torsdag 31 januari 2013

Ett rejält fruntimmer - en annan sterotyp

Jag läser på Wikipedia om hora-madonnakomplexet:

Hora/Madonna-komplexet är ett psykoanalytiskt begrepp som syftar på att vissa män har svårt att se kvinnor som sammansatta individer när det gäller deras sexualitet. Idén föreslogs först av Sigmund Freud. Freud fann att vissa män hade svårt att se en och samma kvinna som mål för både romantiska och sexuella begär.

Det är ju saker man typ alltid har hört. Men jag är inte så säker på om jag känner igen mig själv i det. Kanske är det en klassfråga. I den mix av bonde-och arbetarklass som jag är uppvuxen premierades varken horor eller madonnor utan rejäla fruntimmer som kunde hugga i och arbeta hårt, låt vara med traditionellt kvinnligt arbete, men hårt sådant. Grisslakt, storbak eller mjölkning till exempel. Till min bild av "ett rejält fruntimmer" hör också att vara sammankallande i släkten, att vara den som har förmåga att lyssna på allas problem och inte behöver något för egen del.

Googlar man på rejält fruntimmer får man en bra träff hos Underbara Clara:
När jag tänker på rejäla människor står bondhustrur och husmödrar för mig. Kvinnor som visserligen skötte traditionellt kvinnliga sysslor men även sådant vi idag tror alltid varit synonymt med män; Fiske, vedhuggning, snöskottning. Vad annars fanns att göra när karlarna var ute i timmerskogen i veckor? Kanske är det därför så många av de tjejer som jag kommer bäst överens med är tjejer som fått det i modersmjölken – att inte bara vara söta och svara snällt – utan rejäla och rediga, starka och praktiska. Lite bonniga helt enkelt, i ordets allra vackraste bemärkelse.

Clara gillar rejäla fruntimmer och verkar (kanske) vilja vara ett. Jag är inte lika odelat positiv. Kanske för att jag från olika håll har känt förväntningarna på mig att vara ett rejält fruntimmer. Att ta initiativet till allt, klara allt, samtidigt vara osjälvisk och helt igenom präktig. För stereotyper har ju inga nyanser, man pressas ner i ett fack vare  sig man vill det eller ej, eller passar där eller ej.

Jag tänker mig att rejäla fruntimmer inte förväntas stå längst framme på Bob hund-konserter och hoppa jämfota med fulla tonåringar. Inte går upp klockan fem på morgonen för att skriva. Inte be sin man att filea fisk för att det är läskigt att skära av huvudet. Inte ge ut en bok. Inte ibland bara skita i allt och gå en lång promenad med lurar i öronen.

Så det rejäla fruntimret är lika lite en riktig människa som madonnan eller horan. Men om madonnan och horan hör hemma i Freuds egen högborgerliga miljö så hör gissningsvis det rejäla fruntimret till bönder och arbetares schabloner.

Jag har inte på något vis tänkt färdigt i det här.

onsdag 30 januari 2013

Vila

Examensarbetet är inlämnat. Korrekturet på boken likaså.

Nätterna är långa, mörka och kalla.

Jag vilar.

Inte det att jag inte gör något. Jag skriver om examensarbetet till en vetenskaplig artikel och förbereder en föreläsning för i morgon.

Jag gör hushållsarbete och bakar och matar fåglarna.

Men jag går och lägger mig på kvällen och känner att det jag satte mig för att göra under dagen blev gjort. Inga stora projekt hänger över mig.

Jag sover mer och bättre på nätterna än på många år.


Fast så bra är det inte helt accepterat att ha det. Det blir en lucka i CV:t. Det är för sorgligt hur vi har effektiviserat bort en så viktig del av livet - den som handlar om att ta det lugnt, vila i tystnaden och lyssna inåt.

Det är dags att reclaim.