lördag 28 februari 2009

Trender motverkar långsiktig utveckling

Trend betyder enligt SAOL utveckling(sriktning), tendens, moderiktning.
Trender växlar. Det ligger i trenders natur att de så småningom blir otrendiga och passé och helt ute.

Det är lätt att bli entusiastisk när någonting man gillar blir en trend och blir inne. Plötsligt är det många som tycker om samma som en själv, idkar samma intresse, ändrar sin livsstil i en riktning som liknar ens egen. Men förr eller senare slår pendeln över på andra hållet. Håller man konsekvent samma stil så blir man inne var tionde eller tjugonde år typ.

Därför blir jag så orolig när viktiga företeelser utmålas som trender. Jag var på ett föredrag med kost- och hälsoexperten Sanna Ehdin nyligen. Glöm GI-mat, nu är det IFD-diet som gäller, basunerade hon ut där och då, och gör så även på sin hemsida.
För några år sedan skrev en föräldratidning att attachment parenting var den nya trenden, med en intervju med en trendig AP-förälder. Annat som har utmålats som trender är ekologisk mat och ekologiska kläder.  Som Vecko-Revyn så riktigt påpekar så handlar inte trenden om ekologiska kläder om att ha sina kläder tills de är utslitna utan att fortsätta att köpa nytt – men kläder i mer eller mindre ekologiska material med god avans för handeln. Fortsätt shoppa! lyder stridsropet. Det är alldeles självklart. En tidning som är beroende av annonser för sin överlevnad kan ju inte uppmana sina läsare att sluta shoppa. Då drar förstås annonsörerna öronen åt sig och vänder sig hellre till publikationer har ett mer passande budskap.

En stark trend är genusmedvetenhet i barnkläder. Det rosa och ljusblåa har fått maka på sig i barnbutikerna, till förmån för brunt, orange och ärtgrönt, gärna i stormönstrade 1970-talsrepliker. Barn formas av våra förväntningar på dem och kläderna de går i skickar starka signaler om samhällets förväntningar, på prinsesslika flickor som inte får smutsa ner sig, och tuffa pojkar som inte får visa känslor.

Jag tycker ju det är positivt också. Vi tittade på video från när barnen var små igår kväll och där var lillebror, 1,5 år, i ljuslila pyjamas med pingviner eller collegetröja i mörkblått, mörkgrönt och ceriserosa. Hans två år äldre bror hade klara uppfattningar om snygga kläder och höll sig ganska konsekvent till färgskalan gult-limegrönt-mörkgrönt.

Allt hade varit frid och fröjd om inte trendens mest betecknande egenskap är att den så småningom blir otrendig. Kommer vi att se genuspolariserade kläder i butikerna till småbarn om tio år, precis som på 80- och 90-talen efter 70-talets unisexmode?

Jag hukar. Den lila pyjamasen var ärvd, gud vet varifrån. Alla tre barnen har haft den och den är inte utsliten än. Jag tror jag gav den vidare till deras yngre kusin.

Gå inte på trender. Strunta i dem, även om de verkar aldrig så behjärtansvärda. Ta reda på fakta och gå din egen väg.

söndag 8 februari 2009

Sommarhälsning från hyllebusken


... eller fläder som den heter på rikssvenska.

– Få bort det där skräpet, sa min svärfar om en hyllebuske som växte lite nära ett träd som skulle sågas ner. Jag trodde inte mina öron - skräp? Men det verkar vara en vanlig uppfattning bland äldre bönder här om hyllen, att den är en sorts ogräsbuske. Och den växer ju friskt som annat ogräs så så långt stämmer det.

Låt mig alltså presentera den äkta flädern, Sambucus nigra. Den är släkt med druvflädern som är giftig och jag sätter min lit till den virtuella floran för att förklara skillnaderna mellan dem, se här. Men låt mig fortsätta kalla den hylle.

Hos oss blommar hyllen i andra halvan av juni. Då plockar jag av dem till te och saft. Till saft går det också åt en del citroner och ett helt 2 kilospaket socker om man vill att saften ska klara sig utan djupfrysning. Te är enklare att göra. Då torkar man bara blomklasarna och lägger i en tät burk. Sen slår man över hett vatten och låter dra några minuter för ett finfint förklylningste som ska driva fram svettning. Det vet jag ju inte om det gör så väldigt men det lindrar gott att dricka vid förkylning ändå.

När hylleblommorna sitter på busken luktar de gott men om man plockar in dem och sätter i vas eller torkar dem så luktar de faktiskt kattpiss. Jag torkade många i år och jag är glad att jag sov över borta första natten sen jag börjat torka dem, för fortfarande när vi kom hem ett dygn senare luktade det kattpiss ut från de stängda dörrarna till vinden, i hela huset!


Nu är det en sån där snuvig vintermorgon (skånsk vinter med dimma och fukt och absolut ingen snö) så nu ska det blir gott med en kopp hyllete. Kattpisslukten är borta för länge sedan.

lördag 7 februari 2009

Barnmisshandel ökar

Studio Ett gjorde ett bra inslag om det ökande antalet anmälningar av barnmisshandel i torsdags.
De intervjuade var bl a från Kriscentrum för våldsutsatta barn, samordnare för en föräldrakurs som importerats från Kanada, en forskare och Bris.

Det var en bra belysning av barns situation som dock gav lite väl stort utrymme åt mannen från föräldrakursen. Forskaren, som jag inte minns namnet på, sa intressanta saker som påminde mycket om det Lars H Gustafsson och Marie Köhler sa. Bland annat avfärdade också han skamvrån i dess olika förskönande omskrivningar som disciplinmetod.

Det framgick också att barnmisshandel var starkt kopplat till fylla.
Det är ju ingen hemlighet att impulskontrollen minskar när man dricker och jag kan tycka att det är för liten uppmärksamhet kring denna del av barns livssituation.

Men det som gjorde störst intryck på mig var avslutningen då de medverkande i programmet var och en fick ge ett gott råd till föräldrar. En efter en nämnde samtalet , med lite olika fokus, där någon (forskaren?) betonade lyssnandet och mannen från föräldrakursen uttryckte sig mest abstrakt om "dialog". Allra sista ordet fick kvinnan från Bris, som efter vad jag förstod själv tog emot samtal från barn. Till skillnad från de andras föräldraperspektiv hade hon ett barnperspektiv. Vad kan man som förälder göra? var alltså frågan. 

– Älska utan krav.
 

onsdag 4 februari 2009

Jippi - fritt från rent socker!

Grattis alla som går i skola och i barnomsorg i Trelleborgs kommun! Nu slipper ni blodsockersvajningar och kanske förbättras t o m er hälsa på sikt. Kostchefen har tagit ett modigt beslut att sluta servera rent socker i skolor, dagis och fritids, berättar Trelleborgs Allehanda. Reportern på TA verkar måttligt imponerad och skriver om "förbudet" och "sockerförbudet" flera gånger. Men att skolorna följer gällande näringsrekommendationer är knappast kontroversiellt.
Mina barn berättar också om stor sockerkonsumtion i skola och fritids.
– När vi hade fil med socker och kanel tog vissa så här mycket fil i glaset (han visar 1 cm) och så här mycket socker (3 cm), säger sonen.
Att människor påverkas av socker vet alla som har ordnat barnkalas. I takt med att läsk och tårta äts upp stiger ljudnivån och stimmigheten kring bordet. Ibland övergår det i konflikter t o m och sen när sockret lämnar kroppen kommer tröttheten, kanske lagom till man ska hämtas av föräldrarna, det ska handlas, lagas mat, göras läxor eller gås på aktiviteter.
Så nu är det rena sockret borta. Jag hoppas den nya menyn inte heller innehåller färdigköpta sötade krämer, nyponsoppor och fruktyoghurt med mer socker än frukt.
Keep up the good work Lise-Lotte Guldstrand, kostchef i Trelleborg!

tisdag 3 februari 2009

När samvaro med barn styrs av "metoder" II

Här kommer lite fler tankar kring Lars H Gustafssons och Marie Köhlers föreläsning igår om skamvråns återkomst.

Time out
Jag har aldrig sett ett endaste nannyprogram på teve. Det jag har hört andra berätta om det har inte lockat till tittning, jag tror bara jag skulle få svårt att sova då. Både i nannyprogram och i de föräldraskapskurser som erbjuds i svenska kommuner ingår time out som en metod att få barnet att göra som man vill. Funkar det inte att ignorera barnets beteende ignorerar man hela barnet och de försök till kontakt som barnet kommer att ta med föräldern, hjälper inte det heller så blir det time out vilket här betyder att barnet stängs in på sitt rum, bort från familjegemenskapen. I en artikel påpekar Lars H Gustafsson att föräldrabalken med förbudet mot barnaga också omfattar rumsarrest. Lars H Gustafsson nämner i sina böcker då och då ords ursprung och i vilka fler sammanhang t ex termer inom barnuppfostran används. Han påpekade att time out kan ha flera olika betydelser, men det gemensamma är att time out är något som man tar själv. Man kan inte ålägga någon annan time out. Och en treåring kan inte lugna ner sig på egen hand, tänka på vad hon/han har gjort och fundera ut en bättre strategi till nästa gång. Det funkar inte så. Som någon bland åhörarna sa så är metoderna först och främst till för föräldrarna, inte för barnen.

Att fråga varför
Enligt Gustafsson och Köhler går metoder ut på att det barnets beteende som ska korrigeras, och det snabbt. Köhler var en varm förespråkare för att se på barnfamiljers hela livssituation och kanske börja ändra på något i en helt annan ände än barnets beteende, (som kanske är en sund reaktion på situationen, vilket hon i och för sig inte sa). Lars Gustafsson hänvisade till barnkonventionen, som i en artikel tar upp barnets rätt att behandlas med värdighet. Och då måste barnet få ge sin syn på en viss sak och inte bara få ett helt godtyckligt straff utifrån vad den vuxne har uppfattat eller trott sig uppfatta.

Föräldrakurser =  valpkurser?
Positiv förstärkning är uttrycket på modet, och detta kan ske med hjälp av att dela ut guldstjärnor för önskat beteende. Jag är själv skeptisk mot det, jag tror att det barn lär sig av ett guldstjärnesystem är att förställa sig, att göra är viktigare än att vara och att ställa in sig hos auktoriteter är viktigare än att lyssna på sitt eget hjärta.
Hundar och deras vilda förfäder vargarna är precis som människor sociala djur och det finns stora likheter mellan hur en vargflock lever och ett band med jägare/samlare, vilket Bergljot Børresen har åskådliggjort i boken Husdjuren och deras människor. Men man kan inte jämföra valpkurser rakt av med föräldrakurser. Skillnaden är förstås att valpen uppfostrar man till att acceptera en som ledare livet igenom, medan barnen förhoppningsvis ska bli oberoende av föräldrarna och flytta hemifrån så småningom.

Vad ska man göra då?
Jesper Juul har sagt: Man kan få barn att göra vad som helst, bara man använder en tillräckligt hård metod. Men är det det vi vill? Vilka blir de långsiktiga konsekvenserna?
Vad gäller sovmetoder för spädbarn lyser dess verkliga effekt fram i föräldrafora: Det blir bakslag. En tids sjukdom eller andra avbräck från vardagen så är många tillbaka på ruta noll igen.
Om man inte ska använda maktmedel som skamvrån, timeouten och det andra, hur ska man då göra när det hettar till?
Ja si det ville föreläsarna inte riktigt svara på. Lars Gustafsson sa till slut att han trodde att där fick man diskutera sig fram till lösningar med den unika familjen i den unika situationen. Det är klokt tänkt - men å andra sidan riskerar det lämna en del i sticket, de som inte har någon att prata om föräldraskap med, som de känner förtroende för. Men en grundregel är i alla fall att förebygga konflikter, t ex så här:

  • Se till att både vuxna och barn är utsövda.
  • Försök hålla en jämn blodsockernivå (undvik snabba kolhydrater, som läsk, kakor, godis, vitt mjöl, ris och pasta).
  • Försök att komma ut varje dag, t ex genom att gå en runda eller gå till lekplatsen så att det inte kryllar i kroppen av oförlöst energi.
  • Maximera oxytocinet. Lugn och ro-hormonet oxytocin utsöndras vid all välkommen kroppskontakt. Kramas, sitt nära varandra, bär barnet.
  • Kärlekens matematik. En negativ händelse - konflikter, hårda ord, handgripligheter - vägs inte upp av en positiv händelse - en kram, uppskattande ord, ett varmt leende. Det behövs fem positiva händelser för att väga upp en negativ. Därför kan det vara bra att sätta in positiva händelser på sina banrs konton om utiall att - och att reparera efteråt, om skadan ändå är skedd.
  • Skaffa förebilder. Det kan vara mer erfarna föräldrar eller t ex någon på förskolan. Hur undviker hon eller han konflikter? Hur pratar han eller hon till barnet? Hur går konfliktlösningen till?
Men hur ska man göra när man väl står där? Ja, det är mycket olika från person till person hur väl man lyckas hantera sina impulser. Men är man på väg att slå, då är det dags att ta time out.
Och lämna rummet själv.




När samvaron med barn styrs av "metoder" I

I år är det 30 år sedan det svenska förbudet mot barnaga kom. Då var det långt före sin tid, opinionen hade inte riktigt hängt med i svängarna och förbudet fick mycket kritik. Sedan dess har opinionen svängt och nu är det bara 7 % som tycker det är OK med barnaga om man blir arg.
Det är 20 år sedan FN:s konvention om barnens rättigheter kom. Den handlar bland annat om att hänsyn ska tas till barns bästa i alla beslut.

Jubileerna uppmärksammades av Lars H Gustafsson på en föreläsning i Malmö i går. Tillsammans med barnläkarkollegan Marie Köhler pratade han om föräldrakurser och teves nannyprogram och deras bruk av kränkande metoder som skamvrå (fast det kallas förstås inte skamvrå där utan t ex "busmatta" fast innebörden för barnet blir densamma) som sanktioneras och sänker ribban för vilka straff som är okej att använda på barn. På tio år har antalet anmälningar om misshandel och grov misshandel av barn 0-6 år nästan fördubblats. Det kan leda till bestående skador, s k shaken baby syndrome.

Det var en omtumlande föreläsning, hoppingivande för att föreläsarna var så positiva men ändå ledsam eftersom det man kunde enas om var att det finns en stor okunskap om vad det det egentligen innebär att ha barn. Hur har det blivit så? Lars H Gustafsson menade att förr träffade uppväxande barn yngre barn hela tiden. Särskilt flickor var färdiga barnsköterskor den dag de själva fick barn. 

- Och idag träffar jag föräldrar som aldrig har hållit i ett spädbarn förrän de själva blir föräldrar, sa han och gjorde en van gest med händerna som om han höll i en bebis själv.
Jag tänkte, att det där gäller mig med. Jag hade yngre syskon, yngre släktingar, ännu yngre grannbarn, jag satt aldrig barnvakt men jag var barn- och ungdomsledare i idrottsklubbar, jag var au pair, barnflicka och lärarvikarie i alla klasser från ettan till nian innan jag fick barn. Jag har alltid haft en tydlig kompass för vad jag vill med mitt föräldraskap som jag inte har funderat närmare på. Men all denna barnvana (och djurvana från tidiga år på bondgård, ridlektioner och alltid katt) har säkert varit med och lagt grunden. Det är svårt att tänka bort den erfarenheten i alla fall.

Stress, okunskap och vanmakt är en bra marknad för snabba lösningar. Och då står metoderna där. Metoder som utvecklats i andra länder, ofta Nordamerika, och som visats ge effekt på små grupper barn med stora problem, men som används på en helt annan grupp barn. Metoder som ofta innebär att en auktoritet stöttar föräldrarna att döva sitt hjärtas röst, som säger åt dem att låta bli, sluta. I frågestunden på slutet nämndes det att Nazityskland kunde växa fram som en konsekvens av uppfostran inriktad på lydnad. Att lära sina medmänniskor att lyda order kan ha farliga konsekvenser.

Jag hinner inte skriva mer nu, men återkommer.