onsdag 25 augusti 2010

Samlarglädje

Jag cyklade hemåt längs en grusväg efter att ha följt yngsta sonen till skolan. I gräset i vägkanten lyste något vitt i morgonsolen. Jätteröksvampar! Alldeles vita, fasta och fina, inte ens snigelätna.
-Aha! hörde jag min röst säga. Jag bröt av dem från marken. Vad skulle jag ta dem i? Det fick bli jackan. Jag placerade de två största svamparna, stora som handbollar men mycket ömtåligare, i min jeansjacka, knäppte knapparna, vek in ändarna och virade ärmarna runt paketet. Sen fortsatte jag hemåt i bara tröjan med en hand på styret och mitt fina paket på andra armen.
Vissa år har vi haft jätteröksvamp på tomten, men det var länge sedan nu. Barnen har aldrig smakat det. Inte för att de är så överförtjusta i svamp kanske, men nu får de i alla fall chansen.