måndag 16 januari 2012

Egen pomeransmarmelad

Jag blev jätteglad när jag upptäckte att ekologiska butiken Morot & Annat i Malmö hade pomeranser hemma. Pomeranser är svårt att hitta i vanliga fall, och att jag skulle komma över ekologiska dessutom var en glad överraskning. Eftersom man använder skalet i marmelad, det är det som är själva grejen, så var det extra skönt att slippa konventionell frukt, där skalet ofta har behandlats mögelgift.


De hade också bergamottcitroner så jag tog några och testade. De luktade starkt aromatiskt, blomma tyckte jag, apelsin tyckte min man, Mentos tyckte dottern. Sen tyckte jag de luktade lite som den mexikanska örten Epazote, men den drar betydligt mer åt bildäckslukt.


På bilden är det förstås bergamottcitronerna som är gula. Pomeranserna ser ut som en blandning mellan apelsin och clementin och berstår nästan bara av skal och kärnor, de har nästan inget fruktkött.


Två bergamottcitroner fick följa med pomeranserna ner i marmeladen. Jag följde receptet i min absoluta favoritkokbok Annas mat av Anna Bergenström men det blev som sagt bara pomeranser förutom de två citronerna, inte 1 kg pomeranser och 0,5 kg vanliga söta apelsiner. Att dela all frukten först i fyra klyftor och sen i smala smala strimlor var mitt lördagsnöje i helgen som gick. Det tog nog 1,5 timme. Sen hällde jag på vatten. Kärnorna sparades också förresten.

Nästa dag knöt jag allt efter kokbokens beskrivning alla kärnorna i en kompress (det var så mycket kärnor att de knappt fick plats) och kokade upp fruktblandningen med kärnpåsen och kokade i 45 minuter. Sen åkte det hela ut på trappen för att svalna.


På tredje dagen fick jag köpa socker. 2,5 kg socker skullle tillsättas 1,5 kg frukt och 1,5 liter vatten! Sen skulle fruktmassan, nu utan kärnor, kokas upp igen. Sen skulle jag tillsätta sockret under omröring lite i taget. Lite frukt brände fast i botten på grytan eftersom jag försökte göra annat samtidigt, men det lossnade igen. Det ligger väl nånstans i marmeladen nu. Sen skulle det koka med sockret i 35 minuter och det gick inte att gå ifrån Marmeladmassan fyllde nästan en gryta på 5 liter och jag fick röra och passa det hela för jag ville inte ha det ut över spisen, just sockriga heta blandningar lär vara skadligt för glaskeramikhällar.



Barnen målade på träslevar med extra långa skaft på Kyrkans barntimme en gång i tiden.


En liten stund hann jag dock smita ifrån och hämta marmeladburkar på vinden. De fick stå i ugnen, som sattes på 100 grader, tills marmeladen var klar. då visade det sig att jag hade tagit alldeles för få burkar så jag fick hämta fler. De blev inte lika bra steriliserade så nu har jag en massa marmelad att göra av med!







Här är burkarna på plats i ugnen.


Och här står de på trappen för att svalna. Det började regna så jag tog in dem igen.









Inga kommentarer: