Var rädd om nattningarna!

Jag är inte den som stoppar om barnen, pussar godnatt, vänder på klacken och går.

Jag kryper ner i sängen bredvid barnet och stannar tills de somnar. Ja nu behöver jag kanske inte det när två har börjat på mellanstadiet, men länge gjorde jag det.

Nattningen är en ovärderlig stund på dagen.

Ibland kan man se att föräldrar varnas för att amma sina barn till sömns. Jag ser ingen fara i det, tvärt om har det i alla år varit en njutning att kunna ligga där och läsa en god bok och stänga av småbarnsstojet en stund och amma den minste. När skulle jag annars läsa?!

Även efter amningsperioden kan nattningen vara en värdefull stund. När man ligger bredvid varandra, i mörker eller med bara lite belysning, är det lätt att bli förtrolig. Frågor som "Hur har du haft det idag?" och "Är det något du vill berätta?" och lugn väntan kan få barnt att glänta på porten. En del saker kan vara smärtsamma att berätta, som elaka saker någon sagt åt en i skolan, eller att man är rädd för något fast man förväntas vara så cool. Är det någon gång ens skolbarn vågar yppa ett förtroende så är det när han eller hon ligger på ens arm, och det är släckt och tyst runt omkring.

Barn behöver vuxna som lyssnar utan att döma. Min erfarenhet är att man överträffar sig själv i konsten att lyssna just under nattningen.

God natt och sov så gott. Tänk på att du är välkommen in till mig när som helst på natten!