tisdag 5 maj 2009

Att fatta egna beslut

När jag väntade mitt första barn kom det ut en CD som jag köpte direkt - To the Faithful Departed med Cranberries. CD:n har gömt sig i hyllan i 13 långa år men nu hittar jag den. Free to Decide heter en av låtarna. Den var inte min älsklingslåt på skivan nånsin, men textraden I’m free to decide etsade sig ändå fast. Jag har friheten att bestämma själv. Jag kan bestämma hur jag vill ha förlossningen, hur jag vill ta hand om mitt barn, hur jag vill amma. Det är MITT beslut, inte mina kompisars, mina föräldrars, inte de som skriver alla dessa böcker och tidningar om barneri.
Jag dansar med min stora fina mage till låten i vardagsrummet.
Jag ligger på trädgårdssoffan och tittar ut mot den frodiga juligrönskan och upp mot det röda parasolltaket med min dotter på bröstkorgen.
Nu känner jag vilken styrka den där låtraden gav mig. Styrka och mod.
Mod att ligga och sova med min nyfödda och skita i hushållsarbete. Styrka att stå emot idiotiska råd som ”Skäm inte bort henne”. Styrka och mod som jag kunde ge vidare till henne, min dotter. Nu är hon en gänglig snart-13-åring med stark integritet.
När jag har satt in CD:n i spelaren blir jag nyfiken på texthäftet och drar ut det.
Det är inget häfte. Det har jag aldrig sett
Det är ett pappersark, vikt i nio delar och lite större än ett gammaldags LP-konvolut.
På ena sidan omslagsbilden i mitten.
I centrum på andra sidan ett naket spädbarn, omgivet av en krans av blommor.
I believe it is a human impossibility to obtain complete peace of mind in this dimension, såtr det bland annat.
Må så vara. Men då var jag i en annan dimension, slappande där under det röda parasollet med min nyfödda på bröstkorgen.

Vi är inte så svenniga som vi trodde!

Sydsvenskan publicerade i söndags en artikel om begreppet Svenne Banan, definierat som en helt vanlig svensk medborgare (mannen är normen även här ...). Jag och min man tycker själva att vi är otroligt svenniga och det kittlar ju alltid ens nyfikenhet att läsa om sig själv.

I artikeln finns också en lista över attribut som enligt tidningen hör till Svenne Banan-begreppet. Jag trodde det skulle komma bryggkaffe och limpmackor med ost och kaviar, men icke. Och kanske vi inte är så svenniga trots allt.

Här är listan:
Foppatofflor. Har vi inte.
Thailandssemestrar. Inte aktuellt.
Silikon. Menar de i fogarna i badrummet?
Skräpmat. Inte aktuellt.
Plasma-tv. Har vi inte.
Melodifestival. Mjo, 4/5 av familjen följer den noga (och jag håller ett öga på den för sällskaps skull).
Lådvin. Vi har fortfarande inte hunnit dricka ur en låda innan vinet har blivit dåligt. Vi har försökt tre gånger och nu har vi gett upp. Det blir flaskor hädanefter.
Groggar. En gång om året kanske ...
9-5-jobb. Neh.
Radhus. Har vi inte.
Lasse Åberg-tavlor. Har vi inte.

Så nej särskilt svenniga är vi inte enligt den definitionen. Men det som gör mig så ledsen är att Svenne-normen är så högt satt. Jag trodde svenne-attribut var något som en majoritet av befolknignen hade, men är det verkligen sååå vanligt med Thailandssemester och plasma-tv?

måndag 4 maj 2009

Ett språk utan orden "trotsålder" och "tonårsuppror"

Pratar med en kvinna som kommer från ett land vid Medelhavet. Hon tycker att föräldrar i Sverige väldigt ofta säger nej till sina barn i ett till tvåårsåldern.

Där hon kommer ifrån låter man små barn ta saker ifrån varandra utan att gripa in. Man delar inte upp saker i ett rum i såna som barnen får ha - leksaker på golvet - och såna som de vuxna ska ha - papper och pennor på bordet. Man har en mer tillåtande attityd och säger inte alls NEJ lika ofta, enligt henne.

Hon tror att det är alla dessa nej som kommer tillbaka i trotsåldern. Som en bumerang kommer alla nejen tillbaka till föräldern tror hon. Det är tänkvärt.

– Vi har inget ord för tonårsuppror heller, fortsätter hon. Flickor som kommer upp i tonåren är mest söta och trevliga. Och visserligen är det ett machosamhälle, men inte i form av att man gör uppror mot sina föräldrar.

Hon sa det som en utvikning, det var inget viktigt för henne. Själv får jag riktigt koncentrera mig på det andra hon säger i vårt samtal. Det är som om en stor hand har lyft upp mig och satt ner mig på ett nytt ställe och jag kan betrakta hela världen från en alldeles ny utgångspunkt.

söndag 3 maj 2009

Nu har vinden vänt

Idag. Det har blåst ostlig vind i ett par veckor, en torr, bitsk vid, varm på dagen och kyligare på natten. Det har varit vårvarmt, ja t o m sommarvarmt med 20° här nära kusten. Grönskan har exploderat. Men det har också varit torrt. Trädgården har behövt vattnas.
Så i morse var det dimma och vindstilla. Och nu har vinden vänt och det blåser en frisk , fläktande västanvind i stället. Det är inte högblå himmel längre utan mulet och ser ut som regnmoln i söder.
Hur skönt det än är med soligt och varmt så känns det välkommet. Vi behöver ett uppfriskande regn.