Lägga in gurkor - en doftsensation

Jag tror att jag skulle vilja lägga in gurkor även om jag inte tyckte de smakade gott. För att det är så fantastiskt att hålla på med alla fräscha ingredienser, både för känsel- och doftsinnet. Svart vinbärsbladen som är så mjuka och timida i maj blir hårda och kaxiga i augusti, hårda pepparrotstärningar och trilliga senapsfrön som närmast påminner som stoppningen i saccosäckar. Och dofterna - vinbärsbladens lite kärva vinbärslukt, pepparroten, dillen, den stickande lagen med ättika och gurkornas egen lukt, oj oj oj.

När man öppnar burken med de färdiga gurkorna har allt gift ihop sig och man får små hälsnignar från trädgården, helt annorlunda än köpegurka som simmar där alldeles ensamma i burkarna förutom lite senapskorn. Smaken är något heeelt helt annat på heminlagda gurkor, så får de kalla köpegurkorna hur hemlagade de vill. Samma intensiva mångfacetterade smak har jag aldrig hittat i köpeburkar.

Har man sen gurka kvar framåt jul och man orkar göra egen leverpastej då har man ytterloigare ne smakupplevelse att se fram emot. Svensk husmanskost när den är som bäst.