Nällad på nässlor

Att vara nällad är skånska och betyder rent konkret att ha bränt sig på nässlor. Men att vara nällad har också en överförd betydelse. Det är att vara ivrig, taggad. Och nu i februari, när de första rosa nässelskotten inte ens syns, inte ens längs söderväggar, hittar jag en teburk ovanpå kylen märkt Brännässla 110501.

Jag har plockat nässlor, torkat dem, lagt dem i en burk och glömt alltihop. Tills de behövdes som bäst.

Nässlor är rena vitaminbomberna. Stefan Sundström lovordar nässlan i sin fantastiska bok Stefans lilla gröna. Enligt Stefan har nässlor tre gånger så högt näringsvärde som spenat och innehåller massor med klorofyll (jag vet inte vad det är bra för näringsmässigt), kisel, järn och C-vitamin.

Visst bränner man sig på fingrarna när man plockar dem och sköljer dem, men det är inte så farligt och man kan ha handskar. Ska man torka nässlorna kan man centrifugera dem i en salladsslunga efter att man har sköljt dem för de små skotten kan vara ganska jordiga. Eller pröva att låta dem rinna av på papper eller en handduk på ett ugnsgaller.

Så nu när vi går här trötta och vinterglåmiga så tar jag en nypa torkade nässlor och smular ner i bröddegen. I degen ingår också filmjölk som passerat bäst föredatum men är alldeles prima, jäst, salt, rågmjöl, vetemjöl, lite hampamjöl och en skvätt mörk sirap. Hela familjen älskar det.

Nästa dag gör jag om det och tar i mer nässlor.

(Förutom nässlor är det ramslök i baljan på bilden. Den växer hejdlöst i "parken" på vår ena gård. ("Parken" är alltså en del av en trädgård på en skånsk bondgård där det växer höga träd.) Det känns lite lustigt att gå på finkrogen i grannbyn och äta ramslöksoppa som en delikatess för dyra pengar. Men god var den.)