fredag 12 mars 2010

Konsten att avstå

Jag fastar. Inte så att jag inte äter utan bara dricker, utan att jag följer den kristna traditionen om fasta veckorna före påsk. Det var länge något alldeles okänt i min värld. för några år sedan förklarade en muslimsk kvinna innebörden i fastan i Ramadan för mig, eller hennes innebörd, får jag väl säga. Nämligen att avstå från livets goda för en tid i solidaritet med den som inte har tillgång till allt på samma sätt.

I år fick jag en utmaning av kristna vänner att avstå från sötsaker under fastan, och i stället skänka pengar till till välgörande ändamål. Eftersom jag och barnen redan har godisfritt under ett år var sötsaker inget alternativ. Hade jag levt ensam kanske jag hade avstått från kött under fastan men det funkar inte i vår familj som helhet.

Till slut bestämde jag mig för att avstå från alkohol och ha en vit fastetid. Inte så svårt, kan man tycka, med tanke på min blygsamma alkoholkonsumtion, kanske en flaska öl till maten eller ett glas vin till matlagningen och ett till maten, punkt. Det konstiga är att jag saknar det så mycket. Det här är en alldeles lagom fasta. Jag avstår en liten liten del av mitt relativa överflöd, och känner hur det känns. Förhoppningsvis gör det också njutningen så mycket större när jag sedan bryter fastan.

Det är lite kluvet om att skriva om det här. Jag får fråga mig själv - skriver jag för att få bekräftelse på hur duktig jag är, eller gör jag det för att jag vill berätta om fastan som sådan och vilka tankar och känslor den genererar? Tankarna handlar inte om att jag skulle vara duktig eller förmer. De handlar att ha och inte ha, om att utbudet i en marknadsekonomi räknar med att konsumeras, om att BNP är ett dåligt mått på välfärd, om makt, begär och Jesus när han frestades i öknen. Och en massa andra saker.

Jag tänker också på en krönika av Stefan Sundström i hans bok Om mjölkens symbolvärde. Den handlar om att kunna säga Nej, och om integritet att inte bara gapa och svälja det som sträcks fram emot en utan att välja själv. Jag tänker ofta på den och lånar namnet på den till detta inlägg.