söndag 13 oktober 2013

Dagens bästa om att luras i reklam

Mataffärskedjan Lidl öppnade en tillfällig lyxkrog under namnet Dill i Stockholm, med en tvåstjärnig Guide Michelin-kock i köket. Det serverades såvitt jag förstår fine dining, alltså väldigt flotta menyer med många rätter. Och så kommer avslöjandet, den här gången är det inte toppenråvaror som enskilda superomsorgsfulla bönder levererar, utan alltihop kommer  från "lågprisjätten" Lidl!

Folk är lurade! En del (de som inte brukar gå och äta fine dining, får man tro) tycker det är kul, andra blir förbannade. Argast av dem alla verkar Paul Ronge, presenterad som mediastrateg, bli. I Aftonbladet dundrar han:

– Jag tycker hela det där greppet, att göra lätt för sig genom att ljuga för folk för att få uppmärksamhet, inte bara är moraliskt fel utan också oeffektivt. Du kan inte bygga trovärdighet genom att lura folk.

Det fick mig att fundera på en viss sorts marknadsföring som jag känner till en del om, nämligen spädbarns- och småbarnsmat. Nyligen blev Semper anmält till Konsumentverket för dess påståenden att välling ger god nattsömn, något som inte stämmer. Inte heller stämmer det att det är normalt att (hel)amma så lite som fem gånger per dygn, som Semper påstår. Ammar man så lite riskerar man att bröstmjölken snabbt sinar och ens barn får vara hungrigt. Och då ligger det ju nära till hands att man tar till ersättningsprodukter från - Semper.

Men när man säger det verkar folk mest bli trötta. Nej det är klart de ljuger, säger de. Men varför envisas Semper med att skriva det då? I år efter år? Och varför plötsligt denna upprördhet över Lidls högst välförståeliga försök att visa att deras råvaror är helt okej?

För så är det ju. En Asterixpotatis är en Asterixpotatis, vare sig den säljs på Ica eller Lidl eller direkt från en lokal odlare. Broccoli är broccoli. Jag har allt förtroende för att en yrkesskicklig kock kan laga riktigt, riktigt god mat med medelmåttiga råvaror, bara de är färska. Precis som en skicklig musiker kan få ett medelmåttigt musikinstrument att låta riktigt bra.

Förstå mig nu rätt. Jag gillar inte att man luras i reklam, och jag tycker att Sempers försåtsminering av amningen och direkta ljug om det där med sömnen är riktigt fula grepp. Jag föredrar ekologiska varor men de flesta restauranger, fine dining eller ej, serverar inte ekologiskt. Men jag tror inte ett smack på att Lidls råvaror är sämre än exempelvis Icas råvaror. Kommen så långt i Aftonbladets artikel pratar jag med min man om det.

Jag fortsätter läsa i Aftonbladetartikeln.

– De sunkigaste varumärkena är benägna att betala mest. För att få stjärnglans från kändisarna, säger Paul Ronge till Aftonbladet.

Därmed får han sista ordet i artikeln. Och direkt under kommer en disclaimer: Efter att aritkeln publicerats har det frmakommit att Paul Ronge jobbar - för Ica ...

Surt sa räven kanske?

söndag 6 oktober 2013

Den limbiska hjärnan gör oss medkännande

Igår var jag på konsert med Bob hund i Malmö. Bandet eller orkestern, som Tomas Öberg konsekvent kallar dem, hade en enastående spelglädje efter en tids bortovaro från livespelandet. Särskilt den ena gitarristen, som brukar vara ganska sluten, överraskade med att le strålande. Och hundratals människor som hoppar jämfota, skrålar med och klappar händerna i dubbel takt, precis som Tomas vill.


Det slår mig att det jag ser, och deltar i, är något som den limbiska hjärnan gör möjligt. I våras läste jag äntligen boken A General Theory of Love. Följande är skrivet direkt ur minnet så det ska tas med en nypa salt, men jag ivll ändå dela med mig: Boken utgår ifrån tanken att man kan dela upp den mänskliga hjärnan i tre delar, reptilhjärnan, den limbiska hjärnan och hjärnbarken, neocortex. Reptilhjärnan är den som styr många kroppsfunktioner. När bara denna del av hjärnan fungerar kallas man hjärndöd. Neocortex, den nya hjärnan, finns hos alla däggdjur, men människans är den överlägset största. Här finns förmågan att planera, symbolisera och resonera.



Och så är det då den limbiska hjärnan, däggdjurshjärnan. Den limbiska hjärnan ger oss förmågan att ta hand om vår avkomma, och förmågan att knyta an. Härifrån kommer förmågan till omvårdnad, kommunikation, kärlek. Den limbiska hjärnan gör att vi kan tolka ansiktsuttryck och tonfall. Det är den som gör att vi kan se in i ett annat däggdjurs ögon och få kontakt, och att vi i viss mån kan tolka känslolägen  över artgränserna.


Och det är den limbiska hjärnan som ger oss förmågan att leka.


Det är den limbiska hjärnan som gör att en musikkonsert, när man är i samma rum som musikerna, blir en så mycket större upplevelse än att lyssna på en skiva. Dels för att man delar upplevelsen med alla de andra åhörarna (i boken jämförs att se en film för sig själv på TV med att se den på bio, om jag minns rätt))  men, tror jag (och det står nog inte i boken) för att man delar upplevelsen med musikerna. Det går rätt in i oss, utan mellanväggar, och det är ömsesidigt. Precis oms Tomas också brukar påtala i sina mellansnack, att det är bandet och publiken som gör konserten tillsammans.



A General Theory of Love är såvitt jag vet inte översatt till svenska. Cecilia Moen skrev bra sammanfattning av den, som man kan hitta här.

torsdag 3 oktober 2013

Dagens länktips

På bloggen Det känsliga barnet ligger en personlig berättelse om att använda sömnmetod. Den grep mig starkt, inte minst det som handlar om konsten att be om förlåtelse - och att ta emot förlåtelse. Läs den här.