torsdag 30 oktober 2008

Jeans är miljöskurkar

Tittade på Svt:s  Rea tillsammans med sonen i går. Fick lära mig att till ett enda par jeans går det åt ett halvt kilo kemikalier och 8 000 liter vatten. Jag blev alldeles bestört. Kan inte påminna mig att jag har hört dessa häpnadsväckande siffror förut. Här har jag gått och köpt jeans utan att ha en aning om vad jag har ställt till med. 

Jag har sju par jeans. Till dem har det gått åt mer vatten till framställningen än vad en person i Gaza har att hushålla med i ett helt år!

Jag brukar inte gnälla över att jag får för lite information, men nu blev jag riktigt irriterad eftersom jag känner mig lurad. Jag tycker Sverige på stört ska vända på märkningen så det blir lite verkstad i stället för en massa intet förpliktigande snack. Bort med den mesiga, undfallande miljövänlig-märkningen. Fram med miljövarning-märkning på det som inte uppfyller gängse miljökrav!!!

måndag 27 oktober 2008

Elberoende och armstyrka

I går stod jag i köket det mesta av dagen och gjorde leverpastej och malde köttfärs. Jag lyssnade på musik, bryggde kaffe och värmde mjölk i mikron. Skar späck, lever, lök och ansjovis i bitar, monterade köttkvarnen på köksmaskinen och malde.

För att malningen ska fungera bra måste man spänna ringen som håller ihop köttkvarnen mycket mycket hårt. Särskilt när man har en fina malskivan med små hål. Sen får man ta i lika hårt på andra hållet för att spänna loss när man är klar, och diska allting innan man går på nästa sats leverpastej. Först en malning med den grova skivan, sen en med den fina. Gånger två satser leverpastej och sen några kilo köttfärs. Jag är helt slut i armarna och i ryggen idag.

När jag stod där i mitt elektrifierade, upplysta kök och skymningen föll utanför kom jag att tänka på en handvevad köttkvarn. Jag såg den i somras på hembygdsmuseet som ligger i en av byggnaderna på Linnés Råshult utanför Älmhult. Då var det bara en pryl bland andra prylar. Själva kvarnen såg likadan ut, men där motorn sitter på min köksmaskin fanns bara en vev. Det var husmor och pigorna som fick vara "motor".  Inte för att de kan ha malt så mycket köttfärs innan elen och frysen kom, men korv lär de ha gjort. Att det var tungt jobb som krävde sin kvinna är ingen långsökt gissning. Att spänna på ringen var bara en liten detalj jämfört med själva malandet.

Jag inser i hur pinsamt dålig form jag är. Och hur beroende jag är av el.
Ett annat exempel: Härom året köpte jag en vev-visp. På barn-teve på 70-talet vispade de jämt med vev-vispar när de lagade mat med barnen. Sedan dess har jag varit nyfiken på hur det är att vispa med en sån. Och wow vad man bränner kalorier bara på att vispa ett par deciliter grädde! Och vilken mjölksyra man kan få om man ger sig på t ex maränger! Kan inte påstå jag har använt vev-vispen särskilt ofta. Elvispen däremot jobbar på som vanligt. Den ström jag har sparat in på att vev-vispa väger inte på långa håll upp strömmen som gick åt för att tillverka den.

Så vad vill jag ha sagt med det här?
Kanske något om hur lätt det är att sitta fast i elberoende.
Något om den absurda motsägelsen i att vi rör oss för lite - att jag rör mig för lite — och gnäller över de där överflödskilona på magen, samtidigt som jag bakar bröd i köksmaskinen, vispar med elvispen och sitter alldeles för mycket och bloggar när jag är ledig.

Och att jag är imponerad över i vilken fin form mina förmödrar måste ha varit.

söndag 26 oktober 2008

Stöd Camillas matuppror!

Nu har jag äntligen fått tummarna loss och skrivit på Camillas matuppror. Camilla kämpar för närproducerad/-lagad mat inom vård, skola och omsorg framför industrimat, att livsmedelsindustrin prioriterar råvaror framför onödiga tillsatser och att dagligvaruhandeln prioriterar naturlig hantering av mat framför industriell.
Vad vi äter spelar stor roll för hur vi mår så skriv på du med!

onsdag 22 oktober 2008

Husockupation i Lund vs marginalisering på Mosippan

I dagens Sydsvenskan jämför Ann Heberlein omvärldens omsorger om husockupanterna i Lund med likgiltigheten inför de  villkor som de boende på Mosippan lever under, enligt Heberlein kallad dumpingplats för samhällets allra svagaste.
Heberlein drar också slutsatsen att det är lättare för oss vit västerländsk medelklass att identifiera oss med ungdomarna i Lund än med Somaya på Mosippan. hon ställer den berättigade frågan. Vem besöker Mosippan med leksaker till Somaynas barn?
Jag läser ofta ann Heberleins artiklar eftersom hon tar upp angelägna ämnen. Sen varierar det hur mycket jag håller med henne. Den här gången anser jag dock att hon har klockrent rätt!

söndag 19 oktober 2008

Luriga livsmedel


 Vispgrädde
Det finns vispgrädde och vispgrädde. En som har 40 % fetthalt och en som har 36 % fetthalt. Hos Arla har den förra traditionell förpackning och den senare flaska med skruvkork.
Vid en första blick på vispgräddarna på hyllan i kyldisken ser det ut som om det enda som skiljer är fyra procentenheters fetthalt och förpackningen. Tittar man lite närmare ser man att den med skruvkork har mycket längre hållbarhet än den i vanlig brikpack.

"Vår lättare Vispgrädde 36% är perfekt när man vill ha lägre fetthalt utan att ge avkall på kvalitet och smak." skriver Arla på sin hemsida. Då undrar jag vad det är att ge avkall på kvalitet enligt Arla. För det är inte bara vispgrädde i förpackningen. Det är även stabiliseringsmedel E407, karragenan. Karragenan framställs ur alger och är kemiskt sett polysackarider. I vispgrädden används den gissningsvis som förtjockningsmedel för att grädden ska gå och vispa, men vill man äta en kost utan några sammansatta sockerarter så går 36 %-grädden bort. Då är tillsättandet av E 407 ett viktigt kvalitetskrav. Men även om man inte följer någon särskild diet så tycker jag man har rätt att bli tydligt upplyst om att något har tillsatts grädden.

Tillsatsämnen sätts till för att man har tagit bort något annat, i detta fall fett.
Förtjockningsmedel i vispgrädde borde ju finnas där för att grädden ska gå och vispa. Även coop har en vispgrädde med 36% fetthalt och när jag var på kalas nyligen fick jag se hur svårvispad denna grädde var. Nu vet jag inte om just den vispgrädden innehöll E 407 men med eller utan E 407 tog det sanslöst lång tid att få grädden att bilda skum. En annan gäst kände till problemet och sa:
- Köp aldrig den sortens grädde. Den går ju inte att vispa!
- Jag vet, sa värdinnan. Men det var den enda som var kvar.
Vi som var på det kalaset tycker att det är att ge avkall på kvalitet att behöva vispa så sanslöst länge! Jag lovar att återkomma och berätta om coops vispgrädde 36 % innehåller E 407.

Skillnaden i fetthalt är försumbar för konsumenten. Mats-Eric Nilssons tes i boken Den hemlige kocken är att e-nummer tillsätts livsmedel för att göra dem billigare. Kan mejerierna kan tjäna mer på att använda fettet någon annanstans? Har mejerierna stora ekonomiska intressen av att styra över konsumenter på magrare produkter? Kanske är det därför den 36% grädden dessutom getts lång hållbarhet - för att den ska kunna stå kvar på butikshyllan längre och finnas där när den riktiga vispgrädden är slut?

lördag 18 oktober 2008

Plastkorten avslöjar dig

Hej alla Ica-kunder!

Blev ni förvånade när rabatterbjudandena fanns bland posten i veckan? Och det stod ditt och din partners namn och rabatt på just de varor just ni brukar köpa? Kändes det obehagligt? Jag tyckte det. Sen gick jag och handlade och utnyttjade några av rabatterna.

Sydsvenskan skriver nu att konsumenter klagar till Datainspektionen. Det är ju jättebra om man prövar om butikskedjorna får lov att samla på sig så mycket information om sina kunder. Men tillåt mig bli förvånad över att så många av er inte kände till eller har förstått hur mycket information ni bjuder handeln på varje gång ni drar ett kundkort. Jag skrev om detta i somras, här.

Alla butiker där du drar ett kundkort får information exakt om vilka varor du har handlat, i vilken butik och när, exakt på klockslaget. Även om de inte lämnar informationen vidare - vilket är olagligt om jag har förstått det hela rätt - så har de informationen för egen räkning. Jag har svårt att tänka mig att det är olagligt.

För ett luddigt antal "poäng" eller för en liten procents rabatt säljer vi vår integritet.
 Sydsvenskan berättar också att konsumenter nu har hört av sig till gräsrotsorganisationer. Det är ju bra. Vi konsumenter behöver öka medvetandet om hur handeln vill styra vårt beteende.

Det är våra pengar det gäller.

onsdag 15 oktober 2008

Höstens sista barfotapromenad ... kanske

Jag hämtar ett av mina barn efter skolan vid en busshållplats ett stenkast från stranden. I går var det soligt och hög, klar luft utan att vara kyligt här i Sydskåne. Jag var lite tidig, det var fem minuter kvar tills bussen skulle komma när jag var framme. Så jag låste bilen, tog av strumpor och skor och gick ner till stranden. Fötterna fick känna grusväg, gräs, sandstrand och mjukt vågskvalp. Det var så kallt att det värkte i fötterna efter några sekunder. Men det var som att det var skönt att stå kvar och känna känslan fast den inte var behaglig.
Fötterna var fria, de fick känna olika underlag i stället för bara strumpor i skor.
Det var som om de inte ville missa den chansen, bara för att det var lite kallt.
Man kan rada upp hälsoargument för barfotagång, som att det stärker balanssinnet. Men man kan också bara leva i nuet och unna sina fötter en sköna känslan av olika underlag.
Innan det blir för kallt för oss välfärdsvrak.

torsdag 9 oktober 2008

Ekologiskt socker ska importeras från Brasilien

"Svenskt strösocker" står det tydligt på två ställen på DanSukkers sockerpaket med (konventionellt odlat) socker. Men svenskt socker kommer det i framtiden inte att vara i påsarna med ekologiskt socker. I Sugartime 4/08, Danisco Sugars personaltidning, meddelar företaget att råvaran till det ekologska sockret framöver kommer att hämtas från Brasilien.

Sugartime skriver att den svenska produktionen av ekologiskt socker upphörde för tre år sedan. Ett otajmat beslut, eftersom den nya boomen för miljötänkande kom kort därpå. Under 2007-08 ökade försäljningen av ekologiskt socker med 43 % jämfört med året innan. Det svenska ekologiska sockret raffinerades vid sockerbruket i Köpingebro utanför Ystad, som nu är nerlagt.

Att odla sockerbetor ekologiskt, dvs utan konstgödsel och besprutning, är fullt möjligt i Sverige men innebär bland annat att betorna måste handhackas - rensas för hand för att inte gå under i ogräs. För Danisco Sugar innebar det ett slutpris på 70 % över det vanliga priset "vilket innebar att det inte fanns någon marknad".

Danisco Sugar tyckte också att det var en omständlig process att framställa det ekologiska sockret, "hela produktionsapparaten rengjordes grundligt för bara ett par  dagars produktion av ekologiskt socker". Nu, när efterfrågan är en annan och fler konsumenter köper det dyrare ekologiska sockret (som är tre år gammalt, odlat 2005) anser Danisco Sugar - om man läser lite mellan raderna - att det är för dyrt och omständligt att dra igång lokal ekologisk produktion igen och väljer därför att satsa på importerat socker. Det finns bara ett enda sockerbruk kvar i hela Sverige. Det blir alldeles för omständligt att tömma systemet på konventionellt socker för att  köra igenom en mindre mängd ekologiskt socker. Blev det en strukturrationalisering för mycket rent av?

Det sista stycket i deras personaltidning handlar mycket om kvalitet. Kunderna kommer inte att märka någon skillnad på det brasilianska sockret och det hittillsvarande svenska. Men många köper ju ekologiskt för att de vill värna om miljön. Ställs man inför en pest eller kolera-situation nu - konventionellt närodlat eller ekologiskt importsocker som transporterats från södra halvklotet?

Balbo Group som ska sälja ekologiskt rörsocker till Danisco Sugar. Under vilka arbetsvillkor arbetar de brasilianska odlarna med sockret? Kommer det ekologiska sockret att vara Rättvisemärkt? Jag hoppas det.

Importsockret blir billigare för Danisco Sugar i inköp.
Frågan är om vi konsumenter kommer att märka att råvaran blir mycket billigare - blir eko-sockret billigare i affärerna eller kommer det fortfarande att kosta lika mycket - trots att Danisco Sugar gör det omöjligt för svenska bönder att odla ekologiska sockerbetor?


lördag 4 oktober 2008

Håll Trelleborgen öppen!

Bild på ett vikingaslag på Trelleborgen.
När jag var liten visste ingen hur Trelleborg hade fått sitt namn. Var det trälarnas borg kanske? Därför blev det sensation när man på 1980-talet hittade rester av en borg - en trelleborg - i utgrävningar mitt i stan, vid väg 108 till Lund. Trelleborgar var kända från Danmark, det var vikingatida borgar som bestod av en cirkelrund jordvall stöttad med treller - trästockar.
På 1990-talet byggdes en bit av borgen upp på nytt och Trelleborg blev något mer än en ganska tråkig industristad, den fick en väldigt konkret länk tillbaka till sin äldsta (?) historia.

Nu står det fler byggnader i och utanför det gamla borgområdet. Trelleborg har lagt ett antal miljoner på att bygga ett vackert museum och rekonstruerade vikingatida och medeltida hus. Ortsbor, skolbarn och besökande kan insupa miljön och vid arrangemang prova på olika sorters hantverk och medeltida dans. Till vardags är Trelleborgen en plats för andhämtning och vila. Mellan storhandlingen och barnens aktiviteter har det hänt att jag har slunkit in på borgområdet (öppet för allmänheten när det är personal på plats) lagt mig på ängen och tittat eller blundat upp i himlen en stund medan barnen kastar sten i vattnet och trafiken brusar på håll. Fem minuter och man blir som en ny människa.

Politikerna genom åren verkar inte riktigt ha förstått vilken skatt de har. De har tidigare försvårat allmänhetens tillträde till borgen genom att sätta upp ett staket, tillkommet i största moralpanik för att barn ska gå och drulla i vattnet på området. (Hallå, hela Trelleborg, från Skateholm till Fredshög, gränsar till vatten - Östersjön!!) Nu ställer de först upp orimliga lösamhetskrav på borgen och sen, när de inte uppfylls vill de säga upp Borgfrun och stänga, utom på sommaren då. Detta kan jag inte stillatigande se på och därför länkar jag här till en namninsamling för att rädda Trelleborgen