2008 års lista över läbbiga matupplevelser

Får väl göra en bottenlista också över matrelaterade händelser.

1. Skandalen med melaminförgiftad mjölk i Kina. Det brukar vara lite småkul att skriva listor. Men att behöva sätta denna händelse överst på en lista, med flera döda barn och  otaliga skadade efter vad jag förstår för livet då kan man sannerligen hålla sig för skratt.

EDIT: Enligt nyhetsbyrån Reuters har Kina höjt antalet barn som dött till följd av att de druckit melaminförgiftad bröstmjölksersättning från 4 till 6. Ofattbara 294 000 barn insjuknade, vilket är betydligt mer än de siffror på 50-60 000 som vi hörde medan skandalen fortfarande fick stor uppmärksamhet i media.

2. Ål. Besökte min lokala fiskaffär för att köpa julsill. Bland alla de andra läckerheterna låg ett stort knippe rökta ålar som såldes till det facila priset av 295 kronor kilot om jag minns rätt. Ålen är akut utrotningshotad och det är vansinne att den fortfarande fiskas, säljs och äts.

3. Skandalen med ompackade charkprodukter. Inte var det en isolerad företeelse inte. På diskussionsfora har jag sett f d anställda inom handeln vittna om att ompackning, ny datummärkning, marinering av köttbitar som höll på att bli för gamla m m var rena vardagsmaten. Uppenbarligen har folk inte blivit sjuka av "gammalt" kött och jag tycker det är bättre att det säljs än att det slängs om det är ätlig. Men då ska de inte ljuga om det. Lite mer varsamhet om råvarorna kunde man också önska.

4. Långa transporter. Trots att jag lever mitt i ett "madarige" är det lätt att få tag på baslivsmedel som färdats långt. Kyckling från Thailand, äpplen från södra hemisfären mitt i äppelskördtider och mjölkprodukter från Finland till exempel. Det är så pk att man själv ska få välja hur man ska "konsumera", från vilken skola barnen ska gå i över elbolag, bredbandsabbonnemang och ända in i kyldisken med yoghurtarna till söndagsfrukosten men på något sätt undrar jago m de verkligt viktiga valen i livet slarvas förbi för att man har fullt upp med detaljerna. Vore det verkligen en så hemsk värld att leva i om det bara fanns lokalproducerade yoghurtar i handeln? Så att man slapp av misstag få hem en som åkt över hela Norden eller längre?

5. Maten på institutioner. Camillas matuppror belyste frågan om industrimat inom skola. vård och omsorg. Trots en debatt om matkvalité verkar maten om möjligt snarast försämras för barn, gamla och sjuka som kanske mest behöver näringsrik närlagad mat.

Trelleborgs kommun slutade under året laga mat åt sina äldre och började köpa mat som fraktats ända från Sala, i runda slängar 70 mil därifrån. En femtedel av alla gamla slutade beställa mat från kommunen. Till kommunens glädje rent av? Det blir ju mindre utgifter?

Att mat tappar i smak av att transporteras visar också mina egna barn. Ett av dem går på den skola där maten lagas och tycker för det mesta maten är god. De två andra går på en skola dit maten åker. Själva transporten tar bara en kvart, men deras mat lagas förstås först och har väl hållits varm ett långt tag på förmiddagen. Och smaken blir därefter.

6. Kvällsvälling och morgongröt. Barnmatsföretagen slog mynt av den ickeexisterande idealbabyn när de i våras lanserade vällingar och grötar som i mer eller mindre förtäckta ordalag lovade god sömn på kvällen och pigga barn på morgonen. Det magiska elixiret som får barnet att somna snällt på kvällen och ger de vuxna gott om tid till varandra? Eller ett första steg på samma väg som banrmatsföretagen tar i Australien, där bröstmjölksersättning finns som utlovar hjälp mot kolik, hård mage och med sömn, Sweet Dreams?

7. Råvarupriser och butikspriser. 2007 tog livsmedelspriserna ett hopp upp till följd av ökade råvarupriser. Spannmålspriserna rakade i höjden till följd av dålig skörd på många håll i världen samtidigt som klimatdebatten satte större fokus på biobränslen. I år sjönk spannmålspriserna (och priset på råolja t ex). Avspeglar sig detta på brödpriset månntro???

8. Ost som inte är ost. Färdigriven ost i affärerna är inte ost utan något annat. Tack för påminnelsen Matbluffen!

9. "Mervärden". Kokosmjölk light är vanlig kokosmjölk som spätts med vatten. Vispgrädde 36% går knappt att vispa. Men fettet, som livsmedelsindustin kan ta bättre betalt för på annat håll, är borta. Nu visa det sig att det inte ens är så farligt som vi tidigare invaggats att tro.

10. Ruttnande frukt. Till sist min egen akilleshäl - min ständiga oförmåga att köpa rätt mängd frukt. Eller förvara den rätt. Eller förmå familjen att hålla jämn konsumtionstakt på frukt. Koltrastarna och hönsen gillar visserligen äpplen som blivit bruna, men svara bananer och mögliga småcitrus kan jag inte ge till dem.

Mitt nyårslöfte måste bli att slänga mindre.

Gott nytt år!

2008 års lista över goda matupplevelser

Sydsvenskan uppmanar sina läsare att göra listor över 2008. 

Min lista tar upp matupplevelser.

1. Kronärtskocka.

2008 var året då jag upptäckte kronärtskockan. De var billiga på min stormarknad när det antagligen var högsäsong i Frankrike. Jag fick ta ner största skinkgrytan för att få plats att koka dem. Det tog all världens tid och trots att något av barnen inte var särskilt förtjust blev det en aha-upplevelse för vår jäktade familj att sitta länge, länge i kvällssolen och dra blad från skockorna och doppa i smör och citron och njuta och mumsa.

2. Skinka.

Det var några år sedan vi senast hade egna grisar, men i år var det dags. En skinka lämnades in till rökning och kokades hemkommen. Sen tog jag min vassaste kniv och skivade och skivade och allt smul mumsade vi i oss direkt. Bjöd en kompis som är stadsbo på ett paket skinka. I tackmeljet skrev hon att hon inte ätit så god skinka på flera år. Hedrande men samtidigt lite sorgligt.

3.  Lådor med ekologiska grönsaker.

En ursmart idé som blir tillgänglig för allt fler. Vi hämtar våra på ett utlämningsställe i närheten av barnens skola och packar upp vackra, fräscha, ekologiskt odlade grönskaer i långa banor.

4. Spenat. 

Odlade spenat och sallat i ett spädbarnsbilskydd. Spenat sjunker ihop mycket vid tillagning så spenaten i bilskyddet på bilden räckte väl till en måltid. Men den var desto godare.

5. Gröna bönor.

Fryspåsarna som heter haricots verts innehåller efter vad jag kan förstå asiatiska string beans. Haricots verts kännetecknas bland annat av att de är så mjälla att de smäler på tungan och helt utan trådar. Den enda gången vi fick det var i vår egen skörd.

6. Broccoli.

Tre stånd broccoli lyckades jag odla till vuxen storlek utan att kållarverna hann först. Mödan belönades på samma sätt som bönodlingen, med otroligt mjäll, fin broccoli. Det är ju SÅ HÄR mat ska smaka. Djupfryst och transporterat från Spanien blir stabbigare, så är det bara. Tyvärr är det så få som någonsin får vara hur goda vnaliga grönsaker kan vara, om man minimerar tiden från skörd till tillagning.

7. Vitlök.

Hör också till de ytterst lättodlade grönsakerna. Är man inte jätteambitiös eller mycket rädd för smittsamma virus kan man använda vitlök från affären som utsäde. Dela isär klyftorna och sätt dem med en 10-15 cm mellanrum på hösten innan tjälen kommer. Mata dem med lämlig gödsling när de börjar växa våren därpå. Och märk att också hemmaodlad vitlök smakar mer än den ofta långlagrade och -transporterade fån affären.

8. Eget fläsk.

Vackert marmorerat, rökt med riktig rök och inte rökarom och inte vattenskadat så det bubblar i stekpannan. 

9. Basilika.

Jag vet inte vad oms var annorlunda denna sommar mot innan. Jag sår alltid basilika i krukor i köksfönstret när det börjar våras och när högsommarvärmen sätter in blir de fulla med trips och dör (så då får man ha förberett med en ny generation). I år uteblev tripsen och basilikan höll sig lika fin tills jag plötsligt upptäckte att vi hade passerat höstdagjämningen och att jag borde satt dem i ljusterapi under lysrören för länge sen.

10. Hallon.

Mina första hallon dukade under i en kombination av kvickrot och virus så jag satte en ny hallonlist på ett nytt ställe våren 2006. Nu har de kommit igång rejält och vilken nåd det är att få plocka stora, saftiga, friska hallon. Att en god väninna oväntat dök upp och hjälpte till att plocka och bidrog med trevligt småprat gjorde det ännu härligare.

Håll ihop föräldrar och barn!

Julen firas till minne av en födsel. Det är tydligt att texten i Lukasevangeliet, om aldrig så helig, är färgad av sin tids författare. Maria lindar Jesusbarnet och lägger honom ifrån sig, i en krubba. Dessutom blir han omskuren vid åtta dagars ålder. Det är inte alltför långsökt att anta att detta var vad som mötte nyfödda på Jesu tid.

Då som nu kom människor från när och fjärran och ville titta på den nyfödde och lämna presenter. Men det står inget om att herdarna och de tre vise männen tog upp Jesus och höll honom. Bilden målas upp i julkrubborna - Jesus i centrum, närmast honom Maria och Josef, i kretsen utanför dem djuren,  herdarna, änglarna och de tre vise männen.

Idén att andra än mamman och pappan skulle hålla nyfödda spädbarn fanns sannolikt ännu inte. Nu förväntas man som nybliven förälder låta avlägsna släktingar, vårdpersonal och andra som råkar komma i närheten låta hålla ens barn. För det är ju så mysigt, en liten stund.

På den värlsdsunika neonatalavdelningen 95 F på Akademiska sjukhuset i Uppsala jobbar personalen för att hålla ihop mamma, pappa och barn. Barnet är hos föräldrarna, direkt på deras nakna hud. Hudkontakten med föräldrarna gör att de bräckliga små förtidigt födda håller värmen - bättre än i kuvöser tillochmed - och föräldrarna lär sig snabbt att tyda barnens signaler. Tvärt emot farhågorna är det inte tröttande för föräldrarna. Att de själva på ett handfast sätt ansvarar för vården av sina barn verkar snarare ge dem kraft, kanske för att de slipper den maktlöshet och oro det innebär att se någon annan hantera ens barn, för att man inte själv räcker till. Föräldrarna känner att barnen är deras - inte sjukhusets.

Uppfinningsrikedomen bland personalen på 95 F har blomstrat när det gäller knep att hålla ihop familjerna.  I Amningsnytt skrev en av medarbetarna på avdelningen, Eva-Lotta Funkquist, bl a om avdelnignens egen sygrupp som tar fram praktiska bärhjälpmedel och bärkläder. Men en så enkel sak som en kamera kan också vara till hjälp. Om mamman förlöses med kejsarsnitt och p g a sitt eller barnets tillstånd inte kan återförenas med barnet direkt, inte ens för en liten stund, tar personalen ett foto på pappa och barn och ge till mamman. andra saker de använder sig av är mobilt solarium för barn med gulsot. Föräldern har barnet innan för kläderna, barnet har en s k biliblanket om ryggen och så förälderns kläder utanpå det.

Så långt förtidigt födda och sjuka barn. Men också friska och fullgångna barn har sin naturliga plats på föräldrarnas kropp, där de har både värme, mat och skydd inom räckhåll. En nybildad familj är en skör sak. Vi utomstående har en viktig uppgift i att hålla ihop familjen och främja banden mellan föräldrarna och barnet. Vi måste sluta se barnet som en belastning för föräldrarna och amningen som en tung plikt.

Låt dig smittas av kreativiteten hos personalen på avdelning 95 F! Vad kan DU göra för att hålla ihop spädbarnsfamiljen i DIN närhet? Laga mat till dem? Diska undan? En storhandling? Bara sitta tyst och lyssna, eller låta någon gråta?

Bildspel från avdelning 95 F på Nils Bergmans hemsida

Omsorgsbehov, föräldrars behov och barns behov

Småbarnstiden är en intensiv period. De flesta barn börjar på dagis någon gång i ett och ett halvtårsåldern och för föräldrarna vidtar då ekorrhjulet med jobb, hämtning, handling, matlagning, bolibompa, läggning, allt interpunkterat med konflikter barn sinsemellan och mellan barn och vuxen och sen tvätt, disk, räkningar och allt annat som ska klaras av innan det är morgon igen och allt börjar om på nytt.

Jag saknade också de tysta stunderna av ensamhet, då man kunde stänga av sändaren och lyssna inåt, på sina egna tankar och känslor. Göra något snabbt och effektivt, för en gångs skull. Så jag kan förstå föräldrar som smiter in om affären och handlar middag innan de hämtar på dagis, trots att matinköp vanligtvis inte räknas med i omsorgsbehovet. Till en viss del kan jag förstå det Men den förstående delen av mig krymper ju mer man tänjer på begreppet. Är det OK att jogga en runda innan man hämtar? Åka på vuxensemester och låta mormor och morfar sköta dagishämtning och -lämning?

Det här är en känslig fråga, som kan ses ur många perspektiv. De flesta som läser det här har föräldraperspektivet. Känslan av att det är skönt att göra så blandas kanske med dåligt samvete gentemot barnet och förskolepersonalen och en grumlig skuldkänsla.

Man kan också se det ur personalens synvinkel. De som lever i det vet hur intensivt det är att vara många timmar på dagis. De vill hålla sig väl med föräldrarna och kan inte gärna anmärka på att föräldern hämtar för sent. De får säga till barnet att pappa inte kommer klockan fyra som avtalat utan senare och möta barnets besvikelse.

En barnskötare berättar om barn som har tio timmars "arbetsdag" på dagis. Hon berättar om hur det känns att ringa en förälders jobb för att meddela att barnet blivit sjukt och behöver hämtas - och mötas av ett "nää hon är inte här, hon är ledig idag". Eller andra gånger när det dröjer och dröjer och dröjer innan föräldern som utlovat kommer.

- Jag skulle vilja säga till föräldrarna: Barnen har det bättre hos er! Men det kan jag ju inte, säger hon. Inget fackförbund driver heller aktivt frågan om barns tider på dagis när när föräldrarna är lediga. Barnskötarna är organiserade i Kommunal, förskollärarna i Lärarförbundet. Ingetdera tycks driva frågan om vistelsetider i förskolan (men om någon kan peka på motsatsen - lämna din kommentar!).

Och vad tycker barnen själva. Jesper Juul brukar säga att det är skillnad på vad barn har lust med och vad de behöver. Det är väl detsamma med oss vuxna egentligen. Jag tror människor är barn så länge för att det är så mycket de behöver lära sig för att klara sig i vuxenlivet. Och lär sig gör de som små genom att delta i vardagslivet, först som observerande från förälderns famn och senare som ivriga och nyfikna deltagare. Kanske kan det underlätta att tänka att man visar sitt barn hur det går till här i världen när man drar med det från dagis till mataffären. Kanske de för stunden inte vill avbryta leken men att det i det långa loppet ger mer att vara tillsammans med föräldrarna och göra det mest grundläggande - söka föda.

Tomas Ljungberg, som bl a skrivit "Vad är naturligt för mitt barn?" brukar påtala att i den miljö som människan är utvecklad för, människans EEA (environment of evolutionary adaptedness) hade barnet få och djupa relationer med vårdare de första åren, kanske en tre-fyra stycken allt som allt. Moderna barn, med dagis, aktiviteter och familjer som ombildas kan möta mångdubbelt fler. Personer som de skapar relationer till men som sedan kanske plötsligt försvinner igen.I vårt komplicerade och folkrika samhälle kanske barnen behöver föräldrarnas värme och trygghet mer än någonsin?

Kanske det rentav är därför föräldrarna dignar under bördan?

Och vad kan vi göra åt det?

 

Naturhatarna mullrar

December är månaden då naturhatarna vädrar morgonluft.

I Sydsvenskan gav sig Per Wirtén från Arena på Nina Björks till synes enkla konstateranden att vi alla är kroppar vars funktion till syvende och sidst styrs av naturlagar och att vi, åtminstone vid livets början och dess slutskede, är beroende av andra för vår existens.

Sen kom försvaret mot tillsatser i maten, i form av grovt förenklade argument av Marie-Louise Danielsson Tham i DN och Ekot. Peter Wennblad på Expressen piggnade till och jämställde E-nummerexplosionen under 1900-talet med "kulinariska knep och genvägar" som "används sedan urminnes tider" och försökte se något religiöst i människors längtan efter mat som är just 100 % mat. Peter Wennblad hävdar också att längtan efter bra mat är reaktionär och han tror att mattillsatserna bidragit till kvinnofrigörelsen. Kvinnor - och män - som vill äta mat lagad av råvaror förstår inte sitt eget bästa och dessutom verkar Peter Wennblad på allvar tro att den industrilagade maten är bättre.

För det är ju tro det handlar om. Tron på tekniken. Tekniken ska lösa problemen kring klimathotet och kanske även människans dödlighet enligt Per Wirten, och ge oss uppdaterad mat enligt Wennblad.

Så ingår nyliberaler och gubbvänstern i en märklig allians mot den gemensamma fienden - naturen.

Och vad kan vara mer natur än amning i det moderna samhället? Föga förvånande var det i Arena och Expressen de grövsta utfallen av amningshat publicerades under hösten 2005. Slutsatsen var densamma - att amning skulle vara något speciellt var bara en bluff som lättlurade svenskor gått på.

Har man trott på tekniken i hela sitt liv är det klart man blir stressad när det kommer fler och fler rön om hur vi verklignen fungerar. Hjärnforskningen som Per Wirten hänvisar till visar hur beroende vi är av goda relationer. Anknytningsteorin visar på en ny sorts bristsymptom i välfärdssamhället - goda relationer mellan barn och vuxna. (Helt följdriktigt ville Expressen tysta Barnombudsmannen genom att avveckla myndigheten för rapporten om hur många barn i Västerlandet som inte har trygg anknytning till sina vårdare.) Medicinen börjar lämna organ+läkemedel=tillfrisknande-tänkandet och börjar prata om empowerment. Man kan få recept på motion om det är det man behöver och inte tabletter. Och klimatförändringarna talar sitt entydiga språk.

Klart man kan känna sig hotad när ens tro börjar rämna. 

Leve jordärtskockan!

Jordärtskockor är bland det enklaste man kan odla.

Det är så enkelt att man inte får bort dem ur trädgården om de en gång har slagit rot. Busenkelt är det också. Man gräver ner några skockor på senhösten innan tjälen kommer och ett år senare har man massor med knöliga läckerheter och kan känna sig riktigt rik. Särskilt om man ser vad kilopriset på jordärtskockor ligger på ute i handeln.

Trädgårdsskribenten Lena israelsson kallar jordärtskockan för extremt köldtålig och det gör ju det hela ännu bättre.

Knöligheten är förstås ett aber. De är ett elände att skala. Men tro det eller ej, övning ger färdighet och efter en tids skock-odlande har du van blick för var du ska skära itu jordärtskockorna för att enklast komma åt med potatisskalaren. Man skär i de skarpaste inbuktningarna och har även en liten skalkniv till hands. Sen är det bara att börja laga god mat av dem, till exempel:

• Rotfruktsgratäng på blandade rotsaker.


• Grönsakspytt i ugnen med jordärtskockor, rödbetor och valfria andra grönsaker, tillsammans 1 kg, tärna i 1 cm tärningar, häll 0,5 dl olivolja i en braspanna stjälp upp en burk ricotta i mitten och häll ut rotsakerna och 4 dl kikärter runt omkring. Laga i 225° ugn tills grönsakerna är al dente. Häll över en halv pressad citron, 0,5 dl olivolja och ett par nypor örtsalt.


• Jordärtskockpuré med dragon till fläskkotletter: Skiva de skalade skockorna och koka dem mjuka 8men utan att koka sönder dem) i buljong. Häll av skockorna men spara 1 dl buljong (tror jag). Ställ skockorna åt sidan och tillsätt 2 dl creme fraiche och 1 tsk dragon till kokspadet som är kvar. Koka upp och lägg i skockorna. Serveras till nystekta kotletter.

Mer om jordärtskockor här.

Tillsatser och förakt för konsumenter

Marie-Louise Danielsson-Tham, professor i livsmedelshygien vid Örebro universitet fick plats på den åtråvärda sidan DN Debatt igår. Ekot följde upp under rubriken Mat utan tillsatser kan vara livsfarlig.

– Varför har vi den här tillsatsen? Vad gör den för nytta? Vad gör den för skada? Vad kan hända om vi tar bort tillsatsen? Då måste man väga riskerna emot varandra och inte bara se att nu har vi tio tillsatser, vi ska bara ha fem och så kastar man tärning om vilka man ska ta bort, sa hon.

Jag är en av alla de konsumenter som välkomnar den nya medvetenheten om tillsatser i maten. Jag har läst listor med e-nr på förpackningar i hela mitt vuxna liv och jag blev mycket entusiastisk över Mats-Eric Nilssons bok Den hemlige kocken som på bred front lyckades föra fram kritiken mot tillsatstänkandet. Mats-Eric Nilsson själv välkomnar att någon debatterar för tillsatser, om än det sker över ett år efter det att hans bok kom ut, läs hans bemötande av DN-artikeln här.

Marie-Louise Danielsson Tham visar ett förakt mot medvetenheten och vetgirigheten hos oss konsumenter av sällan skådat slag. Det handlar absolut inte om tärningskastande utan om en genuin oro och en uppriktig och helt igenom befogad önskan om att veta vad det är vi äter och vad våra barn får att äta, hemma såväl som i skola och barnomsorg.
För egen del vet jag mycket väl att nitrit tillsätts i charkvaror för att förhindra botulism och så väl har detta budskap trummats i mig att jag inte visste att man klarade sig utan nitrit bara genom att sänka temperaturen! Men för att vara tydlig mot Marie-Louise så vill jag bara säga: Nej jagvill inte ha botulism. Jag vill ha mat lagad av fina råvaror och så lite tillsatser som möjligt. Det är för sorgligt att man i princip måste ha ett lanthushåll byggt på självförsörjning för att det ska vara någotsånär möjligt.

Ta klimathotet på allvar!

Sommaren år 2050 kommer hela Arktis att vara isfritt om den globala uppvärmningen inte stoppas. Det innebär en katastrof för många djur som lever i Arktis och sedan lång tid anpassats för dess klimat - inte minst sälarna som föder sina ungar på isen och vilar på isen, och isbjörnarna som lever bland annat på sälar.

Barnen och jag såg ett program om det på teve. Nästa morgon sa åttaåringen: 

–Vad händer när jag fyller 50 år?

– Tänker du på att all is på Arktis skulle ha smält då?

Det gjorde han, för han sa:

– Då var det ingen dröm.

Att sälarnas viloplatser och isbjörnarnas villebråd försvinner är fattbart, t o m för en åttaåring. Mindre kan vi greppa vad denna uppvärmning innebär för resten av klotet. 

Jag gillar inte kyla. Ett år på 80-talet bodde jag i södra England och deras klimat gillade jag, med plusgrader så gott som hela vintern och riktigt varma dagar både i mars och oktober. Men nu 20 år senare har deras klimat flyttat hit. Och södra England har fått något ännu varmare. Men riktigt bra känns det inte.  Idag är det nollgradigt, blött och snöslaskigt här - riktig 80-talsdecember - och det är verkligen jobbigt. Men ändå på något sätt skönt. Aldrig trodde jag att jag ändå skulle dra en lättnadens suck över att slippa sju plusgrader i december.

I dag är Fredrik Reinfeldt i Bryssel för att vara med och komma till beslut om EU:s klimatpolitik fram till 2020. Förhandlingarna verkar präglas av ett "not in my back yard"-tänkande, dvs ja vi måste dra ner på koldioxidutsläppen men nej inte vi, vi i vårt land måste skydda vår industri. Dom andra kan dra ner, men inte vi. Ja ja , om man blir besviken på regeringen beror väl på hur höga förväntningar man har, men den här frågan är så myckt större än partipolitisk prestige.

Miljörörelsen är kritisk mot regeringens politik t ex Naturskyddsföreningen. Samtidigt hårdbevakar media utvecklingen för Sveriges forna stoltheter Volvo och Saab vilket är ganska ironiskt när deras produktion till stor del går på kollisionskurs med klimatet. Stefan Sundström kläckte fram riktigt goda idéer om vad Volvo och Saab kunde producera i stället för bilar - vindkraft och biogas. Läs hans krönika här. Kunnandet finns och marknaden finns. Go for it!