm som stämplar oss mammor som otillräckliga, hur vi än gör. 

*Hittills har det mest varit kvinnor som uttryckt sig så, men kanske spiller det också över på de män som bevistar bvc:s föräldragrupper, öppna förskolor och föräldrafora på nätet. Man kan förstås också hoppas, om män generellt sett har en mer icke-dömande inställning till sitt föräldraskap, att det ska spilla över på kvinnorna.

Tack till Karleen Gribble som stora delar av texten ursprungligen kommer ifrån och som ger en föreläsning vid namn "The Mythical Good Mother" hemma i Australien.

Mirandas hushållsskola del 3

Varför städar du?

1989 kom den så kallade hygienhypotesen och under 1990-talet smög den sig in i folks medvetande. Hygienhypotesen går ut på att överdrivet städande bidrar till ökad förekomst av allergier. Att bo i större familjer och på bondgårdar med djur minskar risken för allergi.

Det kanske inte alls är bra för hälsan att ha det skinande blankt och nystädat hela tiden? Och vilka ämnen utsätter man sig för i rengöringsmedel?

För några år sedan poppade det upp rengöringsmedel som påstods vara "antibakteriella". Reklamen för dem spelade på människors bacillskräck - med dessa diskmedel, tvättsvampar och trosskydd skulle man känna sig säkrare och tryggare. En lång rad svenska myndigheter gick ut och dementerade behovet av antibakteriella produkter, som dessutom visade sig går igenom reningsverken och döda vattenlevande organismer i havet. Läs mer här.

Nu visar det sig f ö också att antibakteriella munvatten kan störa bakteriefloran i magen i en ny doktorsavhandling.

Sen kom en mycket uppmärksammad undersökning från ett multinationellt företag i rengöringsmedelsbranschen om hur dåliga svenska ungdomar var på att städa, som bland annat Sydsvenskan skrev om. De publicerade också en låååång artikel om hur man städar. De svarar dock inte på frågan varför man ska städa och tar inte upp hygienhypotesen.

De senaste åren har frågan om städning snarare handlat om vem som ska städa än varför och hur mycket det ska städas. Arbetsföra ska använda en del av sin arbetstid och i förlängningen sin lön till att avlöna någon för att städa deras hem. Det verkar vara ett av regeringens viktigaste mål att de som förvärvsarbetar ska anlita städhjälp snarare än städa själva, och denna verksamhet underlättas och subventioneras av staten.

Ett annat sätt att få lika mycket pengar över till annat är att gå ner i arbetstid med lika många timmar som man tänkt betala städning för.

Och göra något man tycker om i stället.

Vad blir dyrare i midsommarfirandet?

Från TT kommer en artikel om de stigande matpriserna som fått den sökta vinkeln att midsommarmaten blivit dyrare. Sökt eftersom just midsommarmaten inte svider särskilt i plånboken. Sillen är bland det som ökat minst i pris och potatisen gått ner i pris sen föra året! TT gör ett stort nummer av att knäckebrödet har gått upp. Vad innebär då 12 % ökning på priset på knäckebröd? För det knäckebröd vår familj köper innebär det en prisökning med 5 öre per smörgås, från 45 öre till 50 öre.

Om vi spånar vidare, vad är det som kostar i midsommarfirandet? Spriten kanske. För att framställa 1 liter sprit går det åt 1 kg spannmål. Råvarupriset har gått upp med en krona per kilo.

Att ta sig till det där stället man alltid brukar fira midsommar på? Nån som vill hjälpa med med research för hur mycket bensinpriset har ökat sen förra året?

Samtidigt hyllas i många media shopping. Det är helt socialt accepterat att handla prylar man inte behöver. Tidningen Hus & Hem konstaterar att numera är inredning färskvara. Den tid är förbi då man skaffade sig ett bohag (t o m själva ordet har fallit ur bruk) när man var ung som skulle räcka en livstid. Tidningen konstaterar att vi lägger allt mer pengar på oss själva och vår bostad. Förra året köpte svenskarna inredning och möbler för 67 miljoner, en ökning på 11 procent från året innan. 7500 kronor lade varje svensk på inredning och möbler under 2007. 

30 000 kr för en familj med två vuxna och två barn. För familjen blir ökningen i kronor från året innan 2 970 kr eller 8 kr per dag.

Det blir många knäckemackor det.

Småbarnsamning är normalt

Nu börjar amning av småbarn sakta blir vanligare i  media.

Allt om barn rewritar Daily Mails välskrivna artikel om Stella Onions, som ammar sin fyraåring och femåring. En mer tillåtande hållning till småbarnsamning i media gör också att allt fler vågar uttrycka sin längtan efter att amma längre än den trånga svenska amningsnormen medger. För varför sluta med en fungerande amning som båda trivs med, bara för att barnet uppnår en viss ålder? När man kan ha både glädje och praktisk nytta av att fortsätta?

Fortsätter man med amning efter ettårsdagen och efter tvåårsdagen så fortsätter amning att vara ett enkelt sätt att vara tillsammans, att återförenas efter dagis, bli sams, skapa lugn, trösta, ge hjälp att somna (och själv få en avkopplande stund för läsning eller kontemplation). Man har alltid reservproviant med sig. I stället för att erbjuda onyttigheter som glass och läsk som stressar kroppen när barnet är sjukt har man alltid amningen, med söt, god mjölk fylld med ämnen som påskyndar tillfrisknandet.

Ett vanligt argument är att amningen inte "behövs" längre. Men i vår del av världen "behöver" i regel barn inte amningen för att överleva. Om man accepterar att småbarn får glass och läsk, varför inte acceptera amningen? Barn själv jämför gärna smaken på mjölken med smaker de tycker om - glass, godis och choklad.

Barns andra levnadsår är ofta "det jobbiga året". Då börjar de röra sig bort från mamma och pappa i allt vidare cirklar och de flesta börjar på dagis. Anknytningen till föräldrarna sätts på svåra prov. Här kan amningen vara till hjälp - i tillägg till en varm famn och allt det andra har barnet också amningen som ett sätt att tanka närhet för att fortsätta utforska.

Större barn blir förr eller senare medvetna om att de är ovanliga bland sina jämnåriga. en fyraårig pojke visste att hans kompis inte ammade och det var väl sin sak, men att kompisens lillasyster inte heller gjorde det - det var konstigt. När samme pojke var i treårsåldern berättade han för sin mamma att hans dagisfröken sagt att det bara var bebisar som ammade.

- Mamma du måste säga till henne att det är fel!

Mammor som ammar "för sin egen skull" är en myt, kanske sprungen ur ett patriarkalt mindervärdeskomplex. Amning har inte något med sex att göra. Att amma i 2-8 år är fullständigt normalt och inget man ska behöva hållas i garderoben med. Kom ut, alla mammor och barn!

Mirandas* hushållsskola del 2

Råvaror regerar!

Ett smart sätt att hushålla är att laga mat från råvaror och inte får pulverpåsar eller frysförpackningar. Köper man råvaror har man bättre kontroll över vad som till syvende och sidst hanar i magen. I boken Den hemlige kocken räknar Mats-Eric Nilsson upp en massa ämnen som tillsätts i vår mat för att kunna snåla in både på råvaror och beredning. Hade det varit tillräckligt med bär i fruktyoughurten hade man inte behövt tillsätta aromämnen. Hade man bara bakat av mjöl av bra kvalité hade man inte behövt tillsätta mjölbehandlingsmedel och många av oss hade kanske mått bättre om vi hade levt i en värld fri från natriumglutamat, a.k.a. E621. Ska man bara hålla reda på ett enda E-nummer råder Nilsson en att hålla reda på det. 

Så ut med marsankrämen, marängerna den färdiga nyponsoppan eller -pulvret och buljongtärningarna! Ingen av dem är svår att göra av vanliga råvaror. Gissa vilken som blir godast?

Hemlagad vaniljkräm

Grymt god, kan ätas som lördagsgodis. Tar man bara 2 äggulor och 2 tsk maizena blir det vaniljsås.

2 dl vispgrädde

0,5 vaniljstång

0,5 dl socker

3 äggulor

3 tsk = 1 msk maizena

Klipp upp vaniljstången och lägg i en kastrull tillsammans med grädden. Koka upp så att vaniljkornen kommer ut, och låt svalna, t ex i vattenbad. Skrapa ut vaniljkornen ur stången och fundera över vad vanilj luktar innan man tillsätter socker. Häst???

Tillsätt övriga ingredienser och hetta försiktigt upp under omröring/vispning. Vaniljkrämen ska bli tjock men inte koka för då skär den sig. Sen är det bara att använda den. Ska du ha den som tårtfyllning får den förstås svalna först.

Maränger

Man får äggvitor över när man gör vaniljkräm. Använd dem till hemmagjorda maränger och skippa en köpe-produkt av socker, skummjölkspulver och en rad andra suspekta ingredienser, men inte ägg!

3 äggvitor

2,25 dl siktat florsocker

Täck en plåt med bakplåtspapper. Se till att äggvitorna inte innehåller något fragment äggula, och att bakskål och (el)visp är rena. Vispa äggvitorna till mycket hårt skum, så att skålen går att vända upp och ner.  Mata i sockret lite i taget medan du fortsätter vispa.  När allt sockret gått åt och smeten är tjock och blank klickar du ut den på bakplåtspappret. Grädda i 100-125° varm ugn i 40-45 minuter eller tills de känns torra.

Nyponsoppa

När jag såg hur enkelt det var att göra nyponsoppa av nyponpulver insåg jag vilken bluff pulverpåsarna är!

6 dl kallt vatten

0,5 dl nyponskalsmjöl (finns på hälsokosten)

1 msk potatismjöl

2-3 msk socker

Häll vattnet i en kastrull. blanda alla torrvarorna och vispa i vattnet. Koka upp under omröring. Klart.

Kycklingbuljong

Buljong är ett smart sätt att göra slut på morötter som börjar torka och skrumpna och lök som börjar gro. 

1 kycklingskrov i bitar, rått eller från stekt kyckling

vatten

salt

grönsaker och rotfrukter efter smak, välj t ex bland följande:  

lök

purjolök

morot

stjälkselleri

rotselleri

vitlök

några svartpepparkorn

1 chilifrukt

persilja, särskilt stjälkarna

m fl örtkryddor om det finns

Lägg kycklingskrovet i en stor gryta och täck med vatten. Salta. Lägg i grönsaker i bitar samt kryddo. Salta. Låt det koka någon timme eller så. Sila av. Dags att göra soppa eller så an du frysa in buljongen och känna dig nöjd över att frigöra dig från buljongtärningsberoendet.

* Jag funderade på att döpa om den till Ossians hushållsskola i jämställdhetens namn men struntar i det.

Mirandas hushållsskola, del 1

Att handla mat

Var inte hungrig när du handlar mat. Då ökar risken för impulsköp.

Gå alltid till samma affär när du hittat en du trivs med. Att veta var man hittar det man behöver spar tid.

Kundkort som man drar när man kommer in i affären och system med självscanning finns till av flera olika anledningar.

a. att knyta kunderna närmare till just ens egen kedja genom att ge små belöningar.

b. spara in på personal och därmed pengar.

c. att lära sig mer om kundernas beteende. Drar man sitt kort när man kommer in i affären och sen när man går genom kassan så berättar man exakt hur länge man har varit därinne. Använder man sig av självscanning lämnar man elektroniska spår efter sig över allt där man stannar och scannar något. Handlaren får veta exakt vilken väg du har gått i affären, och hur länge du har stannat på respektive ställe. Detta är information som handlaren/kedjan använder sig av för att kolla kundflödet genom butiken. Avsikten med detta är sannolikt att på sikt kunna sälja mer, genom att t ex arrangera skyltningen av varor på mest attraktiva sätt. Vill du inte att storebror ska följa din väg genom butiken så slopa kundkortet, eller använd det bara vid utgången för att få del av din rättmätiga rabatt på inköpet.

Om du ska handla i en affär du inte är van vid, gå längs med väggarna och undvik mittgångarna. Detta suveräna tips gav Johanna Westman i en tidning och jag har testat, det funkar. Längs vägarna finns råvarorna. Längs mittgången finns extraerbjudandena som affären hoppas jag ska implushandla och det är där de bygger upp torn av grejor på "oväntade" ställen.

Apropå impulsköp, så om du ser något som du har lust på som du inte hade planerat  att köpa titta på det en stund, väg det eventuellt i handen och fråga dig själv: Behöver jag verkligen den här? 

Se upp för produkter med "mervärde". Kokosmjölk light är inget annat än kokosmjölk som spätts ut med vatten. Den kan mycket väl kosta lika mycket eller mer än burken som inte är "light". En branschrepresentant förklarade på P1 konsument för något år sedan att den utspädda kokosmjölken representerade ett mervärde för konsumenten. Jag vet inte om det förhåller sig så fortfarande, så kolla nästa gång du är i affären! Av samma anledning , mervärdet, kan osten (som inbland inte ens är ost) som rivits och lagts i påsar ha högre kilopris än hela ostbitar. Konsumenten hjälper inte affären eller mejeriet att bli av med överflödig ost utan köper ett "mervärde" genom att slippa riva osten själv.

Läs innehållsdeklarationen! Ta med glasögon, förstoringsglas eller barn med skarpa ögon, om det behövs. Men två varor som ser likadana ut utanpå kan rymma väldigt olika mängd av olika tillsatsämnen.

Lycka till!

Måste man lida pin?

I feel pretty

Oh so pretty

I feel pretty and witty and bright

and I pity any girl who isn't me tonight

I fredags var det min dotters sång. Det var skolavslutning i femte klass och hon var vacker som en dröm i sommarklänning och lockat hår. 

- Jag tycker jag är jättefin sa snart-12-åringen spontant, ännu med barnets självklara syn.

Men i mitt hjärta blandades stoltheten och glädjen över hennes glädje med bävan inför vad som komma skall. Samma morgon hade jag för första gången visat henne hur man rakar sig under armarna och därmed invigt henne i kvinnors pyssel med sina kroppar, pysslet som säger: Din kropp duger inte som den är. Du måste ändra på den.

Jag såg framför mig alla de ting och företeelser som de flesta kvinnor i vår del av världen omger sig med för att förbättra och förändra kroppen - behåar, smink, spetsiga högklackade skor, kanske också hårvax eller epilatorer som drar ut alla hårstrån i sin väg och så kallade skönhetsoperationer. Vill man vara fin får man lida pin är en sanning idag likaväl som på mormors tid.

Jag går inte fri själv, jag sminkar mig iblnad och klämmer emellanåt in fötterna i trånga skor. Det känns som om jag sviker min dotter och hennes självklara tro på sig själv. Jag grips av en flyktimpuls: Vi drar, till någonstans där det inte finns kvällstidningar, internet eller speglar.  Där hon får fortsätta vara så strålande fin som hon är och slipper dras ner i ett kritiskt självgranskande och nervärderande av olika kroppsdelar.

Vi här i väst tycker att här är vi kvinnor fria. Vi sätter oss i motsats till kvinnor i andra länder och tider, som vi tycker är/var ofria. Det är dags att nyansera den bilden och idka lite självkritik. Det blir för övrigt inte ett dugg bättre av att männen nu också börjar dras med i skönhets-hetsen.

Mot legalisering av surrogatmödraskap

Surrogatmamma ger just nu 18 000 sökträffar. Alla de översta 20-30 har vuxenperspektiv och verkar vara neutrala eller positiva till detta sätt att skaffa barn.

I slutet på maj var det ett inslag på P1 om ett barnlängtande bögpar vars blivande barn bars av  en kvinna i Indien. Därpå följde en debatt mellan en kristdemokrat som var emot surrogatmödraskap och en folkpartist som var för.

Debatten var konstig eftersom bägge sidor hade konstiga argument. Kristdemokraten kunde inte låta bli att smyga in propaganda för den heterosexuella familjen och försvagade därmed argumentationen mot surrogatmödraskap i sig. Hon upprepade visserligen Barn har rätt till föräldrar, föräldrar har inte rätt till barn flera gånger, men kunde inte utveckla det. Folkpartisten tyckte inte nödvändigtvis att surrogatmödraskap var bra (hon sa det i alla fall inte rakt ut som jag minns det) utan argumenterade Eftersom det redan finns är det lika bra att vi legaliserar det. För att skydda barnen. Det kan väl inte vara omöjligt att skydda barnen som väl föds utan att tillåta  surrogatmödraskap. Sverige har ju faktiskt förbundit sig att alltid sätta barnens bästa i första rummet, det är vad Barnkonventionen går ut på. Så det borde inte vara några problem. Kanske ingen av politikerna inte i första hand tänkte på barnens bästa utan på att bekräfta sig själva inför sina väljare. 

De bägge blivande papporna såg förstås inga betänkligheter i sitt handlande. Inte utnyttjade de en indiska kvinnans fattigdom, o nej, hon såg ut som vilken västerländska medelklasskvinna som helst. Det var dags att döda myten om det heliga moderskapet (men hyllade reservationslöst kärnfamiljen, låt vara homosexuell men ändå) och för övrigt var den ene blivande pappan själv adopterad till Sverige från ett u-land och jag minns inte riktigt vad han drog för slutsats av det.

Nu ska jag berätta vad jag tycker.

Moderskapet är inte heligt. Heterofamiljen med mamma-pappa-barn är inte nödvändig på något vis.

Men jag kan sakna en syn på små barn som heliga ibland.

Det blivande barnet lär känna sin mammas rörelser, hennes röst och hennes vanor redan inifrån livmodern. Det påverkas av hur hon mår. Självklart påverkas mamman också av barnet, noterar hur det rör sig eller om det är stilla. Barn och mamma delar en erfarenhet som är unik för just dem.

Att ta barnet bort från mamman och lägga det i armarna på två för barnet fullständigt främmande människor innebär en separation. Jag kan inte tänka annat än att det skapar förvirring och kostar energi för barnet. Man nekar också barnet den biologiska mammans bröstmjölk vilket också bidrar till en tuffare start i livet.

Jag kan också tycka att det är otroligt naivt av de blivande föräldrarna att tro att den indiska kvinnan bär deras barn "som vilket jobb som helst". Någon i p1-inslaget, kanske reportern, jämförde med organdonation. Mina egna tankar går till prostitution. Det känns läbbigt att man kan köpa tillgång till en kropp på detta sätt. Även om man går in i det med öppna ögon så är det svårt att föreställa sig hur det känns att behöva lämna ifrån sig barnet när det väl är dags.

Även adoptivbarn har genomgått detta - ja. Men ingen har arrangerat deras tillkomst. De kommer ändå. Jag vet att det är drygt att ha tre egna barn som tillkommit på enklast och skönast möjliga sätt och ha synpunkter på andras barnlängtan. Mitt alibi är att jag hade valt adoption direkt om barn p g a sex inte hade funkat. 

Det finns en scen i Life of Brian där en (manlig) medlem i Judiska folkfronten förklarar att han vill heta Loretta, bli kvinna och föda barn. När han nu inte kan föda barn enas gruppen om att kämpa för hans RÄTT att föda barn. Nu är vi där.

Kroppsdelen det hyschas om

De flesta människor har någorlunda hum om hur kroppen fungerar. I barnfaktaböcker, teveprogram och biologin i skolan berättas hur blodomlopp, matspjälkningssystem, nervsystem, sinnes- och könsorgan fungerar. Barnen har en faktabok med halvgenomskinliga sidor där lager efter lager i en mans kropp visas.

Men om en kroppsfunktion råder kompakt tystnad. Bröstens förmåga att bilda mjölk.

Varför berättar ingen om det?

Varför får vi inget veta?

Nyförlösta mammor tror att det bara är att lägga barnet till bröstet så sköter naturen resten. Inte ens experterna på människokroppen, läkarna, vet alltid hur amning fungerar när de för första gången möter sina egna barn.

Under intensiva dagar, med oregelbunden sömn, jättebindor och intensiv samvaro med barnet, ska kvinnor dessutom på nolltid inhämta kunskap om hur brösten fungerar, om barnets tag vid bröstet, utdrivningsreflex och råmjölk. Ta igen det som ignorerats tidigare. För de flesta går det ändå rättså bra, men allt fler drabbas av att amningen aldrig riktigt kommer igång, vilket ofta leder till besvikelse, frustration, ilska och sorg.

Bröstens funktion tystas ner. Amning är privat, det får man klara hemma, av sig själv. För vi har ju fullgoda ersättningar.

Jag kommer att tänka på min salig farmor, som relativt ung fick alla tänderna utdragna, eftersom det fanns så bra proteser. Farmor berättade för min mor om hur förödmjukad hon kände sig i bilen hem från tandläkaren, när det var tomt i munnen. Min far har berättat om hur farfar knöt näven i byxfickan och bra gärna ville ge tandläkaren ett kok stryk.

Tandläkaren tyckte kanske att han gjorde farmor en tjänst. Det är ju så praktiskt med lösgommar jämfört med att hålla på och laga och laga (fast i så dåligt skick var inte hennes tänder, intygar mina föräldrar).

Det är ju så praktiskt med ersättning på flaska där man slipper hålla på att mickla med barnets tag, sår och infektioner, antibiotika och svamp och elände. Dessutom ser man hur mycket barnet får i sig. Barnet sväljer  och sväljer, och somnar sen, mätt som en sten.

Den som sätter flaskan i handen på mamman, tycker säkert att hon löser ett problem. Hon behöver inte möta mammans förödmjukelse, dras med hennes sorg. För sorgen stannar kvar, i resten av livet många gånger. Jag hade ingen mjölk/min mjölk var för tunn/mitt barn ville hellre ha nappflaska, är erfarenheter som för det allra allra mesta grundats på okunskap om hur amning och mjölkbildning fungerar.

Många gånger får mammor dessutom helt på egen hand i desperation leta efter sätt att mata sina barn, eftersom amningen bara inte fungerar. 

Jag tror inte att en lektion om brösten på biologilektionen i nian, en fråga på ett prov eller en elev per klass som skriver ett specialarbete om amning löser hela problemet. Men kanske en del av det. Det är dags att sluta ha mannen som enda norm inom fysiologin. En konsekvens av detta är att erkänna bröstens ursprungliga funktion, att ge di, och att ge oss kvinnor rätt till kunskap om hur brösten fungerar - långt innan vi ska börja praktisera amning själva.

Konsten att hushålla

Utanför konsum stöter jag ihop med farmorn till två av barnens kompisar. Barnen föräldrar är bortresta, och pigga, glada farmor passar barn och hus. Hon har förberett sig eftersom hon inte är van vid ugnen i sonens och svärdotterns hus, och till mig säger hon:

- Det är svårt att hushålla i någon annans hus.

Att hushålla.

Det ger mig något att tänka på.

Överdriver jag om jag påstår att det är ett ord och en konst på utdöende? 

Kanske är det överflödig kunskap att hushålla i vårt IT-samhälle, där konsumtionsvaror bara är ett tryck på "bekräfta"-knappen bort? Kanske är konsten att hushålla lika museimässig som konsten att knyppla eller slipa en lie? En vän skojar om det moderna köket, med mikro och espressobryggare och just inte så mycket mer eftersom det aldrig lagas mat, bakas eller konserveras där.

Vad betyder hushålla egentligen? Googles första träff anger spara som synonym. andra träffen är en finlandssvesk språksida, tredje träffen en text från Europaparlamentet om att hushålla med resurserna. Lite längre ner träffar om att förskolebarnen ska lära sig att hushålla med jordens resurser och tonåringar med barnbidraget. Är det ett utslag av vuxenvärdlens dåliga samvete att barn ska lära sig sånt vi själva inte orkar leva upp till? 

Hushålla är hur som helst starkt kopplat till sparsamhet, vilket också bekräftas i synonymordboken Ord för ord som anger slösa som motsats till hushålla. Likväl tror jag inte det var det farmorn menade. Hon menade att sköta ett hushåll, det handlade om att ha råvaror hemma och laga mat av det som fanns eller skaffa det som fattades.

Så som hon använde ordet ligger det närmare NE:s beskrivning av hushållsvetenskap, hushållens produktion och konsumtion av varor och tjänster, hushållens användning av resurser, tid, kunskap och pengar samt hushållens attityder och beteenden.

För mig är hushålla bland annat att "få det att gå jämnt ut", att man slipper kasta mat man köpt men inte kommit sig för att använda. Att man en tydlig plan för vad man konsumerar i familjen, att man slipper stå villrådig inför en tom kyl med griniga barn med blodsockret i botten kring fotknölarna (vilket har hänt alltför ofta). Slippa tvingas äta snabbmat eller halvfabrikat p g a min egen dåliga planering (efter 12 år som mamma är jag utled på korv och makaroner).

Hushåll är också att ta vara på. Att jag lyckades sy skurtrasor av uttjänta badlakan och är löjligt stolt över det visar med generande tydlighet hur ovan jag är vid att hushålla. Det är ju så lätt och billigt att köpa skurtrasor i affären och slänga badlakanen.

Hushållningskonsten känns viktigt för mig och det är ett utslag av UFO-känsla jag skriver detta inlägg, det känns som om det inte är så viktigt för så många och kanske är det här ett rop på bekräftelse. Skadeglädjen lurar runt hörnet, fram till nu eller nyligen var matpriserna all time low i förhållade till disponibel inkomst, och för de allra flesta i Sverige har det funnits utrymme för hämtpizza när lusten att hushålla har trutit. Men nu rakar livsmedelspriserna i höjden och kanske kanske få vi se en renässans för intresset för hushållning.

Det ska bli spännande.

Amningsskeptikerna!

Rensade i tidningshyllan och hittade Sydsvenskan från den 22 maj. Där var en artikel av Eskil Fagerström om klimatskeptikerna.

Så här säger en konsult som Naturvårdsverket anlitat, i artikeln:

Att försöka hitta bättre sätt att informera m klimatfrågor kan tyckas okontroversiellt. Men det är just den här sortens kampanjer från överheten som retar gallfeber på klimatskeptikerna (eller klimatförnekarna, som vissa kallar dem).

Hm, jag tycker mig se paralleller till en debatt jag följt på mera nära håll ...

Fortsättningen förstärker likheten:

I dag råder det en stor samsyn i klimatfrågan bland forskare, politiker och journalister. De slutsatser som dragits av forskarna i FN:s klimatpanel IPCC har kommit att utgöra rättesnöre: temperaturen på jorden stiger, koldioxiden är boven.

Byt ut ordet klimatfrågan mot amningsfrågan, FN:s klimatpanel IPCC mot WHO och satsen efter kolonet till: Helamning i sex månader och delvis amning i [ett till] två år eller längre är avgörande för barn och mödrars hälsa.

Läs sen fortsättningen i Fagerströms text:

Hela Gallien är med andra ord ockuperat av romarna. Utom då en liten, liten by. I den bor en skara ettriga bloggare, insändarskribenter (byts ut mot krönikörer) och aparta akademiker - gänget som hävdar att koldioxiden betyder noll för klimatet och att temperaturen på jorden sjunker. Och blixtsnabbt slår ner på varenda tveksamhet i den komplexa klimatfrågan.

En sådan tveksamhet var en liten, illa gjord studie som skulle visa att schemalagd amning, i studien kallat traditionell amning - gjorde att barn växte snabbare än de som ammades fritt. Amningsforskare gjorde snabbt småsmulor av studien, den handlade om 63 kvinnor som besökt en och samma brittiska BVC. 32 av mammorna uppmanades att amma fritt och de resterande 31 skulle amma var tredje timme dagtid, tio minuter på varje sida. Nattetid fick de också amma fritt. 

Hugo Lagercrantz säger att han är för amning, men tvekar inte att slå undan självförtroendet för nyblivna mammor och ger studien sitt stöd i Dagens Medicin.

I själva verket menar många forskare att studien inte säger någonting om någonting. den pågick under fyra år. De 32 mammorna i den första gruppen tillfrågades i efterhand om sin amning, dvs retrospektivt. De fick redovisa vad de kom ihåg på elva punkter, och hur de hade ammat på höger respektive vänster bröst. De kom in i studien efter amningsperioden. Därefter kom de 31 mammorna in i studien. De fick från början veta att de ingick i en studie, dvs prospektivt. Även BVC-sjuksköterskan visste förstås vilka mammor som hörde till vilken grupp, vilket kan ha påverkat resultatet. Under tiden studien pågick ändrades också den brittiska policybn om amning och sjukhuset där kvinnorna födde blev amningsvänligt enligt Unicefs och WHO:s tio steg. Där fick kvinnorna i schemagruppen höra att de skulle amma på barnets signaler vilket också kan ha påverkat resultatet.

Nå, åter till Sydsvenskan. En forskare liknar klimatskepticismen med teorin om intelligent design, men av det lilla jag vet om intelligent design tycker jag jämförelsen haltar, eftersom den jämför vetenskap med tro.

- Klimatförnekarna har skickligt iklätt sig rollen som förtryckta sanningssägare i kamp mot en stor konspiration. Varje kampanj för att upplysa oss om klimathotet ger dem bara mer vatten på sin kvarn. 

Och här någonstans upphör likheten med amningsdebatten. Citatet går att applicera på amningsskeptikerna också, men tankarna drar iväg: Varför blev det så? Varför upplever vissa amningshets? De flesta amningsskeptiker i Sverige har ett personligt sorgligt förhållande till amning - av att de (eller deras partners) inte ha blivit sedda, inte tagna på allvar. Många har upplevt sig tvingade att fortsätta amma under fruktansvärda smärtor, utan att få hjälp vare sig med amningsteknik eller amningsavslut. Andra har upplevt sig ratade - att barnet inte har velat dia. Och inte fått hjälp de heller. Många går vidare i livet med den fasta övertygelsen att de inte kan amma, och/eller att amning per definition är något hemskt, som överheten hänsynslöst  tvingar på dem. Det är deras berättelse.

Den stora utmaningen är kanske inte amningsskeptikerna , utan den tysta massan. De som tycker amning är "bra", som tror att det är något som fungerar av sig själv bara man vill tillräckligt starkt.

Klimathotet blir kanske inte mest skadat av klimatskeptikerna, utan av alla oss som har så himla svårt att skära ner på bilåkandet.