måndag 11 juli 2011

Att få ett badrum

Diplomaten Jan Eliasson växte upp under enkla förhållanden. Det ger, säger han, honom en viss trovärdighet när han talarm ed företrädare för fattiga länder: Han vet hur det är. Bland annat har han berättat om hur det var att få ett badrum näör man tidigare hade haft dass på gården.

Jag har också bott med utedass, dels under mina första fyra år och dels en period när jag var i åttaårsåldern. Hur gjorde man på nätterna? Var det inte kallt mitt i vintern? Minns inte.

Men jag minns när jag var fyra år 1970 och vi flyttade till ett nyrenoverat hus med badrum. Det hade ljusblått kakel, WC, handfat och badkar. Ingen bidé, som var vanligt på den tiden och som fanns hos min kompis, men badrum dock. Det kändes otroligt fräscht och modernt och man slapp balansera över ett hål på dasset med sin karakteristsika lukt.

När jag var liten bodde jag på en bondgård och då måste vi ha badat i brygghuset eller kanske i balja i köket. Jag minns det inte och har ingen kvar att fråga. Nästa gång jag bodde i ett hus med utedass minns jag att vi badade varje lördag hos släktingar. Jag tyckte inte jag var särskilt smutsig så jag gick ut i trädgården och smutsade ner mig med jord så det skulle vara någon mening med badandet.

Minnena kom tillbaka när jag dels hörde Jan Eliassons berättelse och dels läste på fejan att goda vänner hade fått badrummet klart i sitt renoveringshus. Jsg frågade min pappa varför vi egentligen flyttade när jag var fyra år och varför vi inte bodde kvar där vi bodde. Han berättade att det var för att min mamma ville ha badrum. Jag kan tänka mig att det var slitsamt att vara småbarnsförälder i ett hus utan badrum.

Jag älskade huset jag bodde i när jag var åtta år, trots att det var dragigt, fullt med möss, hade utedass och bara kallt vatten. Men ändå. Badrum. Det är ett av det moderna livets bästa påfund.