fredag 14 november 2008

Var rädd om nattningarna!

Jag är inte den som stoppar om barnen, pussar godnatt, vänder på klacken och går.
Jag kryper ner i sängen bredvid barnet och stannar tills de somnar. Ja nu behöver jag kanske inte det när två har börjat på mellanstadiet, men länge gjorde jag det.

Nattningen är en ovärderlig stund på dagen.

Ibland kan man se att föräldrar varnas för att amma sina barn till sömns. Jag ser ingen fara i det, tvärt om har det i alla år varit en njutning att kunna ligga där och läsa en god bok och stänga av småbarnsstojet en stund och amma den minste. När skulle jag annars läsa?!

Även efter amningsperioden kan nattningen vara en värdefull stund. När man ligger bredvid varandra, i mörker eller med bara lite belysning, är det lätt att bli förtrolig. Frågor som "Hur har du haft det idag?" och "Är det något du vill berätta?" och lugn väntan kan få barnt att glänta på porten. En del saker kan vara smärtsamma att berätta, som elaka saker någon sagt åt en i skolan, eller att man är rädd för något fast man förväntas vara så cool. Är det någon gång ens skolbarn vågar yppa ett förtroende så är det när han eller hon ligger på ens arm, och det är släckt och tyst runt omkring.

Barn behöver vuxna som lyssnar utan att döma. Min erfarenhet är att man överträffar sig själv i konsten att lyssna just under nattningen.

God natt och sov så gott. Tänk på att du är välkommen in till mig när som helst på natten!


3 kommentarer:

Anonym sa...

Oh vad vackert! Precis så är det!

maria sa...

Precis så var det när jag var liten (och ända tills jag blev ganska stor ;-) ). Pappa kom in och sa god natt och mamma stannade en längre stund (när jag var lite äldre. när jag var yngre stannade en av dem tills jag somnat) och jag vågade fråga saker och säga det där jag inte vågade säga i dagsljus. Jag måste säga att det var guld värt och jag ska göra samma sak för min dotter (men än har hon inte lärt sig prata ;-) ).

Höstlycka sa...

Så otroligt fint skrivet! Precis så är det. Jag ammar min tremånadersbaby väldigt väldigt ofta och länge och det verkar som om alla utom jag tycker att det är ett problem. Vaddå, vi har det mysigt ju!