Mina örter 1
Inspirerad av boken Härlig är jorden - en örtagårdsberättelse gick jag ut för att möta mina egna örter, en dag i oktober i sydligaste Skåne. Det rasslade från bokarna av fallande löv, där jag gick, så när som på dagar ett halvår efter att de började spricka ut för övrigt.
Vad är en ört egentligen? Många örtaböcker har jag läst, men jag minns inte på rak arm någon definition. Vad är en ört, i denna betydelse, vad är en blomma, en grönsak eller en buske? För mig är en ört örtartad, det vill säga mjuk som dör eller vissnar ner till vintern eller halvbuske. Den går ofta men inte nödvändigtvis att äta, den kan ge mycket smak men är inget man äter sig mätt på. Den kan ha fina blommor men dess funktion är inte bara att vara vacker utan ska gå att använda till något mer.
Så jag reste mig från sjuksoffan, klev i gummistövlarna och tog en runda på tomten. Fotona visar verkligheten som den är, med ogräs och höstlöv.
Ringblomma - Calendula officinalis
Så länge jag har trädgård vill jag ha ringblomma. Den har varit med mig det mesta av mitt liv, från de konstigt luktande buketterna med sina lite klibbiga blad som jag plockade och gav till räven (?) som jag trodde bodde i en kulverterad bäck som gick under markvägen i närheten av mitt barndomshem. Sommaren när jag skulle fylla tre var det en stor grej att "plocka blommor till räven".
Jag beundrar den för dess växtkraft. I trädgården jag hamnade i som ung och nyförälskad kom den upp spontant när man började gräva jorden. Jag har aldrig köpt ringblommefrön. Jo det har jag, men jag hann ångra mig i tid och sådde aldrig ut dem. Mina ringblommor har alla brun mitt och de blommar sig igenom kalendern, månad efter månad från strax efter midsommar tills frosten tar dem. Bladen går att äta. Även om jag sällan utnyttjar det och står och dekorerar sallader med kronbladen så är det fullt möjligt. Däremot har jag den i bad och fotbad.
Lavendel - Lavandula angustifolia
I min barndoms trädgård fanns också farmors lavendel. Jag tror att mina lavendel är ättlingar till dem. Min mamma var aldrig stormförtjust i lavendel så jag tror inte hon köpte den. Eftersom den ändå fanns i villan där jag växte upp tror jag berört på att mina föräldrar hade flyttat den med sig. Sen tog jag frön från de plantorna ett av de sista åren min pappa levde och nu växer de här hos mig, några kilometer bort.
Det var min dotter som lärde mig äta lavendel. När hon var ett år och gärna stoppade saker i munnen hände det att hon tog sig en lavendel. Jag hittade ett recept på lavendelskorpor och sedan har jag bakat dem varje sommar. De blommorna följer förstås också med i badet.
Mattram - tanacetum parthenium
Mattram fanns också i mitt barndomshem, som ogräs. Som jag minns det växte den i häcken ut mot landsvägen i norr. Lukten är fantastisk, inte insmickrande och söt utan bara … speciell. Den sägs kurera huvudvärk men jag har sällan ont i huvudet och har inte prövat. Det räcker så bra att ha den inom räckhåll och lukta lite på den.
Persilja - petroselinum crispum
Permakultur är ett sätt att odla som är så långt som möjligt i enlighet med naturen. Utan att ha vetat om det har jag i alla år odlat persilja enligt permakulturens principer. Fröna kommer från fröpåsar från början, både med krusig och slät persilja, men med åren har min egen lokala sort, om det nu kan klassas som en sådan efter 20 år, rätat ut sina blad och är mestadels slätbladig. Den har fått ett område att sprida sig på efter förmåga, plantorna har gått i frö och kretsloppet har börjat om. Så för två år sedan flyttade vi - och här på det nya stället fanns ingen persilja. Förra hösten tog jag frö från vårt förra hus, och i vår högavkastande superjord blev den större än jag hade kunnat drömma om.
Timjan - Thymus
Det var en sorg att lämna vårt förra hus och allt som växte där. Kryddväxter visste jag att jag måste ha med mig till vårt nuvarande hem, så i februari sådde jag timjan, salvia och oregano från fröpåsar i krukor i ett miniväxthus. Oreganon dukade under, men de andra klarade sig.
Trädgårdstimjan - tymus vulgaris
Här är ännu en sorts timjan, eller två. Backtimjan tror jag. Gräslöken vill också vara med.
Gräslök - Allium schoenoprasum
Ja, gräslöken vill vara med. Till matjessill, potatis och gräddfil, i färskost och på soppa. Nu är det inte långt kvar innan den lägger sig platt på marken och går i vinterdvala. men den sover inte länge. I februari kan man sätta en glasbruk över en tuva och driva fram den extra tidigt. Sen gäller det att klippa bort blomställninganra om man vill få blad.
Citronmeliss - Melissa officinalis
Citronmeliss är en växt som inte är så pjallig, som det heter på min dialekt. Den är inte särskilt sjåpig alltså. Den växer och kommer igen långt efter att andra odlade växter har packat ihop och gett sig av. Här i bördig jord under ett söderfönster har den överlevt hela vintrar vad jag har kunnat se, och når upp till förnsterblecken som mest. De oansenliga blommorna, som älskas av insekterna, sätter massor med frön och nya plantor poppar upp överallt. Man kan ha den i te eller bad, den sägs vara lugnande, men. Det kan bli för mycket. Nu rycker jag upp citronmeliss för att den inte ska ta över herraväldet på södersidan helt och hållet.
Fortsättning följer ...
Vad är en ört egentligen? Många örtaböcker har jag läst, men jag minns inte på rak arm någon definition. Vad är en ört, i denna betydelse, vad är en blomma, en grönsak eller en buske? För mig är en ört örtartad, det vill säga mjuk som dör eller vissnar ner till vintern eller halvbuske. Den går ofta men inte nödvändigtvis att äta, den kan ge mycket smak men är inget man äter sig mätt på. Den kan ha fina blommor men dess funktion är inte bara att vara vacker utan ska gå att använda till något mer.
Så jag reste mig från sjuksoffan, klev i gummistövlarna och tog en runda på tomten. Fotona visar verkligheten som den är, med ogräs och höstlöv.
Ringblomma - Calendula officinalis
Så länge jag har trädgård vill jag ha ringblomma. Den har varit med mig det mesta av mitt liv, från de konstigt luktande buketterna med sina lite klibbiga blad som jag plockade och gav till räven (?) som jag trodde bodde i en kulverterad bäck som gick under markvägen i närheten av mitt barndomshem. Sommaren när jag skulle fylla tre var det en stor grej att "plocka blommor till räven".
Jag beundrar den för dess växtkraft. I trädgården jag hamnade i som ung och nyförälskad kom den upp spontant när man började gräva jorden. Jag har aldrig köpt ringblommefrön. Jo det har jag, men jag hann ångra mig i tid och sådde aldrig ut dem. Mina ringblommor har alla brun mitt och de blommar sig igenom kalendern, månad efter månad från strax efter midsommar tills frosten tar dem. Bladen går att äta. Även om jag sällan utnyttjar det och står och dekorerar sallader med kronbladen så är det fullt möjligt. Däremot har jag den i bad och fotbad.
Lavendel - Lavandula angustifolia
I min barndoms trädgård fanns också farmors lavendel. Jag tror att mina lavendel är ättlingar till dem. Min mamma var aldrig stormförtjust i lavendel så jag tror inte hon köpte den. Eftersom den ändå fanns i villan där jag växte upp tror jag berört på att mina föräldrar hade flyttat den med sig. Sen tog jag frön från de plantorna ett av de sista åren min pappa levde och nu växer de här hos mig, några kilometer bort.
Det var min dotter som lärde mig äta lavendel. När hon var ett år och gärna stoppade saker i munnen hände det att hon tog sig en lavendel. Jag hittade ett recept på lavendelskorpor och sedan har jag bakat dem varje sommar. De blommorna följer förstås också med i badet.
Mattram - tanacetum parthenium
Mattram fanns också i mitt barndomshem, som ogräs. Som jag minns det växte den i häcken ut mot landsvägen i norr. Lukten är fantastisk, inte insmickrande och söt utan bara … speciell. Den sägs kurera huvudvärk men jag har sällan ont i huvudet och har inte prövat. Det räcker så bra att ha den inom räckhåll och lukta lite på den.
Persilja - petroselinum crispum
Permakultur är ett sätt att odla som är så långt som möjligt i enlighet med naturen. Utan att ha vetat om det har jag i alla år odlat persilja enligt permakulturens principer. Fröna kommer från fröpåsar från början, både med krusig och slät persilja, men med åren har min egen lokala sort, om det nu kan klassas som en sådan efter 20 år, rätat ut sina blad och är mestadels slätbladig. Den har fått ett område att sprida sig på efter förmåga, plantorna har gått i frö och kretsloppet har börjat om. Så för två år sedan flyttade vi - och här på det nya stället fanns ingen persilja. Förra hösten tog jag frö från vårt förra hus, och i vår högavkastande superjord blev den större än jag hade kunnat drömma om.
Timjan - Thymus
Det var en sorg att lämna vårt förra hus och allt som växte där. Kryddväxter visste jag att jag måste ha med mig till vårt nuvarande hem, så i februari sådde jag timjan, salvia och oregano från fröpåsar i krukor i ett miniväxthus. Oreganon dukade under, men de andra klarade sig.
Trädgårdstimjan - tymus vulgaris
Precis intill förstutrappen har timjan fått sin plats. Den plockar jag blad av till vardagsmatlagning flera gånger i veckan och nu när det börjar bli mörkt på kvällarna är det bra att ha den nära dörren så man ser den i lampskenet. Jag bryr mig inte om att torka den, den går att plocka året om här.
Rabatterna växer sakta utåt. En bit av grusgårdsplanen ändrar långsamt karaktär till grusträdgård. Här står kryddväxterna intill köksdörren och längre ut andra torktåliga växter och örter. Här är en seglivad citrontimjan som försmäktat i en för liten kruka i över ett år tills den kom i jord för några månader sedan tillsammans med gråtimjan från ett garden center.
Gräslök - Allium schoenoprasum
Ja, gräslöken vill vara med. Till matjessill, potatis och gräddfil, i färskost och på soppa. Nu är det inte långt kvar innan den lägger sig platt på marken och går i vinterdvala. men den sover inte länge. I februari kan man sätta en glasbruk över en tuva och driva fram den extra tidigt. Sen gäller det att klippa bort blomställninganra om man vill få blad.
Citronmeliss - Melissa officinalis
Citronmeliss är en växt som inte är så pjallig, som det heter på min dialekt. Den är inte särskilt sjåpig alltså. Den växer och kommer igen långt efter att andra odlade växter har packat ihop och gett sig av. Här i bördig jord under ett söderfönster har den överlevt hela vintrar vad jag har kunnat se, och når upp till förnsterblecken som mest. De oansenliga blommorna, som älskas av insekterna, sätter massor med frön och nya plantor poppar upp överallt. Man kan ha den i te eller bad, den sägs vara lugnande, men. Det kan bli för mycket. Nu rycker jag upp citronmeliss för att den inte ska ta över herraväldet på södersidan helt och hållet.
Fortsättning följer ...
Kommentarer