torsdag 13 mars 2008

Plastpåse - nej tack!

Engångsplastpåsen är bland det mest onödiga i överflödssamhället. En biprodukt som kostar olja och därefter koldioxid, och som ställer till det på de mest oväntade sätt i naturen. Visste du t ex att vattensköldpaddor äter plastpåsar som ligger och driver i vatten, eftersom de tror det är maneter? Ett livsfarligt misstag.

Här i huset handlar vi dagligvaror i klappboxar sedan lång tid tillbaka. Vi tjänar in klappboxarna ekonomiskt och en årsförbrukning av kassar väger betydligt mer än klappboxarna (som håller längre än ett år).

Ändå är det svårt att värja sig för alla plastpåsar. Jag köpte en ny huvudkudde på Hemtex, som låg i en tygpåse med handtag. När expediten stoppade ner kuddpåsen i en stor plastkasse, protesterade jag. -Det blir bättre så, sa expediten bara först. När jag insisterade på att jag inte ville ha någon kasse sa hon att jag måste det, för annars skulle väktarna på köpcentret tro att jag hade stulit kudden. Då gav jag upp, Jag hade lust att säga att jag hade ju kvittot, men jag orkade inte. Men jag tänkte på det igen igår när jag var i zooaffären i samma köpcentrum och tilläts kånka ut en stor säck kattmat utan plastpåse över. Kuddar kanske är mer stöldbegärliga? Hemtexkassen återanvände jag så småningom när jag skickade några tyger till Florin

De normalstora plastpåsarna som passar i sopkorgen finns det ju någon mening med, även om det är skonsammare för miljön med särskilda, tunna soppåsar, och antagligen billigare också. När jag handlar frukt och grönt återanvänder jag plastpåsarna flera gånger. När jag tömmer dem stoppar jag in dem i klappboxen och sen drar jag ut dem när jag står framför paprikorna, äpplena och andra varor i lösvikt. Till slut ger de upp, men då har de varit och handlar flera gånger. Plastpåsar för bröd går också att återanvända några gånger, till hembakt bröd. Till slut luktar de äckligt och jag har en äldre släkting som brukar diska dem då, men där är jag inte än utan då slänger jag dem.

Men de där små plastpåsarna i tjock plast som man brukar få när man handlar en sak, vad som helst, är det värre med. Kanske kan man använda dem om man har hund, men det har jag inte. Så jag försöker hitta på något. Stoppa smörgåsar i dem när man ska ha med sig matsäck för en gångs skull, kanske. Ha dem till små soppåsar medan påsberget växer i korgen.

I min närmiljö slipper man för det mesta plastpåse på Apoteket. Hurra för dem! 

I staden Modbury i Devon slutade handlarna med plastpåsar och började sälja tygkassar av rättvisemärkt återanvänd bomull. Kommer någon med en plastkasse i handen i Modbury rynkar folk på ögonbrynen, enligt The Guardian. Efter Modbury följde många andra, även relativt stora städer som Brighton!

När man hör sånt så fylls man av hopp. Det går att klara sig utan plastpåsar! Det går!

En given reklamprodukt för företaget som vill verka miljövänligt är annars tygkassen. Min man och jag får hela tiden nya tygkassar från föreningar och företag. Eh tack liksom. Vi använder två av dem en gång var tredje vecka när vi lämnar tillbak böcker på biblioteket. Var det verkligen så det skulle vara?

Problemet med att återanvända kassar är att komma ihåg att ta dem med sig. Här får man hitta sitt eget system. Men det går, jag lovar. Du har hjärnkapacitet nog att klara det - om du vill.


söndag 9 mars 2008

Vad är mänskligt?

I går kväll läste jag ut Gryning över Kalahari av Lasse Berg.
Med utgångspunkt från jägar/samlarfolk i södra Afrika, som han själv haft förmånen att besöka, nystar han upp vad som (enligt honom) är känt om människans evolution, från det att vår gren skilde sig från schimpansernas och bonoboernas, eller egentligen ännu tidigare.
Den bild av jägare/samlare och människans ursprung han beskriver är vacker. Vi människor är utvecklade för  att ligga på en strand och slappa, snacka och äta skaldjur, menar han.
Jag blir glad av Lasse Bergs bok, som hjälper till att tvätta av det dåliga rykte som jägar/samlarbefolkningar orättvist dragits med i alla tider. Sen tycker jag det är konstigt att man kan skriva en bok om människans ursprung utan att komma in på anknytningsteori, men det är väl jag, det.

Lasse Berg kretsar kring frågan om vad som egentligen är mänskligt. Det svar han kommer fram till är att det att vara social är det djupast mänskliga. Att ha kontakt med fler än den närmaste gruppen. Två sätt att vara social är att småprata och skämta tillsammans samt att dansa tillsammans. Så vad har hänt med oss egentligen. Jag tycker ju att Tomas Ljungberg(som inte heller nämns av Lasse Berg, konstigt nog) ger ett bra svar på den frågan, men vad jag var ute efter var - är vi mänskliga egentligen? När vi surar, tjafsar, tillrättavisar och förloämpar varandra?

Vad är mänskligt egentligen.

Jag får fundera mer på det.